Varför är det alltid de fattigaste som är mest givmilda/frikostiga?

Jag upplever hela tiden med min omgivning att det är de som är mindre bemedlade som är de som samtidigt är mer villiga att ge, av både tid och pengar. Jag bor i ett område där det är lite blandat villaområde, både prismässigt och ålders- och inkomstmässigt och barnens förskola och skola ligger mitt emellan villaområdet och ett område med både hyresrätter och bostadsrätter.

Jag märker nu, men har gjort samma observation redan som tonåring, att det alltid är de som har mindre pengar som är mer generösa/frikostiga. Både med tid och pengar men det är mest pengarna jag reagerar på kanske. De som har mindre är de som alltid glatt säger "inga problem, det räcker till hen med" när ett barn ringer hem och frågar om det är ok att äta middag med kompisen. Det är alltid de som skakar på huvudet och säger "det var ju en olycka, inte ska ni betala" när saker går sönder av misstag vid lek. Samma med utflykter, övernattningar, veckor i sommarstugor eller husvagnar. De ber aldrig om pengar för att täcka upp, annat än om det handlar om rena inträdesavgifter. Samma gäller när hela familjer träffas på till exempel grillkvällar. Den som arrangerar betalar och gäster tar på sin höjd med sig en flaska vin som delas över sällskapet.

Till och med min gamla mormor, med en pension på 8000 och en hyra nästan på 6 av dem bjuder glatt både vänner och familj på middag och fika.

Annat är det med de mer bemedlade. Där bjuds barnen inte på middag eller ens mellis när de leker inte. Jo kanske. Ibland. Men då är det mer uppstyltat, uppstyrt, meningen. Inte "oj, det är strax middag, vill du gå hem och äta eller vill du ringa och fråga om du får äta falukorv med oss", utan mer "vi vill bjuda barnen på middag" tre dagar i förväg och gärna något lite dyrare och krångligare tll middag. Det liksom ser frikostigt ut på ytan. Och att ta med andras barn på utflykter och i sommarstugor utan att kräva kompensation är otänkbart. Grillkvällar, då är det ta med eget både till grillen och glaset.

Nu säger jag inte att alla är så här, varken de mer eller mindre bemedlade, utan mer något jag observerat på ett generellt plan. Så jag kan inte låta bli att undra varför.