Besök av svärmor

Vi (förstagångsföräldrar) har en snart tre månader gammal bebis. Jag är så tacksam för att mor- och farföräldrarna älskar vår lilla dotter och är så måna om att regelbundet träffa henne.

Men nu till min fundering. I juni stannade svärmor i drygt två veckor hos oss (var här hela dagarna varje dag) och det visade sig att hon ville sitta med Lillan i famnen HELA tiden, helt outtröttlig vad det verkade. Hon lekte med henne, hade henne när hon sov och gav då och då henne även ersättning. Jag tog henne när det var dags att amma (delammar) och ibland andra korta stunder men sen kände jag ganska snart att jag behövde ge tillbaka henne till svärmor. Min sambo har pratat mycket om hur viktigt det är att hon ska få känna sig behövd och verkligen få hjälpa till, men till slut kändes det lite sjukt, att hon skulle ha Lillan så mycket. Hon gör verkligen inget annat (hade sååå gärna fått hjälpa till med andra saker i hemmet) utan sitter bara där, ofta även när jag ammar bebisen. Men sambon var så nöjd efteråt och pratade hela tiden om hur värdefull svärmor känner sig när hon får ?hjälpa till?. En gång tackade jag nej när hon erbjöd sig mata Lillan när jag precis skulle göra det och då sa han typ att jag måste bjuda till - vi har hela livet på oss att vara med Lillan.

För mig känns det viktigt att vara mycket med min bebis och det sårar mig att hon gjort några saker (som t ex att skratta) för första gången med svärmor istället för med mig. Att hon sovit/vilat/lekt etc. så mycket i svärmors famn (dagligen 2 v) kanske har påverkat vår anknytning? Kanske fånig fråga men jag är nybliven mamma?

Senare i år ska svärmor göra ett nytt långbesök - utöver att hälsa på några dagar i följd varje månad - och inför det har jag tänkt prata med sambon om att hon får hitta på egna aktiviteter också när hon är här, jag behöver vara med Lillan och blir inte ?hjälpt? av att hon sitter intill 10 h om dagen. Förstår han (och hon för den delen) inte detta så tänker jag att jag helt enkelt inte lämnar över Lillan alls så ofta (förutom i början såklart). Vill även minimera matningstillfällena så att det främst är jag och sambon som matar.

Är det fel att tänka såhär? Överreagerar jag? Borde jag bara vara glad för att hon bryr sig så mycket? Hon är en jättefin människa och tänker nog inte riktigt på att hon tar över och jag har ju själv bidragit till problemet genom att vara så mesig. Men jag känner mig stressad över att mina föräldralediga dagar ?försvinner? vid hennes längre besök. Det känns som att hon tar över min mammaroll. Sambon och hon är verkligen bästa vänner - hur tar jag upp detta utan att han blir sårad? Jag är alldeles för snäll som person och ångrar att jag lät henne sitta med Lillan så mycket.

Vi har alla tre pratat nu, det hjälpte faktiskt otroligt mycket att skriva av sig här och kände att det inte kunde vänta. Blev en bra diskussion och svärmor kände själv igen sig (!) och min sambo var förstående. Antal besök och längd ska vi noga komma överens om framåt?

Vi har alla tre pratat nu, det hjälpte faktiskt otroligt mycket att skriva av sig här och kände att det inte kunde vänta. Blev en bra diskussion och svärmor kände själv igen sig (!) och min sambo var förstående. Antal besök och längd ska vi noga komma överens om framåt?