Komma vidare!

Jag tänker spontant vad du tänker ska förändras med honom när ni är särbos men ändå har en relation?

Han verkar ju inte direkt ha nån insikt i sitt egna beteende.

Han verkar tro att det ska bli bra när du inte är upprörd och frustrerad, och då komma tillbaka.

För att parterapi ska fungera så måste båda vilja förändras och jobba mot samma mål.

Ni har för det första 2 olika mål. Ena vill bo tillsammans och andra vill vara särbo.

Kanske ska börja där?!

Fast att flytta isär löser ju inga problem rent konkret. Antingen är ni sambos eller så gör ni slut på riktigt.

Rent krasst är det utifrån det du berättar du som är lite Velig här. Han är tydlig med hur han vill ha det och det är vad du har att förhålla dig till. Du får honom som sambo med det ni haft hittills. Det är där han står. Taket it or leave it.

Om han nu inte ser sin del i det hela så är det också något du måste förhålla dig till. Då får du ta att er relation ser ut som den gör och gilla läget.

Det är ju du som velar fram och tillbaka och inte verkar stå för vad du vill. Varför ska han bemöta dina behov när du inte är konsekvent och står för vad du vill ha och inte är beredd att ta konsekvenserna för dina val?

Gilla läget som er samborelation ser ut eller förstå att det inte är hållbart och gör slut för gott. Han har sagt sitt.

Herregud, du är äntligen av med honom, trassla inte in dig igen!

Hänger inte riktigt med - vill du avsluta relationen eller vill du vara särbo? Oavsett vilket så får du ju bestämma dig och så hålla fast vid det. Ditt inlägg antyder att du flyttat ut förut?

Lägg ner det där nu. Han kommer inte att förändras bara för att Du VILL det.

Hans barn avskyr dig och även han beter sig som ett as mot dig. Inse det och lämna för gott! Försök träffa en barnfri man och låt honom träffa någon kvinna som går bra ihop med barnen så att även sonen vill komma hem igen. Bäst för alla.

TS har haft en massa andra tråda tidigare där det framgått att han slagit henne och hotat att slänga ut henne under hela deras relation.

Ta kontakt med kvinnojouren där du bor. Du verkar ha hamnat i medberoende och det kräver terapi för att komma ur. Du verkar traumatiserad av detta våldsamma förhållande.

Han kommer aldrig sluta vara våldsam

Att komma vidare tar tid. Det tar tid att inse att den man älskar/älskade inte är den man önskar eller behöver. Du kan ödsla hur många år och tårar som du vill på honom, men det verkar inte som att ni gör varandra lyckliga. Att gå vidare - ta en dag i taget. Att du släpper honom så han inte längre har makt över dig, kanske är den finaste julklappen du kan ge dig själv. Du behöver antagligen jobba med dig själv så kanske terapi för din egen del skulle kunna vara värdefullt. Så småningom känner du dig kanske sugen på att dejta någon ny, men till dess; träffa vänner, utöva dina intressen, skriv dagbok, motionera, ät och sov bra. Koncentrera dig på jobb/studier. Titta omkring dig och se om det finns någon omkring dig som du kan hjälpa med något. Att göra gott kan hjälpa till att vi tänker bättre om oss själva.

Välj dig denna gång. Det är du väl värd?!

Okej nu fattar jag vem du är. Låt mig säga så här då.

Han vill inte ha dig.

Han vill ha makt över dig.

Läs detta så länge du behöver.

Vi har nu varit helt särbos i snart 2 månader och jag njuter nästan varje sekund. Vilken frihet!! Komma och gå hur jag vill. JAG är herre över min Borg och ingen ska bestämma över mig när jag måste komma hem och att jag måste hälsa trevligt och prata trevligt med hans barn, när de inte vill prata med mig. Jag får ta hit vem jag vill, umgås med vem jag vill, dricka 3 glas vin om jag vill...umgås med min mamma varje dag om jag vill. Inga anklagelser där jag måste försvara mig och ljuga för att han ska bli nöjd.

Jag har haft ett par downs där jag saknar honom och fått panik över att det är slut, men 75% har varit bättre än innan. Vi har fortfarande kontakt, men vi har bara träffats 2 ggr. Sist fick jag en massa julklappar. 

Det bästa av allt är att dottern säger att hon flyttar till mamman om jag flyttar tillbaka, samt att hon inte accepterar att jag är i huset om hon är där. Så då måste han lyssna på henne, vilket är perfekt för mig just nu....även om jag har lust att säga till den lilla bitchen att det inte är hon som bestämmer i pappans hus.

Hur mycket han än vill så kommer alltid någon syrlig kommentar ifrån honom. Som tex "är du full" hur mycket har du druckit? usch, fyllo!"
Jag fattar inte vad han tror att han vinner på sådana kommentarer. Han förstör bara för sig själv.

Ni är inte särbos (det går han ju inte med på), ni har gjort slut.

Tacka gudarna för det och gå vidare med huvudet högt.