Klaustrofobi i min kropp

Vet inte vart jag ska placera denna tråd.. är ett känsligt ämne men samtidigt en gravid fråga...

Är gravid i vecka 30 och har sen 3 veckor tillbaka fått väldigt skumma starka ångestkänslor och panikångestattacker. Har varit gravid en gång tidigare och upplevde att jag var känsligare och kunde växla mellan glad, arg och ledsen. Men det här är nåt helt annat. När jag skulle gå och lägga mig på kvällen så andades jag helt som vanligt och upplevde näsan väldigt trång. Inte som när man är förkylningstäppt. Utan mer som att jag inte fick tillräckligt med syre och kändes obehagligt i näsan. Lite som en kallsup, men att kallsupen inte försvann. Började hyperventilera och fick nästan en panikångestattack. Inte så stark som jag fått tidigare. I vanliga fall när jag får panikångestattacker så tror jag att jag ska dö eller tuppa av, blir kallsvettig och får svårt att svälja saliv eller prata och börjar darra. Och en sån attack håller högst på 1 h för mig sen lugnar det ner sig och allt blir som vanligt efteråt dock väldigt trött och slö. Men det här e nåt helt annat, upplevde migsjälv som fånge i min egna kropp när denna ångestattack kom för 3 veckor sen på kvällen när jag skulle sova. Började duscha kallt sen varmt men inget hjälpte. Försökte andas genom munnen men det hjälpte inte. Började dricka massa vatten och juice. Gick ut på en promenad, började cykla. Inget hjälpte. Tillslut så somnade jag i sängen helt utmattad vid 3 på natten. När jag vakna på morgonen sen vid 10:00 så kände jag stark obehag i kroppen och klarade inte av att vara inne på hela dagen. Var ute i skogen och plockade blåbär hela dagen och badade även ute. Kände forfarande stark ångest. På kvällen fick jag riktiga ångestattacker igen där jag kände mig kvävd och instängd i min egna kropp. Bäddade ordning på min uteplats då jag bor på landet. Trots de kände jag mig instängd men de gjorde att jag klarade av att somna helt utmattad vid 3-4 på natten. Ringde psyk och dom bad mig komma in men klarade inte av att behöva åka 1 h bil då jag känner mig instängd hela tiden. Ringde barnmorskan och läkaren efter att ha kämpat 7 dagar med ångestattacker. Min sambo körde mig dit och de tar endast 10 min och fick 3-4 panikångestattacker där jag trodde jag skulle svimma. Fick lägga mig ner ute och andas. När jag kom fram till barnmorskan så klara jag knappt av att vara i rummet. Hon fick öppna alla fönster och starta fläkten. Jag gick omkring och hyperventilera. Hon skrev ut lergigan och sa att det kommer bli bättre. Fick även en kuratortid dagen efter. De va oerhört svårt att ta mig till karaten även om sambon stötta mig och körde dit mig. Fick springa ut från rummet några gånger och grät o grät. Tillslut öppnade jag mig om min bakgrund. Att jag blivit mobbad i skolan 1an till 9an och även blivit misshandlad på näsan för några år sen och blivit psykiskt misshandlad av killar för några år sen. Har klaustrofobi och torgskräck sen 10 år tillbaka. Men har aldrig fått panikångestattacker eller klaustrofobi i mitt hem eller i min kropp eller i en bil. Klarade av att åka tåg förra graviditeten och även buss och åka och handla i affärer osv. Hon sa att jag måste acceptera ångesten och inte fly. Men det är svårt när man har denna obehagliga klaustrofobiska känsla i sin kropp dygnet runt. Försöker acceptera den och andas men det är dygnet runt så blir galen... får endast sömn om jag sover ute. Sover jag inne så blundar jag i evigheter och somnar aldrig. Eller så vaknar jag flera gånger om jag nu lyckats somna. Känner inte igen mig själv, känns som ett monster som tagit över min kropp. Kan det vara graviditeten som förstärker alla

Känslor? Har nån varit med om liknanade? Nån som har nåt bra råd? Försöker acceptera ångesten och är ute och cyklar och promenerar varje dag och får dagsljus och allt.. försöker att inte sova längre än till 8-9 så jag ska bli trött på kvällen vid 22:00.... kan man ens komma ur sån här stark ångestpsykos? Så tacksam för svar! Ska ni strö salt i såren så behöver ni inte skriva!