Gravid v 31 och alla tankar!

Är gravid i v 31 med ett extremt efterlängtat barn. Velat ha barn länge och är genomlycklig att det funkade. Men nu har alla orostankar om framtiden börjat komma märker jag. Kommer jag klara av att vara en bra mamma? Jag kan inte så mycket om barn. Tänk om jag bara gör fel? Tänk om barnet får det dåligt? Jag är äldre, tänk om barnet inte hinner få syskon.

Vill vara en såndär bra mamma som har tid för barnet, inte jobbar för mycket eller inte finns där utan har tid över för sagor, för lek och för att alltid finnas där och lyssna och stötta. Men även om jag är lite äldre (sena 30) känner jag mig ju ibland själv som att jag lajvar vuxen, trots jobb sen många år, villa, amorteringar, fast relation, husdjur och bil. Kommer jag kunna stötta ett (eller flera) barn till allt det behöver? Hur vet man ens vad det behöver?

Jag gör inte massor av saker på fritiden som gör att jag är borta men gillar ändå att vara ute i naturen, fjällvandra och tälta och göra bilresor. Upptäcka saker. Många funderingar kring hur det blir med barn.

Så himla mycket tankar och orosfjärilar som dykt upp, lite för att jag insett att barnet kommer komma inom inte allt för många veckor ändå. Det är en längtan som också är med viss skräck, liksom.

Någon som känner igen känslorna? Löste det sig?