Gällande kön på andra barnet

Jag har också två flickor. Var övertygad om att både första och andra skulle vara pojkar då jag bara har bröder och min man bara har bröder. Antar att man föreställer sig livet så som man är van.

Tänkte innan jag fick barn att jag nog ville ha minst en av varje. Hoppades på en tjej på första för jag tänkte att ?andra kommer vara en pojke ändå.? MEN, nu känns det så självklart att jag har två flickor. Så fort jag blev gravid med andra så tänkte jag att jag inte bryr mig om kön, jag vill bara ha en frisk bebis. Trodde nog att jag skulle tänka att ?det är roligt med en av varje? men har faktiskt inte gjort det. Är så himla glad över mina flickor och tänker på dem som Madicken och Lisabeth. Storasyster var överlycklig över sin lillasyster, och hon är så fantastiskt fin mot henne och lillasyster blir så glad varje gång hon får se henne. Hoppas att du också kan känna en sådan glädje över dina två flickor snart <3

Tack för att du delar med dig!

Min dotter är så glad över att det blir en lillasyster. Jag har föreställt mig att få en av varje och när det inte blir riktigt som man vill så börjar alla andra känslor krypa fram. Jag vet att i slutändan kommer vi känna oss kompletta men att gå med ångest och oro är inte kul. Det är inget heller jag vågar prata öppet om. Det jag känner just nu är sorgen att inte få en pojke, jag är glad att jag blev gravid som planerat och att bebisen är frisk. Jag får hoppas på att allt sånt försvinner när jag ser bebisen. Läst en del här på fl om hur andra mammor känner över att inte få det man önskar sig och det känns lite lättare.

Tänker vilken glädje din dotter kommer att ha en syster i sitt liv,alla har inte det.Vilken fin sammanhållning i familjen med två döttrar,att ev.blir mormor .Jag tror att det blir bra.

Jag fick två pojkar först, jag hade svårt att bli gravid när vi skulle ha andra barnet och fick även flera missfall. Trots det så blev jag lite besviken när det visade sog vara en till pojke på rul. Men det gick över snabbt. Tänkte att det var praktiskt, hade redan kläder till pojke (ja flickor kan ha pojkkläder också, jag vet ), att dom kanske skulle ha mer gemensamt trots det är 6 år mellan dom etc. Och herregud, jag skulle inte byta ut min andra pojke! Det var han vi väntat så länge på.

Sedan blev jag gravid rätt snabbt med tredje barnet och tänkte att det så klart blir en tredje pojke och tänkte att det skulle vara häftigt, så jag blev en gnutta besviken när det visade sig vara en flicka på rul men även det gick över snabbt. Och jag blev väl lite galen över att jag kunde köpa rosa klänningar (ja, pojkar kan också ha rosa klänningar men mina vill inte det tyvärr ). Man får bli besviken så länge man i slutändan inser att det barnet man har i magen är perfekt precis som det är.

Det kommer vara 5 år skillnad på mina flickor och jag väntade med mening med att skaffa barn så det inte var rätt läge under åren. När jag och mannen bestämde oss så tog det inte mer än 2 försök och jag blev gravid. Jag har pratat med min man om min önskan men han är helt lugn och säger att oavsett kön är barnet så önskat och redan älskad vilket absolut stämmer. Jag blev så glad när jag såg plusset och var bara lycklig men när det började närma sig rul blev jag mer och mer orolig inombords.

Någonstans har jag fått en bild över den perfekta familjen med en av varje, det är så det är för det flesta tänker jag och det var självklart för min del med. Efter rul har jag gått med en tyngd och jag är arg på mig själv. Barn älskar man oavsett kön, det kommer vara min lilla bebis och jag har så mycket skuld just nu så att jag kvävs. Tack till er som tar sin tid att svara, det ger mig hopp om att jag snart kommer må bättre.

Har två tjejer med 2.5 års mellanrum. Om de lekt lika bra ihop om en varit kille och en tjej vet jag så klart inte men de är bra kompisar och tycker att det är tråkigt om den andra inte är hemma.

Beträffande kläder har de lite olika stil och önskemål om färger mm. Lillasyster har fått ärva en del men tvärvägrar annat och det är ju ok.

Förstår att man kan känna så men det kommer bli bra när du väl får bebisen och landar. Ta din tid och försök att tänka på allt bra som väntar, ännu mer glädje och lycka kommer du få. Att man får önska sig är ingen ovanligt, många föräldrar skriver här hur de känner när de får veta på rul men hur bra det blir sedan.

Lycka till!

Det kommer bli bra! Jag tror man kan ha alla sorters känslor... Fick en pojke som barn ett blev nästan lite snopen när andra visade sig vara en flicka på RUL.. Hade iaf inte alls någon dröm om "en av varje" visade det sig, utan hade nog omedvetet ställt in mig på två pojkar. 
Dock spelar det ingen roll alls, lovar. Bägge barn är lika älskade och två totalt helt olika personligheter.
Livet blir inte bättre eller sämre på något sätt p.g.a. barnens kön, det kvittar till ca 100% ; )

Vi var överens om att bara ha två barn och det blev två flickor. Det var precis så vi ville ha det då vi hade en tanke om att de skulle leka bra tillsammans och kunna ärva kläder. Så blev det också, men ibland kunde jag fundera på hur det hade blivit med en pojke. En oplanerad graviditet resulterade senare i en pojke och det var då jag insåg hur korkad jag varit. Det var ju ingen skillnad! Först då förstod jag att de var barn, inte flickor och pojkar, och det var ingen skillnad på dem. Nu är pojken 4 år och leker med storasystrarna och med samma saker som de gör. Så du kan andas ut, det kommer bli bra oavsett om det blir flicka eller pojke!

Grattis till graviditeten förresten!

Jag läser allas kommentarer och känner av andras glädje, tusen tack för att du delar med dig. Jag försöker ta in av allt det positiva som du och andra här beskriver för ni har gått igenom detta och är klokare än vad jag är just nu. Någonstans försöker jag tänka på enbart bebis, inte att det är en flicka. Det är så jag försöker skapa någon slags anknytning nu och förbereder mig inför det nya som kommer.

Det blir bra sen.Oroa dig inte så mycket nu.

Tack så mycket!