Han lämnar mig för en annan
I julas fick jag veta att min pappa hade spridd cancer. Tre dagar senare i mellandagarna sa min man att han ville skiljas. Vi hade då varit gifta i nästan tre år. Vi har dock varit tillsammans sen 2003. Har två barn på sex och tio år.Jag blev chockad men har också genom åren känt att vi inte alltid haft det bra. Vi har hamnat i en dålig cirkel där jag upplevt att han inte hjälpt till hemma i vardagen (att han mest suttit med sin mobil, varit upp sent och sen inte gått upp förrän kl tio-elva på lediga dagar) men tjatat mycket om sex typ dygnet runt fast jag sagt nej (vilket jag gjort när jag inte orkat eller velat när jag känt mig slutkörd). Eftersom jag skulle ha energi att gå upp och ta hand om barnen har jag valt att sova själv. Är väldigt lättväckt och vaknade alltid när han kom. Jag är en person med ångest och nedstämdhet i perioder. Har upplevt mig ensam i relationen och att han inte lyssnat (lagt undan mobilen) och gett mig det stöd jag behövt utan mer sagt att allt ordnar sig eller att det inte hjälper att vara ledsen.
Jag är en känslosam person och hans passivitet har fått mig att ibland säga elaka saker eller att jag vill lämna. Jag har föreslagit familjerådgivning men han har inte velat gå.
I november hade jag en dipp (var orolig för min pappa, hade pms och han sköt ett nerfskott på mig fast jag bad honom inte göra det) och sa att jag undrade om vi var rätt för varandra.
När han tog upp allt i december ville jag ändå försöka jobba tillsammans. Jag vet att jag har en massa mer att ge och att jag kunde bättra mig och hitta tillbaka om han också försökte mer. Vi bestämde oss för familjerådgivningen. Han förnekade när jag frågade att han inte träffat någon annan. Vi hade mycket sex och jag kände att vi pratade mer och han var mer närvarande i vardagen igen. Ett hopp väcktes.
Han tog kontakt med familjerådgivningen som sa till honom att vara ärlig i väntan på tid. Då kom det fram att han träffat någon annan på nätet men inte i verkligheten. Jag blev sårad men kände att jag kunde förlåta om han avslutade deras relation och satsade på oss. Han sa att han var villig att göra det och sa till mig att han avslutat.
Vi var sen på familjerådgivningen och fick bra råd. Jag kände hopp men förstod att min man hade mycket svårt med känslor.
Två veckor efter familjerådgivningen sa han att han skulle åka till sin bror som han aldrig träffar. Jag kände mig misstänksam sa tom att tänk om han träffade henne istället. Men han förnekade det. När han åkt iväg märkte jag att nåt inte stämde. Han ringde inte barnen med videosamtal som han alltid gör och han svarade inte på mina meddelanden. Stressad lyckades jag till sist logga in på barnens iPad där alla hans lösenord var sparade och hittade appen där han skrivit till kvinnan. Och de hade haft kontakt varje dag sen han sagt att de avslutat. Skickat mängder med sexvideos till varandra och jag förstod då att han var hos henne och hennes barn tjugo mil bort när jag hade fredagsmys själv med barnen.
Vi pratade dagen efter och han kom hem på kvällen. Han sa då att han ville försöka satsa på oss och pausa det andra. Han hade känt att mycket var bra men att det också fanns problem hos den andra. Att han åkt pga jag sa att jag var tveksam till relationen i november. Jag kände mig osäker på vad han ville eftersom han varit otrogen och ljugit men gjorde ändå ett sista försök att rädda vår relation. Återigen gav jag honom en massa sex och var snäll. Men jag har hela tiden känt att han var tveksam. Att han fortsatt att aktivt välja mellan mig och den andra kvinnan. Att han sagt att han vill jobba på oss men ändå vänt det mot mig de enstaka tillfällen jag låtit lite sur. Att jag varit mycket ledsen men han sagt att han vill ha tid att tänka.
Efter det senaste besöket hos familjerådgivningen där terapeuten tvingar honom att välja efter att ha sagt till honom att det låter som att han är på väg att lämna sa han efter att jag också satt lite press på honom att han bestämt sig för skilsmässa. Han måste försöka bli lycklig med den andra men att han har känslor kvar för mig också. Han har inte kunnat släppa henne (och inte mig heller), men att han inte kan ha båda.
Och även om jag känt på mig hur det skulle sluta rasar min värld. Jag fick aldrig chansen att försöka lösa vår relation för han ville inte ge mig den. Han kastar bort allt vi har för den här andra som han knappt träffat.
Igår berättade vi för barnen och vår äldsta son grät och frågade varför. Sa att han önskade att vi inte skulle separera. Mitt hjärta gick sönder.
Jag måste nu försöka hitta nytt boende så fort som möjligt. Han vill bo kvar i huset. Och jag har aldrig gillat huset. Är mest orolig för att barnen inte kommer trivas i det mindre boende jag kommer ha det råd med. Att de hellre kommer vara med pappa där allt är som vanligt med möbler och kompisar. Enda nackdelen är väl att pappa snart kommer dra hit sin nya och hennes barn (hon verkar jättedesperat efter en pappa till sin 3- och 5-åring).
Mår verkligen skit just nu. Sover tre timmar per natt och gråter större delen av min vakna tid. Mår så dåligt när jag bor kvar hemma och han tagit upp relationen till den nya. Älska mina barn och sörjer att livet inte blev som jag tänkt mig. Det var inte så här det skulle vara? Jag är inte redo att träffa någon ny men är rädd att jag kommer vara ensam för alltid och att han ska leva lycklig i alla sina dagar med den nya.
Någon som vill skriva något till mig? Känner mig så ensam. Kan inte söka tröst hos han som varit mitt allt i nitton år och som jag fortfarande har känslor kvar för. Önskar fortfarande att allt skulle vara en ond dröm och att han vill ha mig istället.
