Vår vuxna dotter som har barn är tillsammans med en dömd missbrukare. Vad gör vi för att skydda barnbarnet?

Om han låter knark ligga kvar i hennes bostad så riskerar er dotter att bli dömd för detta . Det kan bli fängelse och omhändertaget barn.

Jag tänker att man måste gå ganska varsamt fram, känna sig för hur dottern själv tänker kring killen, fråga försiktigt osv. När man vet mer är det lättare att ta en diskussion, om det behövs. Det är ju inte säkert att han håller på med kriminalitet och droger fortfarande t ex. Men hur man än tar upp det så måste man utgå från empati och respekt, inte hot och försöka bestämma över en myndig människa som om hon vore ett litet barn. Tror du kan tänka dig hur en sån attityd skulle tas emot =/

Varför tar ni för givet att han fortfarande är missbrukare (och alla andra i tråden) han måste ju inte fortfarande leva som han gjorde då?

Senaste domen är för 1,5 månad sedan. Chansen att han skulle blivit en laglydig individ på den tiden är...försumbar. Han har i så fall varit nykter enxså kort tid att ingen vettig kvinna vill utsätta sitt barn för de risker som följer med en knarkande våldsam kille som viftar med vapen.

Hur räknar du?

Jag hade ringt soc direkt. Eller helst åkt och hämtat barnet så det inte riskerar att hamna i fosterfamilj. 

Förutom de risker som redan har påpekats med droger i hemmet och en labil missbrukare i barnets närhet så kan dottern och barnet bli måltavlor för andra kriminella som han kan ha konflikter med eller skulder till. Om han rör sig i sådana kretsar och har span på sig hamnar dottern också på polisens radar. 

Jag hade inte försökt vara diplomatisk utan gjort väldigt klart vad jag anser om dotterns agerande som mamma. Hon kan bli hur förbannad hon vill men någonstans kommer det att gnaga i henne att hon är en ansvarslös och därmed dålig mamma. 

Gör en orosanmälan till soc. Det får säkert mer effekt när hon måste förklara sina usla val inför utomstående. 

Jag vet inte vad man skulle uppnå med en mjuk och pedagogisk approach i det här fallet. Det har uppenbarligen inte fungerat hittills. Ibland behöver människor höra den hårda sanningen utan omsvep för att förstå hur idiotiskt de beter sig. 

Det går att göra anonyma orosanmälningar till socialtjänsten. Men kanske bättre att vara rak mot dottern och säga att ni tänker anmäla. Han använder illegala droger och ska absolut inte vistas bland småbarn i huvudtaget. Bäst är att dottern själv inser att han inte är ett bra umgänge för henne heller. Socialtjänstens barn-ungdomsenhet brukar kunna erbjuda hjälp/stöttning åt närstående med missbruksproblematik. Hoppas det löser sig och att dottern kommer på bättre tankar. 

Hade det varit min dotter hade jag sagt rakt ut till henne vad jag har upptäckt om hennes kille och att jag kommer att anmäla. Hade jag haft en 20-årig dotter hade hon vetat att det var exakt så jag skulle reagera, så det hade inte kommit som någon överraskning. 

Man har en skyldighet att stå upp för oskyldiga små barn som inte har någon annan som kan skydda dem från en trasslig uppväxt. Som mormor skulle jag inte tveka en sekund. 

Jag tänker att det är väldig skillnad på att ha en pojkvän som missbrukar och att bo ihop. Det är en balansgång mellan att faktiskt agera och försöka få in stöd och att faktiskt stå ut med att en vuxen människa gör knasiga val.

Att hon faktiskt är ihop med en person som missbrukar kan både betyda att hon själv missbrukar, att det finns knark tillgängligt som barnet kan skadas på eller att hon är tillsammans med en människa som faktiskt håller på att sluta med knark.

Inget konkret behöver hända, för att man ska känna oro, men det kan faktiskt finnas en poäng med att ha lagom is i magen när man funderar på en anmälan till socialtjänsten. På vilket sätt umgås 2 åringen med missbrukaren och har ni oro för något speciellt, eller vill ni mest "skicka" en signal.

Personligen tror jag inte på att anmäla anhöriga anonymt, utan tror på att faktiskt prata med vårdnadshavare/föräldrar innan eller i samband med anmälan.

Det tar tid innan rätten hinner boka in rättegångar och ibland tar det också tid innan dom förkunnas. Det är absolut inte ovanligt med att det går ett halvår mellan brottslig handling och dom.

Om TS p.g.a. att dottern berättar om en pojkvän snabbt ringer socialtjänsten, kan det vara så att hon faktiskt skapar sämre möjlighet till insyn, sämre relation till såväl barn som barnbarn och att socialtjänsten faktiskt inte heller får tillräckligt med information för att kunna göra något.

Jag förutsätter att TS faktiskt har rätt mycket erfarenhet av hur dottern fungerar, utifrån att det är andra pojkvännen med missbruksproblem och att få kännedom om något innebär inte alltid att anmäla till socialtjänsten. Ibland är det bättre att vänta.