När är det ok att introducera den nya för barnen?

Ju yngre barnen är desto längre tid men minst ett halvår, kanske längre beroende på omständigheter. Vid tre månader har man knappt bestämt sig för om man ska fortsätta dejta eller inte... Saker man rusar in i blir sällan bra iaf.

Du bör vänta betydligt längre. Ni har inte ens varit skilda ett år ännu, så det är väldigt nytt fortfarande. Dessutom är det väldigt nytt med den nya också om ni träffades för 3 månader sedan. Jag hade väntar MINST ett halvår till, främst för att låta det gå mer tid sedan skilsmässan men även så man vet mer säkert att relationen är något långsiktigt.

Oj, ja det var tidigt. Närmare ett år tycker jag känns mer lagom, det tar ju minst ett halvår att lära känna någon någorlunda.

Jo men flytta ihop inom kort. Sedan opps... Jag är gravid och ni skaffar 1-2 gemensama för att ett år eller två senare går skilda vägar. Träffar en ny igen efter några månader och flytta ihop. Stabil och säker grund för dina barn (not)

Men jag tänker att det är bra att dom får känna av varandra lite..? Jag kan ju presentera honom som en vän till en början?

Flytta ihop och skaffa barn ska vi inte göra.

Jag tänker att det är bra att vad barnen tycke rom honom ganska tidigt, annars är det ingen mening att fortsätta. Typ, "det här är mammas kompis", men han sover inte över eller så. Inga pussar framför osv...

Jag tycker att det beror på hur barnen är. När jag träffade min man efter skilsmässan, var mitt barn i dåligt psykiskt skick och synnerligen känslig. Så för mig kändes det extremt viktigt att inte introducera någon som inte jag själv var säker på skulle bli långvarig och seriös i mitt liv.

Min mans barn däremot var stabila, den skilsmässan hade varit väldigt smärtfri för alla inblandade. De hade klarat av en ny i sin pappas liv mycket tidigare. 

Alla våra barn var 10-14 år när vi träffades. 

Nej. Barn är dessutom inte så dumma så de tror på en sån förklaring.

Kan tillägga att vi väntade knappt ett år. 

Efter tre månader känner ni knappt varandra än, börja i den änden istället.

Det vet du inte, helt plötsligt har du ett plus på stickan oplanerat.

Plötsligt har mamma en kille som kompis som ska börja äta och umgås med oss? Nej de kommer troligen fatta att det är nåt annat.

Går mot stfömmen här och säger att tre månader kan vara alldeles utmärkt lång tid ;)

Det beror på så många olika omständigheterna och bara du kan svara på om det är bra att göra det för just dina barn.

Men saker som påverkar är barnens ålder, barbets mående, om man presenterat dem för andra partners som försvunnit ur deras liv osv.

Tvärtom mot vad någon skrev ovan så tänker jag att yngre barn - tidigt i relationen, äldre barn senare..riktigt små barn har ingen uppfattning om "kompis eller partner" och kompisar tar man ju hem ibland. Äldre barn bör man prata med först eftersom jag inte tror på att lura dem, men man kan ändå träffas under "kompisförhållanden" även om man är öppen med att man träffat ngn ny (dvs man behöver inte sitta ihopklistrade med varandra, kanske inte sova över, pussas hela tiden osv).

Jag tänker som du - är det någon jag vill skall vara delaktig i barnens liv i framtiden är det bättre att se om de funkar med varandra INNAN det blir alltför mycket allvar. Funkar de inte så är det ingen ide att fortsätta relationen. Funkar de bra kan man låta den utbecklas och satsa mer. Det är betydligt svårare om man kommit till punkten "vill satsa allt o flytta ihop" (som man kanske vill efter ngt år iallafall). Då ska man plötsligt presentera för barnen och sedan kan det gå alltför fort, även om de kommer överens eller inte. Och kommer de inte överens, ja då är det svårare att avsluta eftersom man själv kommit till "jag vill leva med denna person" stadiet.

Själv träffade jag min mans dotter efter ca 3 månader. Hon var bara runt året då och hade vi inte klickat hade han avslutat det med mig (det sa han såklart inte till mig innan..). Nu klickade vi och då fortsatte vi träffas. Nu har vi varit gifta en herrans massa år ;)

Hade jag däremot separerat idag hade jag inte sett att jag skulle vilja ha ngn ny partner i mina barns liv utan en ny partner hade varit någon jag tröffat varannan vecka troligen, på barnfri tid. Jag hade helt enkelt inte velat blanda in någon ny i deras uppfostran, vilket jag anser självklart att en ny partner som träffar barnen vardagligt bör vara. Eller så känns det nu iallafall ;)

Personligen hade jag väntat minst ett år. 

Särskilt om jag hade barnen varannan vecka, då har man ju ändå en hel vecka att umgås med sin nya och så tar man paus veckan därpå. Det är lite annorlunda för de som har sina barn på heltid, förstås.