Skittråkigt att vara singel!

Separerade för ett år sedan och har verkligen kämpat med att tycka om att umgås med mig själv, vilket jag till stor del faktiskt lärt mig. Alltså försökt planera in mer träffar med vänner, ta promenader själv, pyssla hemma osv. Likväl känner jag mig till och från ensam när jag har min barnfria vecka. Jag tror verkligen jag är en person som är gjord för att leva i tvåsamhet. Jag vill ha min person. Men jag vill inte ta första bästa heller för jag inte vill vara själv. Känns som de runt mig som separerat hittade någon ny nästan direkt...varit på en del dejter men ledsnade på apparna då det kändes som de flesta bara vill ha sex..orkar heller inte leta efter kärleken på så sätt utan önskar att den bara dyker upp. Som de gjort när jag inlett förhållande förut, att han bara stod där en dag och det kändes helt rätt. 
Någon annan i samma sits som vill berätta sin historia eller som varit i samma sits och inte är det mer? Ge mig lite hopp eller nått..