Kalles92 skrev 2021-08-21 09:14:51 följande:
Stämmer att jag var otrogen men inte med kollegan. Min sambo är gravid och är inte sugen på något intimt alls så jag fick ett ragg kändes som tillfällig leksak och hon fick känslor för mig.
Genom att uttrycka att grunden till din otrohet - din sambo är gravid med ert gemensamma barn och inte sugen på något intimt, skulle ge dig rätten att vara otrogen provocerar du nog många. Trohet borde räcka längre än bara några månaders sextorka. Idealt så klart så länge förhållandet varar, men definitivt under tiden en graviditet varar, för den genomgår sin sambo för er gemensamma skull.
Att du sedan uttrycker dig så fruktansvärt nedlåtande om din älskarinna, som att du fick ett ragg du benämner som en tillfällig leksak, provocerar det också. Att leka med människors känslor är även det ett brott mot någon form av det samhälleliga kontraktet - så gör man bara inte. Det är enormt respektlöst.
De som möjligtvis får lite mer förståelse för otroheten är de som kämpat i sina förhållanden under flera år, som har testat olika sorters sätt att nå fram till sina respektive, som mötts av ovilja att ta till sig hur illa förhållandet är, osv. Då talar vi inte längden av en graviditet utan år av både sextorka och ensamhet i en tvåsamhet. Folk som stannar för att inte rycka upp barnen ur deras kända miljö, som kanske omöjligt nästan vet vad de ska ta sig till i sina relationer. Dessa personer upplever inte heller jag att de uttrycker att den de är otrogen med är en tillfällig person som de leker med, utan som mycket väl känns som deras själsfrände. Det är inte ett tillfälligt ragg de är redo att riskera sin relation med, utan någon som betyder oerhört mycket för dem.
För mig när jag läser trådar om otrohet är det gemensamma fördömandet av HANDLINGEN det samma. Det vill säga otrohet är lika illa hur den än begås. Men sedan - bakgrunden, bevekelsegrunderna är väldigt olika i ditt beskrivna fall och det hypotetiska (men välförankrade) jag målar upp. Frågeställningarna i TS skiljer sig oftast åt i dessa båda fall också, vilket öppnar upp för olika karaktär på svaren.
För mig personligen dömer jag otroheten lika, men min empati väcks i det senare fallet för det är oftast en människa i stor vånda, sorg och själslig desperation - inte för sig själv nödvändigtvis, för att städa upp efter sitt snedsteg, utan för om livet ens alls är värt att leva. Dessa trådstartare uttrycker stor sorg över att det blivit som det blivit, de rannsakar sig själva och är väldigt självkritiska. Jag som läsare av dessa trådar behöver inte nämna hur illa jag tycker det är med otrohet för de gisslar redan sig själva för den mer effektivt än vad jag skulle kunna göra ens med min hårdaste ton. Det går ofta att höra deras vånda över att det gått så här långt.
I de fall där TS uttrycker sig som dig, där det låter som att du ger dig rätten att leka med människors känslor för att du inte får sex hemma under en begränsad tid - det väcker ingenting annat än avsky hos mig. I det korta du uttrycker ovan låter det som att du bara vill rädda ditt eget skinn. Du har inga barn eller så som du har offrat dig för under år av slentrian i ett dött förhållande. Inte försökt med familjerådgivning, samtal, egen terapi i hopp om att hitta sätt att hantera din situation. Ditt handlande framstår som extremt förhastat och impulsivt. Din syn på människor känns också unken utifrån hur du uttrycker dig om din älskarinna. Kanske har du en helt annan människosyn, en varm och empatisk där du förstår att älskarinnan är en människa som också har rätt till sina känslor, som kan bli extremt sårad av hur allt mellan er har gått till. Är det så så framgår det inte av din text, inte så tydligt, i alla fall.
