Gemensam ekonomi

TS, du har hamnat i en klassisk kvinnofälla och det ser ut som att din sambo vet hur han ska nyttja sambolagen maximalt om ni går isär. Läs på om sambolagen råder jag dig.

Du kommer inte ha rätt till något av bilen, skotern eller vattenskotern om ni separerar. Däremot har din sambo rätt till hälften av alla möbler du köpt.

Hur ekonomin fördelas är svårt, och har man inte samma grundinställning blir det ännu svårare.

Ett första steg är att ni åtminstone delar lika på alla hushållets kostnader inkl barnens kostnader. Och i den kostnaden ska inte sambons dyra teknikintresse räknas med.

Sätt er ner och fordela alla gemensamma räkningar % och bidra till dem båda två. T ex ska ni dela hyran, den ska inte bara du betala.

Sen kan man ju undra hur ni tänker som blir gravida med ett tredje barn när du är arbetslos och dessutom har 0 kr kvar fast den blivande pappan bara kommer vara fl-ledig 2 dar av 5.

Avvakta med barn! Och vänta med bostadsköp tills ni har allting utrett! Dvs att han ska bidra efter förmåga till det gemensamma boendet, inte bara du.

Jag och min sambo befann oss väldigt länge i en liknande situation, dock inte lika intensiv som er, då vi båda hade jobb och inga barn. Problemet för oss var att han är välutbildad, kommer from en familj som lärt honom mycket om ekonomi och han hade ett bra jobb med bra betalt. Jag å andra sidan har endast gymnasieutbildning, växt upp i en fattig familj som inte hade bra koll på pengar, och har väldigt länge haft jobb med låg lön.

Vi spenderade de första ca 9 åren av vår relation i en situation där han behöll sina pengar och jag mina. Han ville köpa hus, resa, ha bil, gå på event och så vidare och ville såklart att jag skulle vara med på allt. Jag fick ofta ge honom en reality check och tala om att jag inte hade råd, hur mycket jag än ville vara med. Det blev ofta dålig stämning och jag fick skuldkänslor över att jag var den som alltid fick säga nej. Ibland lånade jag pengar av honom och betalade av det över tid, men jag fick mer och mer ångest över hela situationen.

En dag satte vi oss ner för att diskutera vår relation och varför jag mådde så dåligt. Vi kom fram till att vi har en jättebra relation och älskar varandra, men pengarna orsakade stora problem. Jag påpekade att jag aldrig skulle förvänta mig att han skulle dela alla sina pengar med mig, men att det absolut skulle underlätta om han nu ville göra alla de saker som han nämnt. Efter några diskussioner bestämde vi oss för att under en kortare period prova att sätta in alla pengar på ett konto och betala alla delade utgifter från kontot, sedan sätta in pengar på olika sparkonton - resekonto, huskonto, hälsokonto och nöjeskonto. Till sist tog vi ut en summa var från kontot som vi fick spendera på vad vi ville varje månad.

För oss visade sig detta vara nyckeln. Vi har sedan dess fortsatt precis så och så vitt jag vet så känner han inte så stor förlust över att han tekniskt sett betalar mer, för han får nu istället göra precis alla dem sakerna som han önskat. Vi reser, vi går ut och äter, vi har köpt hus och så vidare. Visst får jag forfarande skuldkänslor då och då för att jag känner att jag inte bidrar lika mycket, och han vet absolut om att han spenderar mer än mig. Men någonstans längs vägen har vi kommit överens om att vår relation är viktigare än pengar.

PS, han får absolut ta ut extra pengar när han känner att han vill unna sig själv något extra, och jag skulle aldrig hindra honom från det då jag vet att den större delen av pengarna är hans.

Vet inte om något av detta hjälper. Men jag rekommenderar att ni antingen sätter er ner själva och diskuterar hur situationen får er att må, eller ta hjälp av en psykolog som kanske kan hjälpa att sortera tankarna.

Lycka till!

Varför skaffar du ett barn till med honom?! Varför har du inte tänkt på detta redan långt innan första barnet kom?? Ja, det blir lite victim blaming här men det är så förbannat tröttsamt med dessa oansvariga föräldrar.

Det låter lite som att ni bara har kört på utan att ha någon översiktlig plan. Sätt er ner och diskutera igenom rubbet. Det låter som att det är det du vill.

Vi har halvgemensam ekonomi. På ett gemensamt konto sätter vi varje månad in pengar. Mängden är procentuell till våra inkomster. Alltså, den som tjänar 60% av familjens totala inkomster står för 60% av insättningarna till det gemensamma kontot.

Från detta konto betalas allt gemensamt, bostad, mat, grejer till barnen, bil, gemensamma resor mm.

Övriga inkomster förblir vars och ens egendom.

Vi planerar att köpa ett hus och kommer då att stå för halva kostnaden var, såväl kontantinsats som lån. Bilen köpte vi på samma sätt. Jag står som ägare, men eftersom den köptes för gemensamt bruk skulle värdet av den delas lika vid eventuell separation, därför ville vi också ha bidragit med lika stor del.

MEN, då skiljer det bara några tusenlappar mellan oss i lön.

Pratade ni inte om hur ni skulle ha er ekonomi innan ni flyttade ihop och skaffade tre barn?
Det minsta man kan begära är väl att ni delar lika på gemensamma utgifter som hyra, el, försäkringar, utgifter för barnen o dyl. Jag kan tycka att han faktiskt ska betala en större del eftersom han tjänar mer.
Men det kommer inte att bli lätt att få honom att ändra sig. Han har det riktigt glassigt nu, du står för alla "tråkiga" utgifter medan han kan köpa "leksaker" för sina pengar.
Synd att du inte insåg att han var en jättebebis innan du skaffade barn med honom.

Erat upplägg låter ju helt galet, sätt upp en excel eller skriv ihop på ett papper vad du betalar och vad han betalar. Samt vem som har nytta av det, skotrar går på lekkontot om ni inte har lika stort intresse av det. Boende, el, mat etc. hör till familjen och ska delas på. Det kan ju inte vara så att du ska stå för allt tråkigt och han leker för sina pengar.

Boende, el, mat, försäkringar, kläder till barnen, aktiviteter osv är ju oavsett upplägg sådant man delar på.

Skotrar, skoterförsäkring, utrustning hör ju till leksaker och ska ju knappast räknas in i den gemensamma potten.