När väninnorna får barn...
Hade världens kris när mina närmsta vänninor fick sina första barn...det var så jobbigt att hantera att dom pluppade ut ungar till höger o vänster och jag fick inte vara med och dela detta med dem, alla undrade när vi skulle ha osv......Nu har det gått en tid och det känns lite bättre, fått acceptera att alla blivit mammor utom jag. Senaste dagarna har det dock droppat in den ena efter den andra som väntar 2:a barnet....känns bara så hopplöst tröttsamt och ledsamt. Såååå svårt att vara glad för deras skull. En av graviditeterna benämndes även som "ha, ha, det var ju inte riktigt meningen...ett olycksfall" - något som kan sägas lite skämtsamt av de som redan har 1 eller 2 barn och de blivit gravida utan att ha planerat det. Denna kommentar är ohyggligt svår för mig att hantera! Varför känns det så orättvist!!!!!!!????? Tycker det !är skitjobbigt att inte kunna glädjas med sina vänner och deras underbara ungar, vet att ingen begär det, men tycker lika förbannat att det är jobbigt och det tär på mig att bära på alla dessa svartsjuka känslor och "Buhu, det är så synd om mig" blah:et som bara sköljer över mig så fort mina vänners nyfödda kommer på tal.
