Varför kretsar allt kring mamman i dagens samhälle?

Nyhetsrapporteringar är heller inte ett tvärsnitt av samhället , men håller med om att det finns många som utgår från att  trådar på familjeliv är någon slags representation av hur majoriteten lever och tänker. 

Jag upplever det precis tvärtom, mammorna anses klara allt och kunna göra allt och gör mycket utan minsta uppskattning mammorna ska bara göra och klara det. Men när en pappa går till öppna förskolan, klarar av att både vara föräldraledig och handla, städa, tvätta precis som mamman gjorde när hon var föräldraledig ja då är pappan så duktig, speciellt om han också bakade med barnen.
Män är fantastiska när dom gör något som pappa som anses som självklart för mamman.
Min man har så mång gånger fått höra hur bra han är som pappa som kan gå iväg på aktiviteter med 2 barn, medan det anses självklart att jag kan det.
För att inta tala om om hur fantastik en morfar/farfar är som kan ta hand om barnbarnen, mormor/farmor får aldrig samma uppskattning.
Jösses vad hyllad min pappa blev när han tog hand om sitt barnbarn på 2 år själv på landet i två dagar, något som min mamma aldrig hade blivit.

De flesta pappor gör ett jättebra jobb precis som mammorna, vet inte varför pappor ska bli mer hyllade,  Tycker att man kan visa uppskattning för både mammor och pappor. Bägge gör förhoppningsvis det bästa man kan för familjen.

Vad konstigt, känner inga som haft det så.
Tvärtom papporna har börjat jobba efter sina 10 pappadagar (eller något längre) och behöver då sova så mamman är alltså den som vaknar och ammar ett par gånger per natt i början blir det inte mycket sömn och sen om man har fler barn har barn hemma och då blir det inte mycket mer sömn under dagen, eller så måste man även gå ut och lämna ett par timmar på förskolan och sen göra saker hemma.
Det var jag som vaknade kl 2 natten, sen kl 5 osv och ammade medans pappan sov eftersom han skulle upp och jobba.
Första barnet föddes med snitt och jag kunde inte sitta hur jag ville och amma och bebisen vaknade flera ggr per natt. 
Jag gjorde ändå det mesta i hemmet när jag var hemma.
Med barn nr två var det inget snack om att kunna vila trots bebis även om man vara vaken på natten, stora barnet ville självklart gå ut och leka, göra andra aktiviteter, ingen ro när man ammade bebisen när det stora blev rastlös.
När stora var några timmar på förskolan försökte man hinna med saker i hemmet eftersom det var svårt att få något gjort med både bebis som ville äta, bytas på samtidigt som stora ville ha uppmärksamhet.
Inte sov jag då.

Jag tyckte om att vara med mina småbarn som nu är större och alla åldrar har både för och nackdelar. Men inte var bebistiden någon vilotid.

Jo min man var också självklart med barnen när han var hemma. Men som sagt 
det du skriver stämmer inte in på varken mig eller dom jag känner.
Sen att du tror att amning bara är gull gull och mysigt, har du en aning om hur många som kämpar med amningen? barnet blir aldrig nöjd, barnet vill äta hela tiden, man blir sårig och öm, får mjölkstockning som gör fruktansvärt ont.
Amning kan vara mysigt när det fungerar men man känner sig också som en mjölkko med läckande bröst, man känner sig fast då man måste amma tusen ggr om dagen känns det som osv. När man tänkt göra något men bebisen åter skriker och man måste amma återigen.
Det kan ta lång tid innan amningen funkar och bland räcker inte mjölken.
Om pappan är hemma och det finns fler barn är det väl självklart att han då tar det stora/större barnet/barnet medans mamman ammar, dom kan ju inte byta om dom inte ger ersättning i flaska då kan dom turas om.
Men amningsperioden är ju bara några månader och även pappan vill väl att bebisen ska kunna äta i lugn och ro som den får i sig mjölken.
 

Det är knappast ett samhällsfenomen när de kvinnor som anser att pappan behöver steppa upp i den nya familjesituationen skriver om det på ett forum. Det säger noll och ingenting om alla pappor i Sverige. Det säger även noll och ingenting om alla pappor som hänger på FL.

Många familjer går igenom svårigheter att anpassa sig till den nya situationen som familjebildning innebär. De flesta reder ut det medan några inte gör det och så kommer det hela tiden tiden till nya mammor som upplever att de får dra lasset nästan själva.

Få rapporterar in och säger att det ordnat upp sig, medan de som det inte ordnat upp sig för gärna återkommer.

Perspektiv!

Ja, och det beror inte på att en kvinna kräver ren rocketsience av sin partner utan att han lägger ner lite intresse och möda.

Jag har svårt att inte rulla med ögonen när min man inte kan kamma håret på sin dotter, men bygga en dator och sätta ihop avancerade Excelsnurror är inget problem. Eller när han har svårt att få tummen ur och boka in ett utvecklingssamtal med läraren, men att styra upp ett teamsmöte med kollegor runt om i världen för att diskutera viktiga policys- det är inga problem.

jag gör båda sakerna. Jag vet dessutom hans potential så självklart kräver jag att hans ska kunna fixa allt det som jag klarar av att fixa. Och han kräver vise versa. Det handlar inte om oförmåga- enbart prioritet och intresse.

Det handlar många gånger om att män gör på sitt sätt och inte på kvinnornas sätt. Det stör enormt många kvinnor. Många män vill inte göra mer än vad de bedömer som behövs för situationen medan oftast vill överdriva insatsen, det retar många kvinnor och då himlas det med ögonen och männen odugliggörs.

Sorry tappade lite text, här är den korrekta. Det handlar många gånger om att män gör på sitt sätt och inte på kvinnornas sätt. Det stör enormt många kvinnor. Många män vill inte göra mer än vad de bedömer som behövs för situationen medan kvinnor oftast vill överdriva insatsen, det retar många kvinnor och då himlas det med ögonen och männen odugliggörs.

Jag upplever att det är tvärtom. Omgivningen berömmer gärna min man om han tar barnen till skridskobanan eller något annat och ska gärna fråga om han behöver hjälp. min upplevelse av omgivningen om jag gör något med barnen är mer att det är en självklarhet för att jag är mamma och ingen erbjuder att hjälpa. 

Det är nog väldigt olika. 

Jo, en del tycker det är överdrivet att kamma barnens hår. Ingen har väl dött av lite tussar.

Och utvecklingssamtal överlever man också utan.

Överdrifter. Really?

Tycker det är du som överdriver. "Enormt många kvinnor" skulle störa sig på att män gör saker på sitt sätt. Vad har du för syn på kvinnor egentligen? Du beskriver "enormt många kvinnor" som typ stasiledare.

Jag vet män som handpolerar sina bilar. HANDPOLERAR. Går alldeles utmärkt att åka på utvecklingssamtal i en otvättad bil. Vem är det som överdriver insatsen där? Dock inget typiskt för män generellt att handpolera bilar framför att kamma barnens hår och gå på utvecklingssamtal. De flesta vuxna människor lär sig det där med att prioritera familjen. Så småningom iaf

Idag hyllas bonusMammor i Expressen; det är dock roligt att se.

Det beror på en överkompensation, där män (upp till rätt nyligen i ett historiskt perspektiv) var de som räknades som viktiga (Inte för att kvinnor nånsin ansetts som helt oviktiga men betydligt mindre viktiga än män).

När då kvinnor blivit lika i värde har detta skett med en viss överkompensation och de på vissa områden tom. ibland verkar anses viktigare. Ha tålamod så rättar detta till sig inom några årtionden.

Ja, exakt. Män gör inte mer än nöden kräver. So what att barnet har för små kläder på sig, det har ju kläder i alla fall. Vad spelar det för roll att man inte har koll på barnets medicinering, det är ju inte så att barnet dör om medicinen blir lite försenad? Det sistnämnda kan även appliceras på eventuella allergier (speciellt matallergier). Spela roll att blöjan är full med kiss, den luktar ju iaf inte. 

Sen har vi papporna som faktiskt har lite koll på att se till att kläderna passar, ser till att barnet tar sin medicin och vet vilka allergier barnet har. Byter han dessutom blöjor i tid (speciellt bajsblöjorna) så är det som om han hade gått i krig. De hyllas som superhjältar. Har de dessutom koll på barnets personnummer så är de nästan att jämställas med gudar. 

Mammor som gör det sistnämnda ser bara till att fylla barnets basbehov....

Jag tror de flesta män gör mer än nöden kräver och är rätt normala. Dock har många kvinnor en förmåga att överarbeta sina insatser och har ett kontrollbehov som gör att de gärna ska styra vad deras partner gör eller inte gör. Frågan är ständigt pågående vems nivå som är den rätta nivån.

Barnets behov är den rätta nivån och när pappor hyllas för att de har den minsta koll på saker och ting så handlar det inte om att mammor vare sig har ett kontrollbehov eller överarbetar sina insatser. 

En pappa som har sina barn varannan helg är en bra pappa. En mamma son har sina barn varannan helg är en usel mamma. 

En pappa som hämtar och lämnar sina barn på förskolan/skolan är en jätteengagerad pappa. En mamma som gör det samma gör bara vad en mamma ska göra. 

En pappa son tar sina barn en helg på utflykt är barnvakt till sina barn. En mamma som gör det samma gör bara det en mamma ska göra. 

Shit vad social du är! Du känner alltså så många kvinnor i vårt avlånga land, och så väl därtill, att du kan uttala dig om vad "enormt många kvinnor" gör och inte gör.

Imponerande!

Själv har jag inte en aning om vad enormt många varken kvinnor eller män gör. Jo förresten: andas, äter, skiter, pissar. Jobbar. Sen är det nog stopp.

Fördomar kallas det annars för.