Berätta om era pinsammaste minnen!

Jag mensade på mig på en sommarfest då jag hade vita byxor. Var 19 och ville bara dö. Mensen kom flera dar tidigare än vad jag förväntade mig.

1980. Gymnastik. Jag råkar lägga av värsta brakskiten i ansiktet på Magnus, han jag var förälskad i.

1990. Skolavslutning. Jag råkar rapa svenskaläraren Gunlög i ansiktet av misstag.

2000. Nyårsdag. Sitter på ett tåg med nackspärr och magsjuka. Råkar spy ner hela nackstödet som är framför mig.

Sen massa saker jag förträngt. Jag har inga problem med att ha kontroll över mina kroppsfunktioner fast det kan verka som det. hehe.

Gick in på en toalett intill vårt lilla konferensrum som mina kollegor satt i runt ett bord. Jag var kissnödig och var tvungen att smita in snabbt. Jag satte mig och stördes direkt av att det var så lyhört, väggarna kändes som tunna gipsskivor bara och allting hördes igenom. Jag höll inne strålen för att det inte skulle låta, men så när jag släppte lite grann så spricker i samma stund en riktig brakare ut. Och jag som i stort sett aldrig annars fiser, jag höll på att SJUNKA genom jorden av skam. De tystnade också där ute i samma stund så de hörde, men fortsatte snart att prata. Ush vad jag skämdes.

Kissade också på mig en gång. Jag var 20 och sjukt kissnödig efter en lååång hemresa. Lyckligtvis hände det inte i en toakö med massor av folk runtomkring utan precis utanför huset. Jag bodde fortfarande hemma då och naturligtvis var hela familjen hemma och de hade svårt att hålla sig för skratt. Min lillebror pikar mig fortfarande ibland fast det hände för mer än 10 år sen. Min man bara skrattade när han fick höra historien för första gången.

När jag var 16 var jag hemma hos en pojkvän och hans föräldrar.

Skulle gå ut och röka går ner från trappan och ser min pojkvän sitta och spela dator i hallen, går fram och lägger armarna om han och är på väg att kyssa han. Det är då jag ser att det är hans pappa jag står och håller om.... Så jävla pinsamt tog tod innan jag vågade se han i ögonen igen..

Var 20 år var i Halmstad och skulle hälsa på lillebror, hade drukigt en stor kaffe påväg en upp från Kristianstad, och när jag kom fram var jag grymt kissnödig, ringer på porttelefon å nästan skriker öpps dörren jag måste kissa!!! Han börjar gapflabba och vill inte öppna dörren,

Kommer en snygg kille som går in i porten smiter med och går bakom han upp för trappan hinner 1 trappa upp sen är det förresten och jag kissar på mig..

Jeansen var genomblöta och skamset ringer jag på lillebror dörr och frågar efter ett par byxor och kalsonger..

Min lille bror tycker den historien är jätte kul are berätta för alla..

Jag hjälpte till på en teater en gång och det var första gången jag skulle gå fram och lämna blommor till skådespelare när de stod och bockade på scenen och tog emot publikens jubel. Jag hade varit där och jobbat massor med gånger och sett när de andra gick fram, men jag var osäker på när man skulle gå ut. De andra förklarade att skådisarna går ut och bockar 3 ggr och efter den tredje står de kvar och då ska man gå ut om det är några blommor. 
Just den här gången var det bara en enda blomma, till huvudrollsinnehavaren. Det var en superfin bukett och det stack upp någon slags unik, verkligen originell blomma längst upp (minns inte vad det var men jag fick höra innan hur unik denna var, röd och fin). Jag bad kollegorna om hjälp med att säga till när jag skulle ut, för jag blev så osäker. Jag stod där i kanten, nervös och väntade på att få klartecken. Så säger de två som stod där att NU går du ut! 
Jag går ut, står mitt framför ensemblen som bockar. Jag ställer mig framför huvudrollsinnehavaren och håller fram blomman, får ögonkontakt. Han ser förvirrad ut, försöker snabbt teaterviska till mig att detta var andra gången de stod där och att de ska ut igen! Han tog inte emot blomman, och de försvann av scenen. Jag stod där ensam, hörde hur folk i publiken undrade vad som skedde, jag tittade på mina kollegor i kanten som desperat vinkande tillbaka mig.
Jag blev så nervös så jag tappade förstås buketten på golvet. Den där röda fina toppblomman gick av!!! Jag hörde en del i publiken bakom min rygg, dra efter andan när de såg det och jag fick plocka upp bukett + den avbrutna blomman och gå bort. Sedan, när skådisarna kom ut igen fick jag slokörad gå ut och lämna buketten som förstås inte såg lika fin ut nu utan den där tjusiga röda blomman längst upp. 
Efteråt beklagade både skådisen och den som sagt åt mig att gå ut för tidigt, det hela. Jag kände mig så otroligt pinsam! Det här skedde för över 20 år sen men det känns ändå som något av det mest pinsamma jag varit med om. 

Hade det varit fler buketter som skulle ut, så hade det varit fler än jag som gått ut med dem och då hade väl detta inte hänt gissar jag. Nu blev allt fokus på mig.