Vinna tillbaka ex?

Hej,

för ett 3 månader sedan valde min dåvarande sambo att lämna mig efter 10 år.
Vi träffades runt 20 års åldern och har hållit ihop sen dess, med en paus på 2-3 veckor pga onödigt tjaffs (vi var unga).

Det var aldrig något bråk eller specifik händelse som orsakade separationen, utan det som hon påstod vara anledningen var att hon ville utvecklas på egen hand och hitta sig själv.
Jag däremot kände tvärt emot, att jag ville utvecklas tillsammans med henne och såg en framtid ihop.
Jag blev givetvis förkrossad, och än idag ältar jag detta dagligen och kan inte sluta tänka på henne.

Funderar ständigt vad hon gör, om hon börjat träffa andra män under tiden jag ligger hemma och försöker resa mig.

Jag ger henne det utrymme hon vill ha för att utvecklas, men samtidigt vill jag så gärna få tillbaka henne och bygga och förbättra våran relation som vi en gång hade och skulle gett allt för att få det bra igen.

Gör jag fel som tänker att jag fortfarande vill försöka igen, eller skall jag bara låta henne leva sitt egna liv?

Någon som har erfarenheter om separationer där inget allvarligt, eller en specifik händelse har varit orsaken?

Du kan väl inte göra något annat än att låta henne själv bestämma över sitt liv?

Sedan är det upp till dig om du vill fortsätta vänta och hoppas. 

Självklart låter jag henne leva sitt egna liv, och det kommer jag också göra så fort jag rykt upp mig lite.

Menar mer om chansen finns dvs hon också vill börja dejta mig igen, ska man försöka eller helt enkelt bara gå vidare och se vad framtiden har att erbjuda?

Hej,

för ett 3 månader sedan valde min dåvarande sambo att lämna mig efter 10 år.
Vi träffades runt 20 års åldern och har hållit ihop sen dess, med en paus på 2-3 veckor pga onödigt tjaffs (vi var unga).

Det var aldrig något bråk eller specifik händelse som orsakade separationen, utan det som hon påstod vara anledningen var att hon ville utvecklas på egen hand och hitta sig själv.
Jag däremot kände tvärt emot, att jag ville utvecklas tillsammans med henne och såg en framtid ihop.
Jag blev givetvis förkrossad, och än idag ältar jag detta dagligen och kan inte sluta tänka på henne.

Funderar ständigt vad hon gör, om hon börjat träffa andra män under tiden jag ligger hemma och försöker resa mig.

Jag ger henne det utrymme hon vill ha för att utvecklas, men samtidigt vill jag så gärna få tillbaka henne och bygga och förbättra våran relation som vi en gång hade och skulle gett allt för att få det bra igen.

Gör jag fel som tänker att jag fortfarande vill försöka igen, eller skall jag bara låta henne leva sitt egna liv?

Någon som har erfarenheter om separationer där inget allvarligt, eller en specifik händelse har varit orsaken?