Hej
Jag har 3 barn, 3 pojkar och jag älskar dem över allt annat men jag känner en fruktansvärd avundsjuka på min syster som precis efter 2pojkar fick en dotter. Är jag sjuk i tankarna? Vill nästan inte ses längre för det gör ont i mig. Skäms o vill inte berätta dessa hemska tankar för någon. Missförstå mig inte jag älskar min pojkar.
Men läs dem inte då? En enkel lösning om du retar dig så?
Hmm o rubriken sa inget om hur inlägget kunde låta?
Hmm o rubriken sa inget om hur inlägget kunde låta?
Hej ts!
Tror många känner som dig, själv gör jag också det. Jag har dock dotter och är gravid, min magkänsla säger att det är en pojke för att jag verkligen vill ha dotter och son. Jag kommer dock sörja lite om bebisen inte är pojke men kommer älska barnet oavsett. Känns så sjukt att tänka så men det är verkligen så jag känner.
Jag är så nyfiken vad jag bär på, jag drar mig enbart till blått och min magkänsla är så stark men det kan lika gärna vara en tjej igen. Det är inget fel att faktiskt önska sig men man älskar ju sina barn oavsett kön. Det blev lättare för mig när jag började erkänna mina känslor för mig själv. Jag skämdes också och hade skuldkänslor men som sagt, jag är inte ensam om att känna så och det är du inte heller.
Åh känner igen mig. Är också gravid med andra barnet, har en dotter sen tidigare. Innnan jag hade barn så har jag alltid tänkt att jag vill ha en dotter och allt annat är bonus, men att jag verkligen önskat mig en tjej åtminstone. Så var mitt första en tjej och jag var överlycklig. Trodde verkligen inte jag skulle bry mig om könet på nästa barn, men vill verkligen ha en son nu. Och blir nog lite besviken om det är en tjej till, även fast jag tidigare verkligen inte brytt mig om vad övriga barn har för kön så länge jag har en flicka.. men man kan säkert skylla mkt på hormoner också och blir lättare att ställa in sig på oavsett vilket när man har svar på vad det blir. Självklart kommer barnet bli älskat oavsett!
Grattis!
Vilken vecka är du i? Vad säger din magkänsla denna gången? Jag velade mycket första gången men det blev en tjej och det var självklart. Blir det tjej denna gången med kommer jag älska henne lika mycket som min första men jag har hopp om att det blir kille, tror starkt på det. Försöker att inte övertala mig utan får ta det som det kommer. Är dock avis på andra som har dotter och son.
Tack! Grattis du med!
Vecka 16, så inte allt för långt till rul. Vilken vecka är du i?
Jag känner också starkt pojke men vågar inte tänka så.. med dottern kände jag att det var en flicka men vågade inte hoppas så intalade mig att det var en pojke och vart jätte glad när det var en tjej. Egentligen ville jag först ha en till flicka när jag vart gravid på nytt, men med tiden har jag börjat hoppas på pojke istället. Tror tyvärr det har att göra med att jag vet att det är praktiskt. Då slipper man tjat om syskon eller medlidande för att man saknar ett av könen. Folk kommer anse att man är klar med barn och det vore skönt.. men också så vore det praktiskt med balansen i hushållet. Inte allt för många hönor i huset hehe. Och sen tycker jag nu att det är så gulligt med pojksaker..
Hmm o rubriken sa inget om hur inlägget kunde låta?
Jag är i vecka 7 så relativt tidigt men plussade och kände direkt att det var pojke, har mått väldigt bra hittills förutom tröttheten som inte är rolig. Jag kommer få göra nipt test i vecka 10 och tror att jag kommer ta reda på könet. Kommer nog vara lättare att bearbeta ju tidigare man vet. Du får gärna uppdatera när du vet mer.
Be o få spela in första ul o gå in på Facebook strictly nub theory. Är filmen från v 12 plus 4 dagar så ser de direkt. De hade rätt på alla som frågade när jag la upp min video. De mäter ryggrad och nub.
Be o få spela in första ul o gå in på Facebook strictly nub theory. Är filmen från v 12 plus 4 dagar så ser de direkt. De hade rätt på alla som frågade när jag la upp min video. De mäter ryggrad och nub.
Jag kan verkligen relatera, nu har jag iof en dotter men jag kan relatera till en önskan om ett visst kön. Nu är jag gravid med andra barnet och det är en pojke, precis vad jag önskade mig och jag är så lycklig över det för jag vet att jag hade blivit besviken över en till flicka. Det känns hemskt och säga för det viktigaste är ju att barnet är friskt men tyvärr är det så jag hade känt. Innan jag fick veta att det var en pojke hade jag så mycket oro och rädsla för hur ledsen jag skulle bli om det inte var en pojke. Det är känslor och tankar som man inte rår på och som inte bara går att trycka undan, så tillåt dig att känna som du gör. Det är nog väldigt många som har dessa tankar men som aldrig skulle säga det öppet eftersom det anses vara tabu. Finns det någon du kan prata med om det här? Det kan vara skönt att ha någon att ventilera med och som inte dömer.
Jag kan verkligen relatera, nu har jag iof en dotter men jag kan relatera till en önskan om ett visst kön. Nu är jag gravid med andra barnet och det är en pojke, precis vad jag önskade mig och jag är så lycklig över det för jag vet att jag hade blivit besviken över en till flicka. Det känns hemskt och säga för det viktigaste är ju att barnet är friskt men tyvärr är det så jag hade känt. Innan jag fick veta att det var en pojke hade jag så mycket oro och rädsla för hur ledsen jag skulle bli om det inte var en pojke. Det är känslor och tankar som man inte rår på och som inte bara går att trycka undan, så tillåt dig att känna som du gör. Det är nog väldigt många som har dessa tankar men som aldrig skulle säga det öppet eftersom det anses vara tabu. Finns det någon du kan prata med om det här? Det kan vara skönt att ha någon att ventilera med och som inte dömer.
Gud vad jag förstår dig, jag hoppas att min önskan går i uppfyllelse. Jag tänker på detta varje dag, jag känner mig hemsk och ledsen pga detta men det är inget jag kan ändra på just nu. Jag kommer vara så lycklig om det blir en pojke, precis som min magkänsla säger. Jag längtar så mycket men det kan lika gärna vara en tjej. Har haft sex nära inpå ägglossning osv men det är enbart myter så vi lär se. Jag kände förra gången att det var flicka direkt jag såg positivt test, nu är det pojke jag känner men min magkänsla kontrolleras av min starka önskan just nu.
Det är hemskt men jag vågar erkänna detta till min man och det känns lite lättare. Jag dömer ingen som känner så, man har rätt till sina känslor och tankar. Det är dock tabu och det är inte alla som förstår hur man mår.