Såå trött på att vara singel....

Hej,

Jag kanske är för gammal för detta forum (58) men gör ett försök. Skulle vilja höra om det finns fler än jag som har så jäkulens svårt för att hitta en partner?

Jag skiljde mig för snart 7 år sen och har sen dess varit aktiv på Tinder och diverse dejting-appar. Träffat några stycken varav en man det blev en relation med i ett par månader. Sen dess - öken, knastertorrt och INGET.

Jag bor i en medelstor stad på västkusten i ett stort hus, har ett bra jobb, utflugna barn och en bra ekonomi. Klarar det mesta praktiska själv. Ser rätt bra ut och är välutbildad. Sjunger i kör och har goa vänner, men har nästan ett desperat behov nu av tvåsamhet.

Vad är det för fel på mig? Jag har i och för sig rätt höga krav och är hellre ensam än att ha nån bara-för-att, men nånstans därute måste Han ju finnas? Jag vill inte vara ensam resten av livet...

//

Hur tänker ni?

Hej,
Jag kanske är för gammal för detta forum (58) men gör ett försök. Skulle vilja höra om det finns fler än jag som har så jäkulens svårt för att hitta en partner?

Jag skiljde mig för snart 7 år sen och har sen dess varit aktiv på Tinder och diverse dejting-appar. Träffat några stycken varav en man det blev en relation med i ett par månader. Sen dess - öken, knastertorrt och INGET.
Jag bor i en medelstor stad på västkusten i ett stort hus, har ett bra jobb, utflugna barn och en bra ekonomi. Klarar det mesta praktiska själv. Ser rätt bra ut och är välutbildad. Sjunger i kör och har goa vänner, men har nästan ett desperat behov nu av tvåsamhet.

Vad är det för fel på mig? Jag har i och för sig rätt höga krav och är hellre ensam än att ha nån bara-för-att, men nånstans därute måste Han ju finnas? Jag vill inte vara ensam resten av livet...

Hur tänker ni?

Jag är också 58 och singel sedan en tid tillbaka.

Saknar någon att umgås och mysa med, saknar dock inte sex eller att sova ihop. Ärligt talat så tror jag inte att jag skulle kunna sova ihop med någon igen nu när jag vant mig att sova själv.

Jag är ute en del på krogen, har träffat ett par män men av olika anledningar blev det inte något av det. 

Något jag är helt säker på är iaf att jag aldrig mer kommer vara sambo, jag är klar med den delen av livet och har dessutom lyckats få min drömlägenhet. Den släpper jag inte för en man, inte heller vill jag dela den med någon.

Det känns nog som att någon romans att bryta vardagen är det närmaste jag kommer komma igen. Jag vet inte ens vad jag tycker om den slutsatsen...

Jag är också 58 och singel sedan en tid tillbaka.

Saknar någon att umgås och mysa med, saknar dock inte sex eller att sova ihop. Ärligt talat så tror jag inte att jag skulle kunna sova ihop med någon igen nu när jag vant mig att sova själv.

Jag är ute en del på krogen, har träffat ett par män men av olika anledningar blev det inte något av det. 

Något jag är helt säker på är iaf att jag aldrig mer kommer vara sambo, jag är klar med den delen av livet och har dessutom lyckats få min drömlägenhet. Den släpper jag inte för en man, inte heller vill jag dela den med någon.

Det känns nog som att någon romans att bryta vardagen är det närmaste jag kommer komma igen. Jag vet inte ens vad jag tycker om den slutsatsen...

Jag saknar sex, återkommande och ofta. Sova med någon...nja...det känns ovant nu men går väl att träna upp. Jag vill inte bli sambo igen, aldrig ett hus, aldrig huslån. Särbo låter bra. Nån jämnårig med vuxna barn. Nån som är med mig i stugan ibland.

Hej! Jag går aldrig på krogen (har aldrig provat alkohol), endast  varit på krogen då de haft något speciellt uppträdande av någon form - så jag är ganska så tråkig ur mångas synvinkel . fast jag älskar engelsk humor - många tycker den är "torr" och visst är den många gånger det med en liten "touch" av galenskap man får tänka till lite - och vad är det egentlige vi inte kan skämta om?

Hej! Jag går aldrig på krogen (har aldrig provat alkohol), endast  varit på krogen då de haft något speciellt uppträdande av någon form - så jag är ganska så tråkig ur mångas synvinkel . fast jag älskar engelsk humor - många tycker den är "torr" och visst är den många gånger det med en liten "touch" av galenskap man får tänka till lite - och vad är det egentlige vi inte kan skämta om?

Håller med. Det är svårt.

Jag är 55. Skild lika länge. Jag känner alla här och det är ett litet samhälle. Jag vet inte om mina krav är höga heller. Det hinner inte gå så långt att jag hinner kolla det....Träffade en härlig man 12 mil bort men det funkade inte bland annat pga det. Jag jobbar varannan helg och han alltid ledig på helger.

Men jag upptäckte att jag kan bli kär igen

Särbo är det enda alternativet för mig. Men frågan är om ens det kommer hända. Jag vet ju att sex är viktigt för de flesta, men inte för mig. Jag saknar det inte ett endaste dugg.

Vuxna barn eller barnfri är ett definitivt krav för att jag ens skulle överväga något.

Att sitta med någon på balkongen, sippa rosé och titta på havet vore sannerligen ändå mysigt!  (Appropå min drömlya)

Tack för alla inlägg och reaktioner :)

Skönt att veta att man inte är ensam.
Jag tror också att man behöver jobba med sitt mindset - det är helt OK att leva ensam och vara nöjd och glad med det och sluta jämföra sig med andra och tycka synd om sig själv.
För mig går det bra för det mesta, men ibland trillar man ner i diket, som idag...