Är det vanligt att mamman blir hushållerska åt sin son efter skilsmässa?

Det är rätt vanligt där killarna är förvuxna barn, ja. Till stor del säkert just pga mammans ömma omsorger.

Själv skulle jag (kvinna) inte vilja ha det så, jag skulle bli tokig rätt snart på att ha nån som plockar runt bland mina saker. Och nej, jag skulle inte göra sånt för min son heller när han blir stor, jag förväntar mig att vuxna är just vuxna, och att han redan kan sånt hemifrån innan han flyttar till eget.

Du behöver inte informera sönerna om nånting, se bara till att uppfostra dem medan de bor hemma så kommer det där ge sig självt. Se till att de gör sysslor i hemmet, tar reda på sin egen skit i stort som smått (och omgående, inte "jag gör det sen") och använd en positiv ton, påpeka fördelarna, t ex hur bra man mår av att göra sånt direkt och hur rent och fint man har omkring sig, beröm dem för hur mycket de redan kan, och för att de sköter sina sysslor. Och absolut aldrig sammankopplat med veckopeng/månadspeng. Motivationen måste komma inifrån.

Bara om min son typ skulle vara liggande riktigt sjuk under tex en vecka. Då skulle jag kunna gå dit med en matkasse och kanske städa badrummet. 
Att hjälpa till med barnbarn är väl i så fall mer naturligt men man ska så klart inte kliva in och ta över en partners roll. 
Men tvätta, putsa fönster osv - varför? 

Men jag förstår inte din sista mening - hur då "prata illa om pappan och hans familj"? Vad har det att göra med att en mamma skulle gå och hjälpa sin son? 

Jag vet dock ett fall där farmor efter skilsmässan kom och bodde hos sin son varannan vecka när barnen skulle vara där. Hämtade dem på förskolan, lagade middag, skötte allt (precis som hans fru hade gjort). Helt galet. 

Vet inte riktigt vad jag menade med att inte tala illa om dem. Det är nog bara att jag ibland upplever att barnen tycker att det är helt normalt att få så mycket hjälp som deras pappa får och jag vill få dem att förstå att det vanligaste är att man sköter det mesta själv när man är vuxen. Självklart kan det ju finnas undantag vid t.ex sjukdomar etc som någon skrev, men så är inte fallet här.

Är väl lite bitter också, haha, och tycker att han kunde få känna på hur det är att rodda med allt själv någon vecka iallafall, men samtidigt är jag inte avundsjuk det minsta. Skulle absolut inte vilja ha mina egna päron springande här bland allt. De ställer upp som barnvakt ibland och det är jag däremot tacksam över!

Genom att uppfostra dem till självständiga individer.

Nej jag hade aldrig gjort så för mina vuxna barn.

Möjligtvis som andra har punkterat, om nödsituationer, men annars så absolut inte.

Vuxna människor kan själva.

Dessa föräldrar som daltar med sina vuxna barn, inte konstigt att folk aldrig blir vuxna själva.

Ska dom bli torkade i röven också efter att dom har vart på toa?

Era barn kommer se att du sköter allt själv och efter hand kommer de säkert notera att pappa är beroende av sin mamma. Då kan ni passa på att prata om det och du får chansen att förklara att hur de flesta vuxna klarar av det du klarar av - så kan de räkna ut själva säkert att pappa är lat eller vad det är. 

Stackars den kvinnan som träffar sådan man som har allt serverad från sin gamla mamma.I andra kulturer är det vanligt att vuxna söner blir omhändertagna av sin mamma.

Mitt ex har sin mamma som kommer ibland och städar åt honom. Trots att han har barnen varannan vecka och faktiskt hinner göra bort allt det där på veckan barnen är hos mig. Hon städade åt honom innan vi flyttade ihop. Sen skötte jag allt. Hon har även sagt att han gör ju det han orkar. Fy Fan alltså. En annan gör mer i hemmet men jag är ju kvinna och vi ska ju göra allt som har med hushållsarbete och barn att göra. Utan att klaga också.

Klart jag hade hjälpt mina barn i vissa situationer men inte tagit hand om hushållet. Mer tagit barnbarnen några timmar så föräldrarna kunde tex storstäda huset. Eller handla om föräldrarna låg sjuka. Men hur ska man tro att barnen blir vuxna om man hela tiden gör saker för dom?

Kan säga att det gäller faktiskt inte bara vuxna män.

Min bror är snart 40 och hans sambo snart lika gammal.

Och det är Hennes mamma som springer ner dörrarna. De kan ha varit här och hälsat på mig en helg och när de kommer hem så har huset till viss del nya möbler, är städat (golvbrunnar, tvätt) och om-möblerat. Jag har sagt till min bror att sätta ned foten men han bryr sig inte. Han ser henne som en gratis hushållerska säger han. Medan vi se att hon ?tar över?.

Behöver jag säga att dottern är fruktansvärt bortskämd?

Nej, det kan såklart förekomma hos både kvinnor och män. Jag förundras dock över hur man kan gå med på att ens föräldrar flyttat hem till en eller köper möbler och tar över hemma hos en.

Hade varit intressant om någon som är med om detta kan berätta hur ni ser på att inte få/ kunna sköta er själva.

Jag är också intresserad av hur mammorna/ papporna i det här läget upplever det hela och hur ni tänker att era vuxna barn ska klara er när ni inte längre kan hjälpa till?

Har inte hört talas om fenomenet men är säker på att min svärmor skulle försöka göra det åt min sambo (som absolut inte skulle vilja ha den hjälpen) om vi separerade. 

Hon är full av energi och klarar liksom inte av att inte få hjälpa till nu när hon är pensionär och det är ju så mycket för oss med hus, barn och heltidsjobb tycker hon. Så hon vill absolut hjälpa oss med ditten och datten. Jag tycker det är jätteskönt men min sambo är mindre förtjust i hjälpen.

Mår mitt barn dåligt efter en skilsmässa så är det en fullständig självklarhet att jag skulle fixa markservicen om det vore det barnet inte mäktade med. Fullständigt självklart.

Det enda som låter vettigt är att farmor hjälper till att hämta och lämna barn på förskola om han jobbar sent/tidigt.
Enstaka gånger kan man förstås om det krisar hjälpa till med annat eller om han blir sjuk.
Men om det är så att pappan jobbar sent tycker jag att det är snällt av farmor att hämta så det inte blir så långa dagar, kanske då vissa dagar laga middag till barnen (pappa får förstås också av maten när han kommer hem).