Ni som fått två barn tätt, inom 18 månader - hur gick det? Hur mycket kaos blev det och hur funkade det för barnen som små (och även när de blev lite äldre)?
Jag vet att de flesta barn som blir till så kanske inte är planerade; i mitt fall pga ålder är det tvärtom att det är planerat - om det går vägen vill säga.
Men fallgropar, positiva överraskningar och oväntade saker - berätta gärna hur der var för er :)
Ni som fått två barn tätt, inom 18 månader - hur gick det? Hur mycket kaos blev det och hur funkade det för barnen som små (och även när de blev lite äldre)?
Jag vet att de flesta barn som blir till så kanske inte är planerade; i mitt fall pga ålder är det tvärtom att det är planerat - om det går vägen vill säga.
Men fallgropar, positiva överraskningar och oväntade saker - berätta gärna hur der var för er :)
För oss var det inget problem när de var små. Ca 13 månader emellan barnen. De delade rum och var varandras bästa kompisar. De var friska och inte svåra att ha att göra med. Det var två pojkar och de har lekt så troligt mycket tillsammans. Jag ammade den förste i ca 2,5 mån och det var problem hela tiden. Han hade svårt att suga så jag behövde ha en sån där plastnapp på bröstet varje gång han skulle äta. Vi övergick allt mer till ersättning för maten räckte inte och vid 2,5 mån avvande han sig själv. Han var helt ilsken när han skulle amma så jag fick sluta - det gick bara inte. När barn nummer 2 kom fungerade inte amningen heller. Jag fick en mjölkstockning som inte var av denna värld redan efter en vecka så jag fick sluta igen. Men det här gjorde ju å andra sidan att det var enklare för pappan att ta barnen.
Vi föräldrar kanske tyvärr blev lite sega på att sluta med blöja och napp för den äldre eftersom vi hade två småbarn samtidigt, så det blev att de slutade båda två när den yngste var redo - det kan jag se efteråt att vi borde varit mer alerta runt.
Sen, när äldsta blev ca 12 och kom in i puberteten blev det jobbigt. Lillebror var ff så mycket "barn" och ville fortsatt bygga lego och annat medan storebror alltmer slutade leka och blev mer tonårig. Yngsta sörjde verkligen när storebror sa ifrån att han ville ha eget rum. (vi hade 2 rum hela tiden - ett sovrum och ett lekrum för dem och de hade kunnat dela upp upp mycket tidigare men ingen av dem hade önskat det förrän nu).
Sen under högstadiet fick först den äldre problem med skolan och sedan den andre också. Jag tror att mycket berodde på att den yngre kom lite i skymundan för det var så mycket runt den äldre att dra i pga detta. Eftersom de alltid varit så nära varandra tror jag också att det påverkade måendet.
Positiva saker har varit att de alltid haft varann men också haft andra vänner och då har de oftast haft dem tillsammans.
En mycket kort beskrivning av vårt liv med barn tätt.
Hej, vi har ca 17 månader mellan våra killar (inte direkt planerat).
Än så länge, de är nu ca 1,5 och 3, går det bra.
Det vi mest oroade oss för var avundsjuka men kanske på grund av att storebror betraktade barnet i magen som en kompis till honom blev det inget sånt. Tvärtom, storebror ville så gärna bära etc men det var han ju för liten för. Men sitta bredvid och klappa i början och sedan busa för honom när lillebror blev äldre gick ju bra. När lillebror började bli mogen att gå var det storebror som förtjust höll honom i händerna. Nu härmar de varandra och har som ett eget språk med ord och gester.
Eftersom jag ville amma var det jag som var föräldraledig men lyckligtvis kunde min man jobba halvtid i ett år, nu 75%. Nu håller jag på att starta eget inom mitt yrke för att vara mer flexibel.
Vi har skrivit avtal för att täcka upp ekonomiskt för att jag varit hemma mer och ska se över fördelningen en gång om året framöver (inskrivet i avtalet).
Jag vet inte hur mycket coronatiderna har påverkat vår situation men vi har fördelen med att bo i hus i ett mindre samhälle och min man har inrättat ett arbetsrum i källaren så för barnen är han ?på jobbet?. Vi har bekanta som turas om att arbeta hemma från ett av de synliga rummen och de blir hela tiden störda av att deras barn inte förstår att de inte kan vara tillgängliga.
Du får gärna återkomma med frågor, lycka till!
Hej, vi har ca 17 månader mellan våra killar (inte direkt planerat).
Än så länge, de är nu ca 1,5 och 3, går det bra.
Det vi mest oroade oss för var avundsjuka men kanske på grund av att storebror betraktade barnet i magen som en kompis till honom blev det inget sånt. Tvärtom, storebror ville så gärna bära etc men det var han ju för liten för. Men sitta bredvid och klappa i början och sedan busa för honom när lillebror blev äldre gick ju bra. När lillebror började bli mogen att gå var det storebror som förtjust höll honom i händerna. Nu härmar de varandra och har som ett eget språk med ord och gester.
Eftersom jag ville amma var det jag som var föräldraledig men lyckligtvis kunde min man jobba halvtid i ett år, nu 75%. Nu håller jag på att starta eget inom mitt yrke för att vara mer flexibel.
Vi har skrivit avtal för att täcka upp ekonomiskt för att jag varit hemma mer och ska se över fördelningen en gång om året framöver (inskrivet i avtalet).
Jag vet inte hur mycket coronatiderna har påverkat vår situation men vi har fördelen med att bo i hus i ett mindre samhälle och min man har inrättat ett arbetsrum i källaren så för barnen är han ?på jobbet?. Vi har bekanta som turas om att arbeta hemma från ett av de synliga rummen och de blir hela tiden störda av att deras barn inte förstår att de inte kan vara tillgängliga.
Du får gärna återkomma med frågor, lycka till!
Det var jobbigt och relationen med maken blev lidande. Jag hade aldrig skaffat så tätt om jag visste hur jobbigt det skulle bli.
Det var jobbigt och relationen med maken blev lidande. Jag hade aldrig skaffat så tätt om jag visste hur jobbigt det skulle bli.
Mina yngsta är det 18 mån emellan. Så hade jag även en 4- åring. Det var absolut jätteintensivt. Hade har gjort om det hade jag varit lite mindre pretto och bara gjort enkelt för mig. Enkel mat, tv kan funka som barnvakt etc
Du kommer inte ångra dig! Efter yngsta passerat 3 år åldern så har det bara varit positivt. De är både som systrar och kompisar. Trivs ihop och har liknade intressen.
Kör! Det blir bra. Inget barn till kan du ångra.
Samma här
Håller med ovanstående svar.
Vi har 10 1/2 månad mellan våra minsta (ej planerat så) de är 2 och 3 år nu och det har och är fortfarande extremt krävande och har frestat enormt på min och pappans parrelation.
Jag ångrar inte barnen, men skulle aldrig rekommendera någon skaffa så tätt.
Håller med ovanstående svar.
Vi har 10 1/2 månad mellan våra minsta (ej planerat så) de är 2 och 3 år nu och det har och är fortfarande extremt krävande och har frestat enormt på min och pappans parrelation.
Jag ångrar inte barnen, men skulle aldrig rekommendera någon skaffa så tätt.
Det är 16 månader mellan mina barn, två pojkar. Det var som mest intensivt fram tills att yngsta var ungefär 1.5 år, efter det blev det lättare. Yngsta sov väldigt dåligt, men var ganska lugnt i övrigt medan äldsta alltid varit en vilding.
Nu är yngsta 5 och ett halvt och äldsta 7 år, dom är bästa vänner, har alltid varandra att leka med, sova med, prata med. Dom avgudar varandra. Ibland blir det bråk, såklart.
Vi fokuserade väldigt mycket på att äldsta skulle känna sig inkluderad när yngsta kom, han började inte på förskola förrän han var över 3 år och då bara 15 timmar i veckan som en mjukstart. Jag tror att första tiden hade varit intensiv oavsett åldersskillnad mellan barnen, och i dag är jag glad över att dom är nära i ålder.
Till TS, jag förstår de som svarat att det slitit mkt på förhållandet mellan föräldrarna. Vi har tur både med arbetsgivare och ekonomin som gjort att vi kunnat vara lediga från jobbet mycket bägge två. Det eller back up från släkt/vänner är en förutsättning.
Vissa nätter har jag inte sovit alls och sedan roddat killarna fram till ca 13:00. Men då har maken kommit hem och tagit över så jag har fått duscha och sova. Jag gick ofta iväg ut eller till mammagrupp/kyrkans barntimmar och lämnade huset i en enda röra. Vi betalade en pensionerad granne som röjde upp. Nu när hon är vaccinerad är det tänkt att hon ska avlasta lite med killarna.
Vi har varit i väg till fjällen med nära kompisar som drog en pulka och deras äldre barn lekte med våra barn (varsin stuga och umgänge utomhus) krångligt men oh så skönt.