Vid skilsmässa, ska man alltid dela på barnens omkostnader 50/50?

Enligt tysk lag - som jag tycker att vi ska ta efter - delas förmögenhetsÖKNINGEN under ÄKTENSKAPSTIDEN vid en skilsmässa, men det finns vissa undantag, som just arv och även personliga skadestånd (t.ex. om den ena parten råkat ut för en arbetsplatsolycka, blivit misshandlad av någon på stan, etc. etc.). Detta delas inte, p.g.a. att den andra parten ju inte har gjort något för det. Så tycker jag att vi ska ha också, det är rimligt och logiskt. 

(Som en passus, jag såg ett avsnitt i en sådan där tysk advokatserie en gång. Där var det en man som vann en massa pengar på en lott innan skilsmässan hade gått igenom, och det blev strid om ifall de pengarna skulle delas, för exemplet "vinstlott" fanns inte i lagtexten. Minns inte hur det gick, och den serien hade några år på nacken, så den luckan i lagen måste väl vara tilltäppt nu.)

Men alltså - "starkare" och "svagare"? En sol-och-vårare eller lycksökerska är inte "den svagare parten" för att han eller hon har mindre pengar från början än den person som han/hon lurar.

För övrigt kan jag tala om för dig att det finns seriebedragare, d.v.s. personer som gifter sig och skiljer sig till pengar flera gånger i rad. Dessa kan ha MER pengar än de senare offren i raden. Men de investerar dessa i hemlandet på ett sådant sätt, att svenska Skattemyndigheten inte hittar dem. Och därför tas de inte med i bodelningen. 

Det var den andra skribenten som jag citera som tog upp begreppet starkare parten. Det du skriver är undantag, de allra flesta människor som ingår äktenskap idag är inte bedragare och sol-och-vårare. Jag kan också tala om för dig att det finns en ganska stor majoritet som inte enbart gifter sig för att roffa åt sig någons pengar. Hur är det rimligt att man ska krångla till något som uppenbarligen funkar för en klar majoritet för att det finns bedragare som lurar stackars incels enligt dig. 

 

Jag ser inte det krånglet. Det är mer krångel idag, när man måste skriva äktenskapsförord om man vill skydda sina tillgångar. 

Problemet blir tyvärr vanligare och vanligare. Jag vet inte varför. Kanske dataspelskulturen som gör, att vi svenskar - och särskilt männen - får svårare och svårare att skaffa oss vänner, gå ut på krogen och prata med främlingar? Då återstår bara dejtingsajterna. Och de svenska kvinnorna på dessa sajter kan välja och vraka, så de tar inte dessa män. Det gör bara de som har baktankar. 

Och självklart ska lagarna skydda människor från brott, ÄVEN om brottsoffret har varit naivt. Eller..? Tänker du likadant när det gäller ANDRA brott, att t.ex. en kvinna som inte kan "läsa" en man, utan tror att han bara vill bjuda på en kopp kaffe, får skylla sig själv om hon följer med honom hem och blir våldtagen?

...och en annan sak som skiljer i de tyskspråkiga länderna, och som jag också tycker att vi borde ta efter, är att där är det alltid en domstol som dömer. Här i Sverige är det alltid samma regel som gäller, oavsett omständigheterna. D.v.s. efter fem års äktenskap delas tillgångarna lika, oavsett misshandel, otrohet, kränkning, uppenbart kärleksbedrägeri o.s.v..

I de tyskspråkiga länderna kan domstolen bestämma (och gör det också), att eftersom frun har varit otrogen, så ska hon inte ha hälften av förmögenhetsökningen under äktenskapstiden utan ett mindre belopp, och hon ska inte heller ha något underhåll - även om hon skulle ha fått det annars, för att hon har varit hemmafru och skött allt med barnen.

Och så måste det vara. Skulle vara otroligt kränkande om mannen måste fortsätta försörja exfrun fast hon varit otrogen, och hon kanske till och med skulle bjuda älskaren på dyra restauranger och kärleksresor för dom pengarna. 

Det finns en konstig blandning av naivitet och stelbenthet i de svenska lagarna. Och en ovilja att se verkligheten som den är. 

Det förklaras mycket enkelt av att detta primärt drabbar gruppen "vita heterosexuella män", då är det inget att bry sig om enligt den feministiskt färgade agendan som gäller för närvarande.

Om den ens föräldrar är arbetslös och den andra har extremt hög lön och vill göra dyra saker med ungar.Låt honom göra detta,han har råd dessutom är det hans barn ochså.Blanda inte exet i detta .

Delar ni rakt av på barnbidrag och flerbarnstillägg i nuläget? Delar ni någorlunda jämnt på försäkringar, kläder, telefonabonnemang och dylikt?

När det gäller aktiviteter, kläder och annat blir det rimligt att ni antingen lägger er på en nivå som du har råd med, eller att pappan faktiskt tar en större del. 

Ett sätt att tänka på är att ni beräknar på hur mycket respektive förälder ska stå för är att använda FK:s beräkningsmall för underhållsbidrag, med antagandet att barnen bor mest hos en av er. 

www.forsakringskassan.se/privatpers/foralder/for_foraldrar_som_inte_lever_ihop/berakna-underhallsbidrag

Det ger en tydlig fingervisning om att pappan som har ca 17 000 kr mer ut per månad netto skulle få stå för en betydligt större andel av barnens försörning om det inte var växelvis boende 

Kan absolut vara värt att ta upp en diskussion och fråga om han kan tänka sig att ta en större andel av kostnaderna för t.ex. aktiviteter, dyrare utrusning m.m. 
Du behöver ju inte kräva det, utan bara ta upp en diskussion där du spaltar upp en rimlig fördelning och bra argument. Bra att vara tydligt med att det inte handlar om att försörja dig, utan att se till att era gemensamma barn kan få det så bra som möjligt. 

Skulle jag skilja mig från min man skulle jag definitivt välja att betala mer för barnen, eftersom han tjänar betydligt mindre än vad jag gör, och att det annars skulle gå ut över barnen. Och då har han inte tagit huvudansvar för hem och barn. 

Och även såna män måste kunna ta ansvar för sin egen ekonomi. Herregud, varför är du så emot att vuxna människor ska behandlas som vuxna?

Ärligt talat, väljer en vuxen person att gå in i ett äktenskap utan förord, hellre än att ta upp förord och "riskera mista hela förhållandet" är det också ett val som personen måste stå för sen. Man kan inte skylla på att man var oskuld och därför inte vågade för att man så gärna ville ligga. Hör du inte ens hur det låter?

Alla har ett eget ansvar att läsa på och göra sig införstådd i alla kontrakt man väljer att gå in i. Väljer man att inte göra det, eller väljer att inte göra ändringar man egentligen vill göra är det val man får stå för senare.

vi som valt, pga vi har tagit reda vad detta kontrakt innebär, blir däremot kallade att ha låstsasförhållande och inte tillräckligt seriösa. Så hur man än gör, så har man ändan bak.
Håller med dig fullständigt. Äktenskapsbalken finns på nätet, är väldigt lättläst och det finns mycket där om man vill, så kan man skriva bort det.
Personligen så tycker jag det är lite knepigt att skriva på ett avtal, där man avtalar bort 90%. Så vi valde att inte gifta oss (ett aktivt beslut från oss båda efter det vi ha konstaterat att det där avtalet, är inget för oss).
Sedan finns det väldigt många fördelar med äktenskapet, man får massor på köpet, vilket vi sambos inte får (vilket vi också är medvetna om).

Men frågan är då varför tyska, schweiziska, österrikiska och många amerikanska män (samt även en del kvinnor; finns kvinnor också som har ärvt pengar efter sina föräldrar och är blyga och osäkra på sin attraktionskraft) ska slippa det..? Det lyckas du aldrig förklara. 

Det är väl ditt tjat om att en låtsasförlovning, som inte är tänkt att leda till äktenskap, gör ett samboförhållande mer seriöst än andras samboförhållanden, som folk vänder sig emot..?

Jag tänker, att om du och din sambo kunde prata så öppet om detta, att du inte ville gifta dig för att du ville skydda din sommarstuga och något mer som jag inte minns vad det var nu, så hade ni ju lika gärna kunnat skriva papper på att dessa saker skulle vara din enskilda egendom - och sedan gift er. Problemet uppstår ju, när den rikare parten inte vågar ta upp ämnet. 

Man kan vilja vara gift ändå, ett äktenskap har ju för många en helt annan mening också, än den juridisk-ekonomiska. Många känner att man inte hör ihop på riktigt, förrän man uttalat sina löften inför Guds och församlingens närvaro, och kan tala om den andre som "min man" respektive "min fru". För dem som är riktigt troende finns ytterligare en allvarlig aspekt, då de annars kan ha grubblerier över att de lever i synd och kanske kommer att straffas i Helvetet. Då blir det verkligen ett dilemma: "ska jag leva i synd och kanske straffas i Helvetet sedan, eller ska jag riskera halva min förmögenhet som jag slitit ihop och allt som jag kommer att ärva efter min far, som han sin tur har slitit ihop, eller ska jag lägga fram ett äktenskapsförord och be NN skriva på det? Men tänk om h*n bli så sårad att h*n dumpar mig då? NN kan vara min sista chans".

Hade varit mycket bättre om det varit default, att var och en av makarna behåller sina tillgångar som de hade före vigseln, och även arv som de kanske erhåller medan de är gifta. Vår lagstiftning LOCKAR ju golddiggers till Sverige, från Ryssland, Ukraina o.s.v.. De vet, att med tyska män är det ingen idè att försöka något. 

Nu tillhör jag inte de som hade en dröm att gifta mig, så det var ett icke-problem. Vi tittade över möjligheten att gifta oss av endast juridiska orsaker. Om det tillförde något, som vi behövde, vilket det inte gjorde.
För du vet väl att äktenskapet är i grunden juridik och att det funnits äktenskap långt innan Jesus födelse.
Och ja, jag anser, precis som flera andra skribenter, man har ett stort eget ansvar, när man väljer att gifta sig (som ändå borde vara ett stort beslut) eller blir sambos, köper hus eller lägenhet. 
Nu verkar det tack och lov finnas en medvetenhet om detta bland många yngre. Hör flera som har äktenskapsförord, skriver avtal inför samboskap etc. 

Klart att det fanns äktenskap före Jesu födelse. Man gifte sig ändå inför samma Gud. Och för de folk som tror på en annan gudom, har det naturligtvis varit viktigt att gifta sig inför den. Poängen är att det är något heligt - andligt - också involverat, och att vissa människor känner av det, och anser att det är grundläggande för ett förhållande mellan man och kvinna, att det ska finnas med.

Ja, men det finns också många som INTE vågar lägga fram papperen för den andre att skriva på. För det man gör, är ju att säga "jag är inte säker på att vårt förhållande kommer att hålla, och jag litar inte på, att du inte kommer att kräva ut allt som du har rätt till enligt lag, om det skulle ta slut". Om man inte hade minsta misstanke, så skulle ju papperet inte behövas. Det går inte att komma ifrån. På samma sätt som när en man begär faderskapstest. Hade han litat till hundra procent på sin fru/sambo, så hade han inte gjort det. Det får dom leva med sedan.

Det här med äktenskapsförord är för övrigt enklare i de "verkligt rika" familjerna, jag menar de med gamla pengar. Där har båda familjerna en familjeadvokat som ALLTID blandas in före en vigsel, så det är inget konstigt. Båda har vetat i hela sina liv, att det är så det kommer att gå till den dagen då de ska gifta sig. Det blir alltså inte en personlig misstroendeförklaring, utan det är en formalitet som är självklar för båda. Lycksökerskorna vet detta, och riktar därför inte in sig på denna grupp.  

Förstår att du är troende, helt OK med det. Men det frångår ändå inte att det är ett juridisk handling när man gifter sig. Sedan är det upp till var och en att lägga in mer i detta. För en del är det en Gud, för andra är det en familjefest, kompisfest, privat egen stund... 
Nej, det är inte endast i gammelrika familjer, utan börjar bli vanligare även bland vanliga Svensson. På samma sätt som att det blir alltmer vanligt att det skrivs testamente med enskild egendom. Dagens yngre (i större utsträckning) vet att det inte alls är säkert att relationen är livet ut. Många är inte 20 när de gifter sig längre, utan äldre, ofta med egen ekonomi, kanske även med ett eget boende, typ bostadsrätt (behöver inte alls vara en lägenhet på Östermalm, utan en lägenhet i en kranskommun). Så de är mer om sig och kring sig, vilket jag tycker är bra
Sedan finns det alltid en grupp, som inte tänker på allt. Det märks bland trådarna, det är en massa okunskap, tråkigt men sant.

Det rimligaste är att anpassa sin ekonomi till vad man har råd med, och det gäller även barnens omkostnader.

Och är det så att kostnaderna för barnen är för höga behöver man ta reda på vad som är nödvändigt och vad som man faktiskt inte har råd med.

Självklart är det rimligt att prata med exet om en annan fördelning av utgifterna, men ibland är det precis lika rimligt att skära på de utgifter som är relaterat till barn, men som man faktiskt kan styra helt själv, såsom exempelvis boendet.