varannanveckas förälder med bekymmer
Hej!
vet inte riktigt var jag ska börja.
Min exfru har växt upp med skilda föräldrar. Det har jag också. Men skillnaden är att hon bodde ensam med sin mamma och hennes mamma fick inte ha några karlar utan det satte exfrun stopp för när hon var barn. Exfrun var alltid med sin mamma och fick följa med på fester och var oftast med på de vuxnas sammankomster de gånger som hennes mamma ville i väg på något.
Hon bodde hos sin pappa varannan helg. Hennes pappa hade gått vidare och skaffat ny familj och även ett till barn med den nya kvinnan. Exfrun har sagt att det var svårt att trivas hos sin pappa, hon ansåg att det var strängt hemma hos sin pappa med den nya familjekonstellationen.
Nu sitter jag i samma sits.
Min exfru är ensam med vår dotter. Samtidigt som jag har träffat en ny sambo med egna barn. Och vi bygger ett nytt hem med plats för alla barnen.
Jag anser att min exfru är mer av en kompis än en förälder till vår dotter.
Dottern är snart 12 år och kan knappt gå upp själv på morgonen, står o väntar på att frukosten ska bli serverad, räknar med att tvätten tar sig till tvättkorgen av egen kraft, att man inte behöver använda toaborsten efter man varit på toa mm.
I vårt nya hem så försöker vi vända detta beteende, vi ställer krav på att man plockar undan efter sig och att man tar hand om sitt eget. Vi gör detta för att hjälpa henne att bli mer självständig.
Värt att nämna är att vi är, nu för tiden, 3 barn i huset och det ställs samma krav på alla barnen och det förekommer ingen särbehandling.
Samtidigt så är det mer kravlöst hos exfrun.
Dottern får styra och ställa. Och hon är som på en piedestal. Det ses på serier med våld och sex, med åldersgräns på 15 år. Detta i sig väcker massa frågor hos dottern som enligt mig inte borde vara i huvudet hos en snart 12-åring. Exfrun släpar med henne på massa saker och låter henne veta detaljer som inte är lämpligt, enligt mig, att ta med sin snart 12-åriga dotter.
(som i somras när hon lämnades till oss, så sa dottern att mamma skulle iväg och träffa nån kille med magrutor. Varför ska en snart 12-åring veta detta?)
Nu under julhelgen så har det kommit upp att dottern inte längre vill komma till oss.
Hon tycker att det är för strängt hos oss. Hon har även nämnt att hon tycker att hon inte får vara sig själv. Och att hon upplever att hon inte blir trodd på.
Jag anser att vi har normala familjeförhållanden. Vi låter barnen vara barn och berättar inte allt för dom. Vi hittar på mycket med barnen. Vi åker och fikar, Åker och kollar på matcher och uppvisningar som barnen deltar i, vi bakar tillsammans, skjutsar till aktiviteter mm.
Men vi är också noga med att de vuxna också behöver ha sin tid.
Att när det är kväll så får barnen hålla sig tillsammans och leka eller titta på sina ipad, göra läxor och så vidare på sina rum. Behöver de hjälp så hjälper vi så klart till och går igenom läxor och så vidare.
För mig är detta det normala. Jag hade det så hos båda mina föräldrar som också var skilda.
barnen var barn och man fick vara med och hjälpa till hemma. Men när det var kväll så fick man hålla sig tillsammans med min syster och hitta på saker. Man kunde inte springa runt fötterna på vare sig mamma eller pappa om kvällarna.
Jag anser inte att jag har haft någon dålig uppfostran och jag vet att båda mina föräldrar har funnits där för mig.
Samtidigt så upplever jag som jag började med att min exfru inte har haft det så utan som sagt fått styra och ställa hos sin mamma och blivit väldigt curlad.
Detta har lett till en kulturkrock när hon kom till sin pappa som hade lite bättre ordning och inte lät exfrun styra och ställa när hon kom till honom (dom).
Detta gjorde att hon inte trivdes så bra hos sin pappa.
Hon fick inte diktera villkoren. (min uppfattning)
Och jag tänker inte låta min dotter göra som hon vill här.
Utan här är vi 5 personer och en hund som bor och alla måste sköta sitt för att vi ska ha ett sunt och välfungerande hem.
Men jag upplever att det inte finns någon som helst förståelse för detta levnadssätt av min exfru.
Utan där är det dottern som är i centrum och som styr och ställer och blir konstant uppassad.
Och nu när dottern har sagt att hon tycker det är jobbigt att komma till oss så tycker inte hon att hon ska behöva komma hit.
En tuff situation. Jag och min sambo gör allt vi kan för att stärka min dotter. Vi förbereder henne för vuxenlivet och ger henne en strukturerad och trygg tillvaro här. Men dottern tycker omställningen är jobbig och vill nu inte vara här.
