Skulle ni bli fundersamma?

blir smått överraskad över hur många som förklarar partnerns smusslande med TS svartsjuka.
Om ni själv vore svartsjuka, skulle ni bli lugnare eller mer oroliga om er partner (som ni misstänker - rätt eller fel) smusslade, klickade bort fönster, ställde sig för skärmen och gjorde allt för att dölja sina handlingar?

Jag skulle verkligen göra raka motsatsen, sitta öppet och visa konversationer. Kanske också involvera partnern genom att berätta något som skulle kunna vara intressant. 

Som någon sagt är det alltid svårt att avgöra vad som är vad i en sån här tråd. Så mycket som inte riktigt kommer fram fullt ut.
Utifrån det ts berättar så skulle jag ändå inte utesluta att sambon håller på med något fuffens. Det verkar definitivt som att hon inte vill att han ska se vad hon håller på med, vad hon skriver etc.
Varför skulle hon vara orolig för att han ska se vad de skriver om det är oskyldigt?
Varför skriver de med varandra under långa pass på kvällar?

Handen på hjärtat kvinnor här.
vänd på hela steken och tänk att det var en kvinna som hade skrivit exakt detta inlägg och beskrivit sin partners smusslande på samma sätt.

Hade ni verkligen tänkt på samma sätt!?
"Nej, han döljer nog bara det han håller på med för dig eftersom du är svartsjuk."

Hoppas det går bra för dig ts men i ditt läge hade jag litat på magkänslan att något inte står helt rätt till.
Jag hade troligen ställt en försynt fråga runt det, inte konfronterat och anklagat utan varit ärlig med min känsla.

Typ: "Detta låter kanske löjligt men jag tycker det känns lite märkligt och obekvämt att du chattar med din kollega så ofta, så sent och på det sätt du gör ibland.. Det kanske inte är något konstigt alls men du klickar bort fönster, du döljer skärmar och beter dig lite konstigt när jag är i närheten.

Hjälp mig här, är det bara jag som är knäpp?
Vad är det egentligen som händer?"

Utifrån det skulle jag värderat hennes reaktion och svar.
Hade jag varit i hennes situation, och oskyldig, hade jag kanske blivit lite irriterad över att bli anklagad men samtidigt varit öppen för att undanröja misstankarna..
Jag hade sagt som det var. Jag har gjort så för jag vet att du blir så svartsjuk..
Men du kan få titta på vår chatt om du vill..

Om jag var skyldig hade jag nekat till allt, blivit förbannad och vänt aggressionen mot dig istället - utan tillstymmelse till förståelse.

Med detta sagt ska man komma ihåg att det kan finnas andra anledningar till att man inte visar sin partner en konversation - det kan vara förtroenden på ett annat sätt än otrohet. Om kollegan berättat personliga problem och man ger stöd, tex. då kanske man inte vill bryta förtroendet genom att dela det ens med sin partner..

Problemet är väl att man inte orkar med svartsjukan. Den dränerar energi och är jävligt jobbig. I ett tidigare förhållande orkade jag inte med och slutade prata om andra och slutade prata med andra (telefon etc). Hon kanske inte blev mindre svartsjuk men jag slapp ta diskussioner och framförallt slippa känslan att man gör fel och den jobbiga energin i rummet. Inte hållbart i längden men det är inte svartsjukan heller.

Jag får jättedålig vibe om jag ska vara helt ärlig ts... Jag hoppas verkligen för din skull att du inte har något att oroa dig för, och kanske har hon anledning till sakerna du berättat som är skumma. Men jag förstår inte riktigt varför man vill sitta och skriva med en kollega hela dagarna, eller dölja det för sin partner. Om man inte har något att dölja borde man ju kunna vara öppen med det, visa eller öppet berätta vad de skriver så att du känner dig trygg, speciellt om man vet att ens partner är svartsjuk/orolig av sig. Varför ens utsätta ens partner man älskar för det före att låta bli att skriva med en kollega av motsatt kön 24/7. 

 Nej du ts. Om jag var du hade jag frågat henne, var inte för mesig mot henne heller. Får lite känslan av att hon kan bli irriterad på dig när du frågar eller nämner något så att du får skamkänslor och dåligt samvete, men hade hon tyckt det var ok om du gjorde samma sak mot henne? Nej man up och var inte rädd för att uttrycka det du känner och tycker, och som sagt, var inte för mesig! Stå på dig lite.  

När jag läser det du skriver så känns hennes beteende som en direkt effekt av kombinationen att man även i ett förhållande måste få ha ett privatliv och att du är svartsjuk av dig.

Jag har en manlig kollega jag chattar mycket med och kan säkert sitta och småle när jag gör det också. Men det betyder inte att det finns något intresse från någon sida, bara att jag är väldigt glad att ha hittat någon jag kan chatta med om ett gemensamt intresse vi har som min man absolut inte är intresserad att prata om.

Precis. En svartsjuk partner gör en inte mer öppen utan mer benägen att känna att man behöver dölja helt normala saker.

TS har ju sett en del av vad de skrivit och ingenting i det tyder på mer än att de är vanliga jobb än er.

Fast nu blandar du väl ihop saker, att ens partner är svartsjuk UTAN anledning är ju inte riktigt samma sak som att ens partner blir misstänksam FÖR ATT du smusslar med din telefon?

Om ens partner är svartsjuk utan anledning så är det ju klart att du inte kan göra så mycket åt det men om ditt smusslande är anledningen till misstänksamheten så kan ju du absolut göra något åt det genom att sluta smussla?

Svarten du har fått ett svar av: 
Anonym (Magkänslan stämmer (oftast)) 

Som jag tror är den rätta vägen, avvakta tills du har klara besked.

Tycker att du oxå förbereder dig att det kan vara början till slutet av er förhållande.
OBS jag menar att det kanske kan vara så, inte att det är det.

Jag gissar att du färgad av era svartsjukor. Kan det vara så att de bara pratar och småflirtar som inte kommer att leda någonstans. Lite positiv boost som båda mår gott av.

Säg bara att det är roligt att du har trevligt med arbetskamrater. Fråga om hon inte vill bjuda hem honom på fika så du också får träffa honom. Be han ta med din fru också. Lite så där oskyldigt bara för att se vilken reaktion du får. Då har du inte anklagat henne för att vara otrogen och får veta om hon är öppen med intensionen med mannen.

Tänk också på att han kan vara smickrad av uppmärksamheten av en för honom yngre kvinna.

Alltså - det kan vara totalt oskyldigt.

Hur har det gått ts? Något nytt?

Är det att smussla att vilja ha sin telefon ifred och vilja sköta sitt, också ifred?

Att hålla på med hemliga aktiviteter, som man inte vill/kan/vågar vara öppen med inför sin partner, tycker jag absolut är att smussla.

Om jag ägnar mig åt aktiviteter som jag inte skulle önska att min partner gjorde lika mot mig är absolut otillbörligt.

Jag skulle bli mycket fundersam. 

Hur går det TS?
Jobbar du för att få vetskap om så mycket som möjligt av sanningen?

Ser du till att jobba klokt, långsiktigt, tålmodigt, i hemlighet och med största försiktighet?
Dels främst för att inte äventyra er fortsatta relation om det skulle visa sig att din oro är obefogad,
och dels för att överhuvudtaget göra det möjligt få reda på någon liten del av sanningen om det skulle visa sig att din oror faktiskt var befogad.

Av vilken anledning du gör det spelar väl ingen roll. Smussla betyder att du håller något hemligt för andra, av vilken anledning du gör det kvittar.

Om man nu håller saker hemliga för sin partner, är det då inte naturligt att din partner då kommer undra vad du håller hemligt? Och är det då inte lika naturligt att det då kommer påverka er relation och förtroendet för varandra?

Ja. Speciellt om det är ett beteende som kommit upp plötsligt efter 20+ år tillsammans, och enbart i konversationer med en specifik person?

Helt otroligt hur kontrollerande ni verkar vara.

Att inte få ha sitt privatliv privat, är inte enligt mig att smussla.

Herrejösses, med en partner som inte accepterar det så lever jag hellre själv.

Då får vi väl hoppas du kommer dit, så får vi se om du fortfarande tycker det var värt att vinkla tel och byta sida så fort din partner är i närheten.
Om hen inte bryr sig vad du gör, gäller ju inte frågeställningen dig.

Inga problem, det har jag gjort i åratal. Likaså sambon. Vi kikar liksom inte heller efter vad den andra gör.

Svartsjuka kan döda den bästa relationen.

Du verkar bara spy ut dig din egen åsikt men den gäller ju bara dig och din sambo.
Har du läst tråden eller bara sista inlägget?
Ts och partnern har levt ihop i 20 år och detta är ett nytt fenomen. Men detta är ju ändå inget att fundera över?

Ja herrejösses, helt otroligt hur du kan förvanska saker i det absurda och göra det till nåt svartvitt mellan.... din partner får göra precis vafan som helst.... och..... din partner får inte göra någonting alls utan din tillåtelse.

Du kan absolut ha ditt privatliv men då får du oxå acceptera att din partner dumpar dig om personen inte är ok med ditt smusslande. Du kan styra över hur privat du vill vara men du kan inte styra över hur din partner förhåller sig till dina krav på privatliv, det gör din partner. Så mao är det ju extremt dumt att göra en sån sak till en rättighetsfråga. Det är snarare en fråga om samarbete.

Och du tror inte det kan vara lite skillnad på....

1) något ni BÅDA är överens om och som ni BÅDA tycker likadant om..... och.... den ena av er gör något som den vet att den andra inte gilla men skiter fullkomligen i det och gör som den vill ändå?

2) plötsliga förändringar i beteende, som tex din partner har inte varit hemlighetsfull med sin telefon i 20 år men helt plötslig blir hen det?