Skjuta upp förskolestart utan att bli av med platsen

Ring förskolan och kolla hur det blir med platsen. Om ni kan skjuta på start utan att förlora kötiden.

Gör det som känns bäst. Ett barn på 14 månader är litet och kan avsokut må bra av att vara hemma längre.

Samtidigt kanske man kan tänka att barnet får gå få timmar, kanske 10-15 timmar i veckan på förskola?

Är du säker på att öppna förskolan hos er inte drar igång till hösten?

Jag tycker inte du ska skjuta upp starten. Du kan arbeta 50% halvtid hemifrån, du har alltså ingen restid. Du kan kanske arbeta någon timme på kvällen första tiden. Det kan ju faktiskt vara så att det är bra för dit barn att komma iväg och träffa andra det kanske hjälper till i utvecklingen. Lycka till det går nog bra ska du se.

Vi hade lite liknande dilemma med vår lilla. Här kan man inte skjuta upp starten särskilt länge utan att förlora platsen. Däremot får man vara ledig längre efter att man börjat.

Är det samma där du bor så tycker jag att du ska testa att skola in och se hur det går, går det inte bra så var ledig så länge det är tillåtet och testa igen med inskolningen efter det. Det kan hända mycket på bara ett par månader

Det är så svårt att veta vad som är bäst? Har någon av er möjlighet att vara hemma längre? Kommer ni att skola in och sen kommer barnet att vara hemma längre?

Jag får kolla upp hur det ser ut här om han kan vara hemma länge efter inskolningen har skett.

Kan du vänta, gör det! Vi tyckte inte våra kändes teda förrän tidigast efter 1.5 år.

Jag förstår dig. Jag, som förskollärare, har själv valt att vänta med att skola in min son. Han kommer vara 20 månader när han börjar på förskolan och till och med då känner jag mig lite motsträvig till att han ska börja; trots att jag vet att det oftast går väldigt bra och många barn tycker det är roligt att börja förskolan.

Jag förstår föräldrar som måste skola in sina barn tidigt och jag vet att 9 av 10 gånger så funkar det galant med inskolningen. Men har du möjlighet och viljan samt verkligen känner att du vill skjuta på inskolningen så tycker jag du ska göra det. Hör med förskolan hur det ligger till med er kommun angående platsen. I kommunen jag jobbar så får man skjuta på inskolningen högst två månader från terminens start, men det brukar vara olika från kommun till kommun.

Lycka till :)

Barnets mormor menar väl när hon säger att att ert barn skulle må bra av att träffa andra barn men som barnpsykiater kan jag ge dig lugnande besked om att barn inte har behov av att socialisera förrän de är närmare 3 år, tidigast 2 år. Därför väljer en del föräldrar att skola in först efter 2 och andra väntar till 3. Under tiden bör barnen, om möjligt, absolut träffa andra barn som i ex en lekpark, en öppen förskola, på biblioteket med pysselhörna och sagostund etc men du behöver inte oroa dig för barnets utveckling om hon/han inte träffar barn dagligen mer än i lekparken. Upp till ca 24 mån är det ändå främst parallellek som gäller. Jag brukar aldrig rek. att man börjar innan 18 månader just eftersom barnets separationsångest är som störst mellan 0-18 månader och just därför säger föräldrarlagen att vi har rätt till ledighet 18 mån utan att arbetsgivaren återkallar oss i tjänst. Kan du vänta så gör gärna det för även om alla barn är olika finns samma fundamentala behov av trygghet de första 14 månaderna i livet. Den tryggheten kan du aldrig senare kompensera på något vis. Men som alltid så gör folk olika och om det funkar för dem så är det bara glädjande me det är ingen risk jag personligen skulle ta. Lycka till!

Skolade in dottern när hon var ca 15-16 månader så ungefär runt samma ålder. För henne gick det alldeles strålande och hon anpassade sig snabbt till förskolans miljö och knöt an till flera av sina pedagoger. jag fick en bra känsla vid första besöket och vi förberedde genom att leka på förskolans gård på helgerna inför inskolning. Ibland kan ens egen oro föras över på barnet viket är bra att känna till. OM ni bestämmer er för att köra på så försök att va medveten om din egen utstrålning och hur du bemöter personal och omställningen i stort.

Alla barn är olika och i slutändan känner du ditt barn bäst men ville bara flika in med en bra erfarenhet av ?tidig? start :)

Ett skäl till att vänta till närmare 18-24 mån är ju också att många av oss vill att barnet ska kunna kommunicera vad som händer på dagis och kunna säga nej om något ex är obehagligt. I min förskolelärarkrets väntade majoriteten till efter 2 år med sina egna barn men det har säkert gått bra för många barn dessförinnan med även om det egentligen inte är nödvändigt för barnets skull utan snarare inte funkar för föräldrarna av olika skäl. Men du känner oro av en anledning, lita på magkänslan är mitt tips.

Om du kan vara hemma med ditt barn, så ska du göra det. Om inte, så tycker jag att du ska prata med förskolan om det hela, och då verkligen förklara dilemmat och hålla en dialog med dem. Om du bedömer att ditt barn inte är mogen för förskola, så är inte ditt barn det. Det kommer att sluta med att allt blir fel.

Jag hade samma känsla. Min son var 2 år och två månader gammal. Jag hade bestämt att han skulle börja förskola tidigast när han var 3 år. BVC-sköterskan var en riktig ragata och tjatade på om att han behövde förskolan (jag arbetar själv i förskola och vet att små barn mycket sällan har behov av förskola.) Plötsligt blev min man arbetslös och vi blev tvingade att söka förskola eftersom han av misstag nollade sin SGI. (Han skulle ha varit föräldraledig men missade att han var tvungen att skriva in sig på arbetsförmedlingen.) Han fick ta ett jobb som tidningsbärare bara för att få upp SGI:n igen och då tvingades vi att sätta vårt barn på förskola.

Det här blev inte bra - framför allt eftersom varken jag eller min man ville ha honom där. Vår son kände av det hela ända ut i fingerspetsarna och blev enormt otrygg. Han var på den förskolan under drygt ett år och det var dagligen fullständig katastrof. (Att det sedan blev bra när han var 3,5 år och bytte förskola eftersom vi flyttade, är en helt annan sak, men då var både jag och min man positiva till att han skulle gå på förskola och kände att han var mogen för det.)

Sammanfattningsvis: om du kan vara hemma med ditt barn, var det. Om ditt barn får behov av förskola, så låt ditt barn gå på förskola.

Tänk hur många år ett barn sedan har skolplikt och går i skolan, och därefter kanske vidare studier och sedan arbetsliv - om det är möjligt, låt barnen vara hemma så länge det är möjligt.