Vad jag minns så.. åkte vi hela tiden in/ ut, hem och fram och tillbaka från sjukhuset 'stup i kvarten ända sen första veckan efter tanten kissade på stickan, blått (rött), positivt gravid.
..Och så höll det på i över 8+ månader till, tills sjukhuset lagom hade tröttnat på oss. (Det var ju hela tiden 'falsklarm' Detta ända fram till dagen 'D sen kom ..Och varpå då vi knappt hant in i tid heller för vi höll på att föda i baksätet på min splitternya Volvo V50 ny- uthämtad som jobb-bil, pendlarbil.
Men jag sa till frugan att knipa igen f*r i hvete! för att jag ville inte ha blod och annan kroppssörja m.m i bilens baksäte, tror inte heller att jag någonsin har kört så fort in till BB som jag gjorde den dagen. Tur att man inte blev stoppad?
Hela tiden sa vi, "Bättre att åka in en gång för mycket, än att missa en dag då det annars kunde ha gått så fruktansvärt fel, så jag bara trodde på situationen som var. Där fanns inget jag kunde göra, Ingen Ambulans ville heller inte komma hem till oss?
Men så sa Hon hela tiden att "hon kände något, både här o där inuti kroppen och blev orolig sen när hon då inte inte kände någonting?
Men Jaja, för att sen svara på din, ts' fråga om exakt hur den började minns jag tyvärr inte..?
Sorry. Lycka till.