Anonym (L) skrev 2021-08-25 14:19:43 följande:
Försök lägga kraft på något annat än att bry dig om att han inte är ledsen. Det är ju du som vill skiljas så varför ska du bry dig om att han inte är ledsen? Du vill ju uppenbarligen inte leva med honom längre så varför ska han vara ledsen? Han vill väl inte leva med någon som inte vill leva med honom. Skulle tro att han också vill skilja sig men det blev du som tog initiativ till det. Förmodligen för att han inte orkade eller vågade.
Hade du förväntat dig att han skulle gråta och böna och be när du uttryckte att du vill skiljas? Hade du mått bättre och känt dig mer värdefull om han ville klamra sig fast?
Om du känner att du behöver prata med någon så kan du ju vända dig till en psykolog.
Nu är inte jag TS men visst måste det kännas konstigt att avsluta ett längre förhållande och den andra menar att hen inte bryr sig. Oavsett om båda vill avsluta eller bara den ene så finns det ju alltid någon typ av känslor.
Men antagligen är det ett skydd. Att stänga av. Samt för att såra den andra "du är så obetydlig att jag inte ens bryr mig ". Vilket såklart inte är sant.
Jag är ledsen för din skull TS. Särskilt att du inte har någon att prata av dig med. Ett ideal-avslut är att man kan prata ut ordentligt, respektera varandra och i samförstånd komma överens om att avsluta. Man klarar sedan att ha en mer eller mindre vänskaplig relation. Ibland går det, men det är minst lika vanligt att det slutar med sårade känslor, ilska och ledsamhet.
Jag tycker att du ska söka samtalsstöd via vårdcentralen. Ett till alternativ är kommunen, de erbjuder familjerådgivning dit man även kan gå själv. Man behöver få prata av sig när det är tungt.
Och när du orkar så börja på en ny aktivitet. Någon rolig hobby eller kanske en kurs. Det är lättast träffa nya människor så.