Abort eller lämnad med fyra (5) små

Han tänker sig inte varannan vecka. Han tänker att dom ska bo hos mig. Men att han ?hjälper till?Han ville inte ha barn från början (har ett sedan tidigare)

Ville inte nr 4 men men gick med på det för ?min skull?. Nu måste jag visa honom respekt av anledningen att jag vetat att han inte ville ha något mer.

Jag tänker att oavsett val så kommer detta påverka er relation. Om du aborterar i v18 så kommer detta även det påverka relationen, det är ju inte så att man föder ut ett foster i den veckan för att sen låtsas att allt är frid och fröjd och som vanligt. Ni behöver stöd här oavsett beslut ni landar i.. och det kan ju vara så att ni faktiskt kan komma starkare ur detta.

Tror att när ni landar i ett beslut med hjälp av en terapeut så kommer det infinna sig ett lugn i att ha gjort ett val och utgå ifrån det. Om valet för honom fortfarande är att lämna dig... ja ensamstående med 5 barn kommer ju knappast vara enkelt för någon av er. Och otroligt onödigt om ni också älskar varandra..

Du borde faktiskt ge honom en bok om hur barn blir till. Gärna en som vänder sig till barn. Om man som man absolut inte vill riskera att få barn får man faktiskt låta bli att ha sex. Han måste lära sig att ta ansvar för sina handlingar.

Jag är mest förvånad över att ni lyckats skaffa 4 barn trots att han bevisligen inte ville ha barn från början...?

Hej TS. Vilken förfärlig situation du befinner dig i.

Jag tycker för min del att din sambo beter sig förjävligt åt. Du är alltså gravid, har berättat om det tidigt antar jag (?) och ni har tagit ett gemensamt beslut att skjuta på det. Nu är det redan ett barn och han förväntar sig att du ska kunna genomgå detta. Det säger en hel del om honom.

För det andra är han beredd att lämna dig med ansvaret med massa barn + en nyfödd. Vad är det för jävla våp ärligt talat?

Pratade ni om hur ni skyddade er eller utgick han från att du bara har koll på det?

Och sedan det sista - att han tar för givet att barnen ska bo hos dig och att han ska *hjälpa till*??

Nej du - hade jag varit som du hade jag dels sett till att vi kunnat gå på samarbetssamtal via kommunen kring de äldre barnen (klart som fan han ska ha halvtid - varför skulle något annat komma på fråga?? Om ni inte själva av olika anledningar är överens om detta) för det andra hade jag gjort klart för honom att han inte behöver träffa sitt yngsta barn då om det nu är så hemskt allting. Sedan skulle jag nästan vilja sträcka mig till att det vore rimligt att han faktiskt hade de andra barnen MER än du när du precis förlösts med sista barnet. Hur lämpligt är det att låta en nyförlöst mamma ta hand om alla dem barnen själv ur barnets perspektiv? Vad ska han göra under tiden då? Lata sig och du ska ta hand om fem småbarn??

Hur tänker han förklara det för alla syskonen och för lilla barnet ifråga att han väljer bort yngsta? Fy vilken tönt till kille!! Dumpa oavsett. Förstår dock din svåra situation när ni har familjen tillsammans och du är gravid osv. Tänk på vad som blir bäst för dig själv för att du ska orka.

Sorry läste nu han skulle ta ansvar för yngsta också. Ja men om han då tycker att det är lättare för honom och bättre för barnen att ni separerar får ju det beslutet tyvärr stå för honom. Men hade jag varit som du hade jag försökt få till halvtid för allas skull. Min och barnens.

Okej. Han ville inte ha barn från början överhuvudtaget, men nu har ni skaffat fem barn på fem år? Det låter faktiskt helt galet i mina öron. Ni har båda skulden till att det här problemet har uppstått. 

Jag förstår att han freakar ut, för när och var ska det ta stopp? 

Däremot kan du inte göra abort i vecka 17, men du kan gå honom till mötes genom att diskutera sterilisering av er båda två så att detta inte händer igen.

Han har ju också en del i detta. Finns många sätt han hade kunnat se till att han inte blir far till fler barn.

Varför har han inte steriliserat sig?

Det låter inte som någon stor förlust om du slipper honom.

Oavsett om du gör abort eller ej.

Klart det kan funka, men det blir ju mindre jobb med fyra... Dumpa den där grisen förutsätter jag nästan att du gör oavsett.

Om du vill behålla så tycker jag att du ska göra det, du har ju nästan gått halva graviditeten. Din man hade uppenbarligen inga problem med att tillverka barnet så att han skuldbelägger dig är riktigt lågt. Låter bra att ni har samtal inbokat, hoppas det kanske ger lite mer klarhet. Men glöm inte att det är lika viktigt vad DU känner och vill. Låt inte honom bestämma för er båda! Om han övertalar dig till något du egentligen inte vill så kan det förstöra relationen mellan er.