Råd till ungt par som vill skaffa barn? 18/22

Det är säkert som du säger. Jag har bara aldrig tänkt att det skulle vara konstigt att jag vet några stycken. Barnen i fråga var inte dödfödda utan blev från några dagar till ett fåtal år gamla.

Vi gled långt bort från ämnet här. Min tanke var inte att påstå att en massa små barn dör, för det vet jag ju är ovanligt, utan att mycket kan hända och att man inte ska räkna med att det flyter på problemfritt när man planerar sitt liv. Och så den huvudsakliga frågan där vi alla verkar överens :) : man bör ha jobbat ihop en bra sgi innan man får barn.

Hej allihopa,

Vad många svar det blev!

Jag tänkte bara uppdatera att vårt lilla underverk har kommit till världen, vi är föräldrar!

Vet inte riktigt vad jag ska berätta om, ni får gärna ställa frågor om ni vill. 
Ekonomin, boende och allt annat i vardagen går som planerat. 

Det känns som att vissa i tråden går direkt till katastrof-tänk och andra lite mer åt det halvfulla glaset. Jag är nyfiken på vad ni tycker och tänker nu i stället! 

 

Alltså, du startade tråden september 2021, dvs för ett år sedan. Så ja, allt som skrevs då kan fortfarande hända och är fortfarande relevant. 

Ser att detta redan skett, så vad folk kommer med för råd är ju högst irrelevant då TS verkar helt immun mot dem ändå.

Min bror och hans f d fick barn när de var 19 och 21 (ej planerat).
Brorsan säger att han aldrig skulle rekommendera någon att göra så, då det var han som fick slita arslet av sig på en lärlingslön inom hantverksyrke medan hans tjej var hemma med lägstanivå fp. De fick vända på varenda krona i flera år och de hade heller inte bott ihop innan tjejen blev gravid. Att lära känna varandra med en liten bebis emellan säger han var helt vansinnigt jobbigt. De gick isär när barnet var 2,5. 

Det enda positiva min bror har att säga är att han har halva livet kvar när barnet är vuxet. När han är 40 är hen 19. Och det är ju skönt förstås. Men han har inget annat positivt att säga om att vara ung förälder. 

Det viktigaste att ni har samma värderingar och mål. Att ni håller ihop. Allt är lättare om man är två. 

När jag var 18 hade jag tre barn. Det var mitt/vårt drömliv då, inte att festa/resa eller så. Alla våra barn har varit både önskade och planerade. Men bryr du dig om vad andra tycker kanske du inte är mogen för barn. 

Barn ska inte skaffa barn tycker jag, och framför allt ska man kunna försörja sina barn, vilket jag tvivlar på att du kunde i den åldern. 

Självklart kunde vi försörja dem. Själva. Barnbidraget har vi sparar åt alla ungarna. Hade vi inte kunnat det hade vi inte skaffat dem.

Vår gemensamma dröm är att ha en familj ihop. Vi är rätt lika och känslorna för varandra har bara blivit starkare än någonsin sedan min sambo blev gravid. Livet känns kanonbra. Första tiden med vårt barn har varit mysigt, inget tjafs. Väldigt lite sömn och ork, men det är det värt. Vi skojar mest om det! Haha. De första 2v tog jag allt i hushållet medan hon nästan bara ammade.

Innan vi försökte så räknade vi mycket på om vi skulle klara det ekonomiskt. Vi har marginaler och lever behagligt. Flera månaders buffert, inga lån och sparar mycket var månad. Det känns som att vi båda väntar på att det ska bli dåligt, för det säger alla att det ska bli... Men just nu är det helt underbart.

Allt kan hända, vem vet. Jag får nog uppdatera tråden efter varje år som går!

Hur kunde du jobba när du hade 3 barn vid 18 års ålder? 

Eller menar du att din man försörjde er? 

Grattis och lycka till! Jag menar det på riktigt alltså. :) 

Om din flickvän har låg föräldrapenning och inget jobb att återgå till rekommenderar jag att ni tecknar en livförsäkring där hon är förmånstagare om du avlider. Jag rekommenderar också att ni gifter er om det inte redan är gjort samt att ni har sparkonton i eget namn så att i synnerhet hon inte står på bar backe om något händer dig eller relationen. 

Om du blir sjuk eller arbetslös, vad får ni då för månadsinkomst? 

Som förälder ska man ha både hängslen och livrem. Det är man skyldig sitt barn. Och ja, det gäller oavsett ålder på föräldrarna. Man tror inte att hemska saker ska hända, men en ung släkting till mig dog helt utan förvarning förra året och lämnade sambo och två små barn. Sånt händer. Man måste ha en backup-plan. 

Hälften av alla som får barn i er ålder har separerat innan barnet fyllt tre. Hälften gör inte det. Men man behöver vara förberedd på båda scenarierna så att fallet blir mjukt om det inträffar. Att tänka på sånt här är inte att vara mörksynt, det är att vara vuxen. 

Jag undrar också! 

Håller med dig. Dessutom är det inte TS som drabbas om det inte håller, det är ju flickvännen som inte har någon ordentlig utbildning samt ingen inkomst. 
Tycker det är egoistiskt av TS att inte vänta tills flickvännen är några år äldre. 

Vi hade dels jordbruket, dels hade maken tagit över familjens firma,  vi hyrde ut två byggnader vi inte använde och jag hade(maken stod på företaget i början) startat mitt företag som jag kunde sköta samtidigt som jag skötte barnen/någon annan tog dem en stund. Vi försörjde oss, för vi var och är en familj.

Naturligtvis.

Tre ungar, 18 år, och hinna med eget företag samt jordbruk. 

Visst är det flickvännen som kan råka illa ut, men hon har faktiskt ansvar för sitt eget liv. 

Hej igen!

Gifta är vi inte ännu, men vi har ordnat så att vi har ett och samma sparkonto. Sedan delar vi ett till konto för konsumtion, mat och dylikt.
Jag vet inte exakt vad som händer om jag skulle gå bort - det ska jag fråga banken. Kontot står i hennes och mitt namn, det vet jag.

Det är väldigt osannolikt att jag skulle bli så sjuk att jag inte kan arbeta, jag arbetar via datorn och kan även arbeta hemifrån. Men som ni säger, allt kan hända. Bilolycka, svår- och plötslig sjukdom. Detta ska jag göra en riktig plan på som vi kan falla tillbaka på. I nuläget har vi endast sparade pengar som backup, samt lite tillgångar som fordon och aktier. Om vi/hon skulle stå utan inkomst så räcker dem iallafall 13-16 månader om samma hushåll består.

Livförsäkring ska jag absolut fixa så att det faller på henne.

Vår ekonomi är väl lite semi-gemensam. Vi båda får in inkomst på egna konton, men vi delar sparkonto och "matkonto" som sagt. Sedan väljer vi själva om vi vill spendera eller spara resten på våra egna konton. Jag betalar 100% av hushållet just nu. Vad är föredra i denna situationen, enligt er? Vad är rättvist?

Det låter som att det skulle vara lönt för er att boka tid hos en familjejurist. De har stenkoll på livförsäkringar, sambolagen, arv mm. 

Ja? Jag antar att du inte provat själv. Vi fick dessutom ännu fler barn sen.Mitt företag drevs på den tiden i en lokal på granngården. Vanliga dagar lade jag kanske en timme på det, medan större "events" kunde ta upp kanske sex timmar. När barnen dessutom oftast kunde följa med, hur är det då svårt? Jordbruket skötte jag inte jättemycket under småbarnsåren.

I så fall måste du tagit ut ett sjujäkla arvode för att kunna försörja dig och alla barnen! Märkligt att inte fler väljer samma jobb som du. Jobba en timme om dagen och kunna försörja en familj på den inkomsten. Vilken dröm! 

Nej. VI försörjde OSS. Numer tjänar jag ganska bra på företaget(som numer är online och därför når ut till fler kunder). Mest tjänade vi på familjeföretaget som  maken tagit över. Där hade vi tur nog att det redan var ett väletablerat och välskött företag. Gården och egna odlingar försåg oss med det mesta vi behövde. Mitt företag plus uthyrningsverksamheten gav ytterligare inkomst som vi egentligen inte ens behövde då. Små barn är billiga i drift. Det är när de blir äldre och håller på med aktiviteter och dylikt som det verkligen kostar att ha barn.