Nej, det är inte som personlig assistent. Nu har jag ju inte varit kontaktperson själv, men min sambo var det och flera av mina kompisar har varit det. Jag har också haft en kompis som är ledsagare.
Om jag har förstått det rätt - någon annan får gärna rätta mig om jag har fel - är att en ledsagare mer är en person som är någon annans "händer, fötter och öron" (utan att vara personlig assistent. Jag tror inte att personer som har personlig assistans kan bli beviljade ledsagare. En kontaktperson, däremot, är dels "betald kompis" och dels där för att "lyssna och prata."
Min kompis som var ledsagare, gick på syntolkad bio under nästan varje uppdrag och viskade "mer målande instruktioner" i örat på den synskadade eftersom den synskadade personen tyckte att det var hopplöst att följa med i filmen enbart genom syntolkningen. Min kompis var också med personen på krogen, men inte för att dricka och vara med kompisar, utan för att snabbt och viskande berätta hur folk såg ut och hur de rörde sig medan den synskadade hade roligt med sina kompisar. T.ex. för att meddela "här är en stolpe, gå runt." Typ så. Alltså, inte kompis, utan mer ett verbalt "hjälpmedel" för att personen i fråga ska kunna fungera i sitt dagliga liv. (dock inte personlig assistent. Det är en helt annan sak.)
Min andra kompis som är kontaktperson är mer "betald kompis" åt sin brukare. De hittar tillsammans på saker som personen tycker om att göra. Vill han sitta på en parkbänk och mata fåglarna under en timme, så gör de så. Vill han gå på café och fika, så gör de så. Här ska alltså min kompis, som är kontaktperson, vara en kompis som man gör olika saker ihop med och som har tid att lyssna på det som personen ifråga vill prata om. De flesta som har kontaktperson är ganska ensamma och har inget eller väldigt litet kontaktnät. Man kan bli kontaktperson till folk med lindrig utvecklingsstörning eller med någon diagnos inom autismspektrat eller en gammal dam som inte har några släktingar kvar i livet. Som kontaktperson matchas man efter intressen. Säger du: "Jag gillar film, motorcyklar och konserter" så får du någon som gillar just de sakerna och gör dessa saker med personen ifråga.
Var dock specifik kring de intressen som du har om sådant du inte kan rubba på. En kompis sade "politik" som intresse, inför ett nytt uppdrag. Vi kan säga att personen i fråga hade social fobi och behövde hjälp genom det. (Egentligen berodde det på någonting annat, men jag vill inte outa det här.) och fick följa med på de, för henne, totalt motsatta politiska motståndarnas möten med sin brukare, vilket var jobbigt för min kompis, speciellt med tanke på att hon själv var politiskt aktiv. Hon sade upp det uppdraget själv, eftersom hon tyckte att hon fick för mycket information från ett annat parti, som hon inte ville ha helt enkelt, eftersom hon kände sig som en spion. Hon fick också agera just "kompis" på dessa möten när hon var med sin brukare (eller vad det nu heter?) och det blev knepigt när hon fastnade på bild på ett politiskt möte som senare hennes eget parti såg. Man har ju trots allt sekretess.
Så, tänk igenom vad du verkligen är intresserad av och var specifik och fundera också på vad du vill och kan göra. Det är viktigt att kommunikationen blir rätt från början så att personen som behöver kontaktperson slipper byta så ofta. När det väl klickar så har personen och kontaktpersonen en kontakt som kan vara så länge kontaktpersonen vill.
