Igåmgsättning och så himla besviken

Ett dygns värkarbete med stegrande värkar, var 5-6 min timme ut och timme in som inte gav något resultat i princip. Slutade med Cytotec men värkarbetet fortsatte av sig själv utan att ge nästan något fysiskt. Trött och stressad bebis i värkarbetet som till slut gav ett akut kejsarsnitt eftersom det inte fanns säkra andra val. Risken var för stor att bebis inte skulle klara en vaginal förlossning. Inget tydligt skäl varför mer än att bebis helt enkelt inte orkade med värkarbetet.

Helt slut. Allt har gått väl i slutändan men absolut ingenting av den här förlossningen blev som jag tänkt och jag är väldigt mentalt slut. Behöver nog få landa rejält, finns mycket med känslor som jag behöver bearbeta tror jag.

Känner en oro för vad som händer om jag blir gravid igen. Är också nu livrädd att inte hinna få ett syskon åt bebis, eftersom kejsarsnitt kräver ett års väntan. Som snart 39-åring var KS därför en mardröm. Ett syskon till bebis var min absoluta dröm.

Är också fortfarande att jag försöker greppa allt som skett. Minns bara att jag bröt ihop inför KS och störtgrät och skalade av adrenalinpåslag.

Så tacksam för bebis och att bebis är här, frisk, och mår bra, och att inget allvarligt hände; men jag har så många frågor, rädslor och funderingar nu.

Om du blir gravid igen kommer igångsättning vara ett alternativ som är förenat med större risker. Man kommer exempelvis behöva vara försiktig med värkstimulerande dropp. Och det kan mycket väl vara så att det är lämpligare att i första hand genomföra ett kejsarsnitt om det är så att förlossningen inte kommer igång spontant.

Att bli gravid efter ETT kejsarsnitt är statistiskt sett inte särskilt problematiskt. Efter två ökar risken för exempelvis sammanväxningar.

Har ni möjlighet ekonomiskt så kan ni ju starta en ivf-process tidigare än efter ett år. Alltså spola ägg, befrukta dem osv, och göra insättningen först när det gått ett år efter förlossningen.

Förstår absolut din oro att hinna fler barn, och vill också nämna att efter en vaginal förlossning som startat spontant så finns absolut inga garantier för att det är lämpligt att bli gravid inom ett år. Även efter en vaginal förlossning kan kroppen behöva ett års återhämtning.

Sedan tänker jag. Ett halvår extra väntan (jag utgår nu från att man. Kanske vill låta kroppen återhämta sig 6 månader efter första och också känna att man har orken att vara gravid). Det BÖR inte vara avgörande för att det skall kunna bli en bebis till.

Jag hade sannolikt haft precis samma oro som du om jag var i ditt läge. Så jag vill inte på något sätt förminska dina känslor!

Innan ts startar med IVF får hon och hennes partner pröva at till gravida igen på naturlig väg.

Dag jag menar är att om ts känner stress så kan hon ju naturligtvis dra igång en process privat (utomlands?) innan det gått ett år. För uppenbarligen är väntan i ett år pga snittet något som stressar henne.

Själv hade jag inte dragit igång ivf/spara ägg. För spara ägg kan hon naturligtvis också bara göra. Detta var bara ett förslag om nu detta är en lösning för ts

Hon bör fortfarande vänta ett år för att starta en IVF process efter ett ks, pga att det är mer påfrestande för kroppen än att bli gravid naturligt.

Vill hin pröva på naturlig väg så kan hon troligen pröva att bli gravid om ett halvår så länge hon fått sin mens och ägglossning, och hon i övrigt är läkt. Man rekommenderar dock att det ska ha gått ett år efter ks, men så länge ens kropp är redo så kan man pröva efter ett halvår.

Känner en oro för vad som händer om jag blir gravid igen. Är också nu livrädd att inte hinna få ett syskon åt bebis, eftersom kejsarsnitt kräver ett års väntan. Som snart 39-åring var KS därför en mardröm. Ett syskon till bebis var min absoluta dröm.

Är också fortfarande att jag försöker greppa allt som skett. Minns bara att jag bröt ihop inför KS och störtgrät och skalade av adrenalinpåslag.

Så tacksam för bebis och att bebis är här, frisk, och mår bra, och att inget allvarligt hände; men jag har så många frågor, rädslor och funderingar nu.

Så du menar att man inte bör starta process med att plocka ut ägg innan ett år efter snittet eftersom det är mer påfrestande för kroppen? Förstår jag dig rätt då?

För att vänta ett år handlar ju om att kroppen skall få läka innan påfrestning av ny gravidtet. Att plocka ut ägg skall rimligen inte vara någon fara?

Ja. Att plocka ut ägg är också en stor påfrestning för kroppen, faktiskt större än att "råka" bli gravid naturligt mindre än ett år efter ks.

Ja. Att plocka ut ägg är också en stor påfrestning för kroppen, faktiskt större än att "råka" bli gravid naturligt mindre än ett år efter ks.

Så det är en större påfrestning för livmodern än att bli gravid snabbt efter kejsarsnitt menar du? Det har jag väldigt svårt att tro på

Det är en större påfrestning på kroppen.

Och nu pratar vi om risker med att bli gravid snabbt efter kejsarsnitt. Alltså risker såsom sammanväxningar och livmoderruptur. Inte huruvida äggklocka skulle påfresta kroppen generellt.

Men som sagt. Hänvisa gärna till en källa

Det är lite risk för sammanväxningar och livmoderruptur efter ett ks.