Maninorr

Mon 14 Feb 2022 18:19

35 svar

Hur ska jag kunna skilja mig, vad gör jag?

Jag är gift, har barn i övre tonåren. Vi båda vuxna har bra jobb och utbildning och står bådas familj nära. På utsidan ses vi nog som ett stabilt par och har varit tillsammans i 25 år.

Vi har dock obefintligt sexliv sedan väldigt många år, jag har försökt prata om det så många gånger att jag till slut get upp för några år sedan att ens få till en förändring. Hon slutade med piller för 17 år sedan och jag har köpt ett pkt kondomer sedan dess...

Vi har även helt slutat med ömhetsbevis som kramar och pussar. Även här har jag försökt att prata om det, att det är något jag saknar. Jag har t.o.m. sagt att jag träffat en terapeut för att prata om detta problem, och fick ingen reaktion alls över huvud taget från henne.

Det värsta var första åren att dela säng utan att få mysa, eller smeka varandra. Sista gångerna jag smekte henne somnade hon vilket fick mig helt att tappa tron på mig själv.

Sedan några år har jag flyttat ut till ett eget sovrum och tycker det är skönt. Från början tyckte hon det var konstigt och jag förklarade varför. Att det är jobbigt att dela sägn utan att vi ger varandra fysisk beröring. Jag "flyttade" tillbaka men ingen förändring och har nu ett eget rum sedan två år.

Idag har jag som förträngt känslorna så det går bra att bo ihop utan att jag blir så frustrerad, vår relation är i det perspektivet mer som syskon.

Hon är fin med våra barn, och det känns tryggt oftast även om jag upplever att hon zoomar ut ibland. I diskussioner har hon aldrig fel vilket både roar och irriterar barnen men det är något vi vant oss med.

Sista veckorna har jag dock börjat mer och mer inse att detta inte är hållbart. Jag är så himla osäker om jag vågar och klarar av en skilsmässa, både för barnen och min egen skull. Det är ju som bara mina behov som det verkar som inte blir uppfyllda. Jag vet inte heller hur barnen kommer att ta det, vilket känns jättejobbigt.

Sukc önskar det vore enkelt att bestämma sig.

Maninorr

Mon 14 Feb 2022 23:47

#21

Anonym (Kvinnan) skrev 2022-02-14 23:08:30 följande:

Så bekant detta känns, dock utifrån min egna livssituation. Är i 35års åldern och lever med min sambo sen 12 år tillbaka. Har barn i både förskole och skolåldern. Det skulle ha kunnat vara min sambo som startat tråden, så många gånger vi bråkat om sex och närhet till den nivå att det i det närmaste är absurt att vi fortfarande lever ihop.

Jag är som din fru. Har otroligt lite sexlust. Det har aldrig haft att göra med känslorna för min sambo även om alla bråk nu successivt trasat sönder vårt förhållande och jag dagligen för inre dialoger med mig själv kring vad som vore det bästa. Jag har börjat inse att jag aldrig kommer att bli den han hoppats och samtidigt insett att jag också vill känna mer. Och inte känna den press på sex som jag haft över mig sen första gången det kom på tal. Det har tyvärr blivit så att allt vårt speciella umgänge nu alltid består av en självklar förväntan på sex att det för mig blivit mer som att min sambo umgås med mig för att få sex i slutändan hellre än genuint bryr sig om mig och finner ett intresse i min person. Även om jag samtidigt förstår min sambos avsaknad, såklart. Tror jag. Upplever att han förväntar sig den relation man hade innan barn.

Men jag måste säga tack, älskar alla fina svar och reflektioner och ditt väcker så många tankar hos mig. Det du beskriver kan vara även för oss. Men att vi hamnade där för många år sen. Jag har t.om sexvägrat som man i min iver att ge igen och låta henne känns som jag, behöver inte säga att det gick sådär :))). Det gör mig lite eftertänksam om faktiskt jag kan ha startat resan till vår återvändsgränd pga av min sexdrift.

Det som även ligger i vågen för oss är hur vi hanterar vardag och annat där jag fått vaktmästarrollen vilket jag ogillar. Framförallt då vårt hus kräver ansenliga reparationer och underhåll. Ler lite när jag tänker på solsidan där de uppfann egen valuta för att hitta nån balans i sex och hushållsarbete.

Hoppas det löser sig för dig, och att tråden kan ge dig lite styrka. Du gav mig ett nytt perspektiv som tål att fundera på.

Anonym (Kvinnan)

Tue 15 Feb 2022 08:41

#22

Maninorr skrev 2022-02-14 23:47:17 följande:

Men jag måste säga tack, älskar alla fina svar och reflektioner och ditt väcker så många tankar hos mig. Det du beskriver kan vara även för oss. Men att vi hamnade där för många år sen. Jag har t.om sexvägrat som man i min iver att ge igen och låta henne känns som jag, behöver inte säga att det gick sådär :))). Det gör mig lite eftertänksam om faktiskt jag kan ha startat resan till vår återvändsgränd pga av min sexdrift.

Det som även ligger i vågen för oss är hur vi hanterar vardag och annat där jag fått vaktmästarrollen vilket jag ogillar. Framförallt då vårt hus kräver ansenliga reparationer och underhåll. Ler lite när jag tänker på solsidan där de uppfann egen valuta för att hitta nån balans i sex och hushållsarbete.

Hoppas det löser sig för dig, och att tråden kan ge dig lite styrka. Du gav mig ett nytt perspektiv som tål att fundera på.

Tack. Efter så lång tid kan mycket ha gått sönder ändå. Min sambo har delat många av dina känslor och berättat att han tvivlat på sig själv, velat känna sig åtrådd osv. Det gjorde ont att höra, för det var aldrig så jag känt eller velat få honom att känna. Jag har till och med varit hos läkaren för att försöka få svar på min bristande sexlust och lyft det som det problem i vår relation som det varit. Jag har fått lämna prover bland annat på sköldkörtel men de fanns inget avvikande. Tror tyvärr att det är en underliggande press i kombination med vardagen och barn, där jag till motsats från dig både fått lära mig att agera vaktmästare i huset och vara den som sköter tvätt, barn, har koll på barnens idrotter, läxor mm. Hushållets all logistik helt enkelt medan sambon pratar i telefon i princip all vaken tid, antingen om jobb eller sina intressen som vi tyvärr inte delar. Pratar han med mig pratar vi också om hans jobb, hans intressen eller om deppiga saker med världen som i stort endast fyller mig med negativ energi. Känns som om vi växt åt två olika håll och blivit två helt olika personer där tom. fundamentala och grundläggande värderingar skiljer oss åt för mycket för att kunna ha ett hälsosamt liv ihop.
.
Trots att min avsaknad av sexlust inte alls haft med honom eller mina känslor för honom att göra så skulle jag ändå säga att dessa bråk och hans förväntningar på mig successivt slitit vårt förhållande i tu. Idag tror jag nästan att jag är den av oss som bär störst tvivel och det känns som att jag inuti mig bara mentalt förbereder mig på det som komma skall. Det som gör fruktansvärt ont är barnen. Vissa dagar känns det som den enda anledningen till att vi fortfarande kämpar och lever ihop. Jag tror aldrig att jag kommer att kunna förlika mig med tanken. När vi går åt olika håll så hoppas jag för mitt liv att vi gör det som vänner med våra huvuden högt och sätter barnen och samarbetet mellan dem över allt annat.

Jag tror att du behöver ha en dialog med dig själv också, för det är klart att man bara har ett liv och där vill man få leva och må bra fullt ut. Likaså får man släppa den man älskar fri om kärleken inte längre består av den passion, energi eller livsglädje och den som en gång fick dig att må bra nu får dig att må dåligt.

Anonym (hmm)

Tue 15 Feb 2022 10:11

#23

Det här med att "släppa någon fri", jag spyr på det. Jag har också varit med om att en gång blivit "frisläppt" enligt partnern. Hade jag haft tankar om att "vilja bli fri" så hade jag dragit utan den "hjälpen", tack så mycket!

Med det sagt. Trivs ni inte ihop och inte kan lösa det, sära på er då. Men ge fan i att prata om att släppa någon fri, det är äckligt!

Anonym (Kvinnan)

Tue 15 Feb 2022 11:07

#24

Anonym (hmm) skrev 2022-02-15 10:11:28 följande:

Det här med att "släppa någon fri", jag spyr på det. Jag har också varit med om att en gång blivit "frisläppt" enligt partnern. Hade jag haft tankar om att "vilja bli fri" så hade jag dragit utan den "hjälpen", tack så mycket!

Med det sagt. Trivs ni inte ihop och inte kan lösa det, sära på er då. Men ge fan i att prata om att släppa någon fri, det är äckligt!

Point taken. Kan hålla med dig till viss del. Kanske kan man se på det med lite olika synsätt. Det jag menar är att det är lätt att klamra sig fast och kvar och bli kär i "kärleken" som egentligen kanske redan försvunnit. Man håller fast i idén av vad livet ska vara, med familj, barn och en partner att leva lycklig med livet ut. Precis som ts beskriver så har man ofta skapat sig en trygghet och annan levnadsstandard tillsammans men där den relation man haft till varandra har övergått till att bli något helt annat. Kanske rentav något destruktivt. Det behöver inte innebära att man inte känner kärlek eller älskar personen på andra vis så som mamma/pappa till ens barn och det liv man haft tillsammans. Således menar jag att släppa fri kan innebära att släppa den trygga men kanske destruktiva vardagen för att både låta sig själv men också sin partner få möjlighet att må bättre på egen hand.

Förstår ditt svar men tycker också att det var lite barnsligt/omoget.

Maninorr

Tue 15 Feb 2022 11:21

#25

Anonym (Kvinnan) skrev 2022-02-15 08:41:12 följande:

Tack. Efter så lång tid kan mycket ha gått sönder ändå. Min sambo har delat många av dina känslor och berättat att han tvivlat på sig själv, velat känna sig åtrådd osv. Det gjorde ont att höra, för det var aldrig så jag känt eller velat få honom att känna. Jag har till och med varit hos läkaren för att försöka få svar på min bristande sexlust och lyft det som det problem i vår relation som det varit. Jag har fått lämna prover bland annat på sköldkörtel men de fanns inget avvikande. Tror tyvärr att det är en underliggande press i kombination med vardagen och barn, där jag till motsats från dig både fått lära mig att agera vaktmästare i huset och vara den som sköter tvätt, barn, har koll på barnens idrotter, läxor mm. Hushållets all logistik helt enkelt medan sambon pratar i telefon i princip all vaken tid, antingen om jobb eller sina intressen som vi tyvärr inte delar. Pratar han med mig pratar vi också om hans jobb, hans intressen eller om deppiga saker med världen som i stort endast fyller mig med negativ energi. Känns som om vi växt åt två olika håll och blivit två helt olika personer där tom. fundamentala och grundläggande värderingar skiljer oss åt för mycket för att kunna ha ett hälsosamt liv ihop.
.
Trots att min avsaknad av sexlust inte alls haft med honom eller mina känslor för honom att göra så skulle jag ändå säga att dessa bråk och hans förväntningar på mig successivt slitit vårt förhållande i tu. Idag tror jag nästan att jag är den av oss som bär störst tvivel och det känns som att jag inuti mig bara mentalt förbereder mig på det som komma skall. Det som gör fruktansvärt ont är barnen. Vissa dagar känns det som den enda anledningen till att vi fortfarande kämpar och lever ihop. Jag tror aldrig att jag kommer att kunna förlika mig med tanken. När vi går åt olika håll så hoppas jag för mitt liv att vi gör det som vänner med våra huvuden högt och sätter barnen och samarbetet mellan dem över allt annat.

Jag tror att du behöver ha en dialog med dig själv också, för det är klart att man bara har ett liv och där vill man få leva och må bra fullt ut. Likaså får man släppa den man älskar fri om kärleken inte längre består av den passion, energi eller livsglädje och den som en gång fick dig att må bra nu får dig att må dåligt.

Tack fina för dina tankar, det är så intressant att lyssna från ditt perspektiv. Lite som du skriver så kanske jag på ett sätt delar din mans upplevelse av det "sexlösa" och jag kan lite självkritiskt också känna att jag kan ha både tjatat och kanske ännu värre skuldbelagt för att vi inte har haft sex för 15 år sedan. Men jag har även däremellan så ofta verkligen försökt förstå hur jag kan ändra på mig själv, om jag ens har kan det. Jag blir så berörd när jag hör att du även sökt medicinsk hjälp, så fint gjort och modigt och det finaste du kunnat göra i er relation.

Håller helt med om barnen, även om dina kanske är lite yngre, men mina står mig så nära och det skriker i mitt hjärta av att behöva ta den här situationen med dem i framtiden =( Men lite som du även verkar ha så har vi inga gemensamma intressen och har som vuxit i från varandra, jag upplever som att jag sitter kvar i min "vaktmästar" roll som jag på nått sätt är kvar i. När det gäller barn, skjuts, mat etc så delar vi helt lika.

Du har så rätt med dialogen med mig själv, så himla bra uttryckt, sov så dåligt i natt och tycker det är så sjukt tunga tankar att tänka på. Men jag saknar så innerligt kärlek o värme där jag är idag.

Anonym (Optimistisk Realist)

Tue 15 Feb 2022 11:24

#26

Anonym (Kvinnan) skrev 2022-02-14 23:08:30 följande:

Så bekant detta känns, dock utifrån min egna livssituation. Är i 35års åldern och lever med min sambo sen 12 år tillbaka. Har barn i både förskole och skolåldern. Det skulle ha kunnat vara min sambo som startat tråden, så många gånger vi bråkat om sex och närhet till den nivå att det i det närmaste är absurt att vi fortfarande lever ihop.

Jag är som din fru. Har otroligt lite sexlust. Det har aldrig haft att göra med känslorna för min sambo även om alla bråk nu successivt trasat sönder vårt förhållande och jag dagligen för inre dialoger med mig själv kring vad som vore det bästa. Jag har börjat inse att jag aldrig kommer att bli den han hoppats och samtidigt insett att jag också vill känna mer. Och inte känna den press på sex som jag haft över mig sen första gången det kom på tal. Det har tyvärr blivit så att allt vårt speciella umgänge nu alltid består av en självklar förväntan på sex att det för mig blivit mer som att min sambo umgås med mig för att få sex i slutändan hellre än genuint bryr sig om mig och finner ett intresse i min person. Även om jag samtidigt förstår min sambos avsaknad, såklart. Tror jag. Upplever att han förväntar sig den relation man hade innan barn.

En liten följdfråga av nyfikenhet. Hur var er relation innan barnen kom? Och hur var din sexlust då i förhållande till nu?

Anonym (hmm)

Tue 15 Feb 2022 11:38

#27

Anonym (Kvinnan) skrev 2022-02-15 11:07:18 följande:

Point taken. Kan hålla med dig till viss del. Kanske kan man se på det med lite olika synsätt. Det jag menar är att det är lätt att klamra sig fast och kvar och bli kär i "kärleken" som egentligen kanske redan försvunnit. Man håller fast i idén av vad livet ska vara, med familj, barn och en partner att leva lycklig med livet ut. Precis som ts beskriver så har man ofta skapat sig en trygghet och annan levnadsstandard tillsammans men där den relation man haft till varandra har övergått till att bli något helt annat. Kanske rentav något destruktivt. Det behöver inte innebära att man inte känner kärlek eller älskar personen på andra vis så som mamma/pappa till ens barn och det liv man haft tillsammans. Således menar jag att släppa fri kan innebära att släppa den trygga men kanske destruktiva vardagen för att både låta sig själv men också sin partner få möjlighet att må bättre på egen hand.

Förstår ditt svar men tycker också att det var lite barnsligt/omoget.

Jag ber om ursäkt för att jag gick hårt fram, det var skrivet i affekt därför att jag fortfarande är sårad efter att detta hänt mig. Så klart man kan släppa och gå vidare. Men talesättet "släppa fri" har jag svårt för, det blir någon slags filmiskt drama över det hela som känns så främmande på något sätt, något som förstör bara för att det ska låta fint. Som att man avslutar ett förhållande för den andres skull när man i själva i verket själv är den som är missnöjd och inte längre vill. Det tycker jag känns väldigt oärligt, mot båda parter.

Anonym (älskarinna?)

Tue 15 Feb 2022 11:55

#28

Om det är som så att du och din fru trivs med varandra i övrigt och har en bra relation om man bortser från det intima så finns det ju två vägar att gå. Antingen den väg som du redan funderat på, dvs skilsmässa, eller att ni pratar om att du får söka det intima på annat håll (men att det då sker diskret så klart).

Skulle jag separera från min sambo (man) idag så är inte en ny relation det som står högst upp på min lista. Vi saknar intimitet vi också i vår relation. Allt från spontana kramar till ett sexliv. Jag har ingen lust, det är knappt det finns lust för att ta tag i det hela på egen hand. För min sambo finns det inte en sportmössa att han skulle söka sig utanför vår relation dock och då får han leva med det hela så som det är nu. Men skulle han vilja ta det intima på annat håll så får vi prata om det helt enkelt och se vad vi gör åt saken. Våra barn är i lågstadieålder och ingen av oss vill vara utan dem.

Maninorr

Tue 15 Feb 2022 12:13

#29

Anonym (älskarinna?) skrev 2022-02-15 11:55:42 följande:

Om det är som så att du och din fru trivs med varandra i övrigt och har en bra relation om man bortser från det intima så finns det ju två vägar att gå. Antingen den väg som du redan funderat på, dvs skilsmässa, eller att ni pratar om att du får söka det intima på annat håll (men att det då sker diskret så klart).

Skulle jag separera från min sambo (man) idag så är inte en ny relation det som står högst upp på min lista. Vi saknar intimitet vi också i vår relation. Allt från spontana kramar till ett sexliv. Jag har ingen lust, det är knappt det finns lust för att ta tag i det hela på egen hand. För min sambo finns det inte en sportmössa att han skulle söka sig utanför vår relation dock och då får han leva med det hela så som det är nu. Men skulle han vilja ta det intima på annat håll så får vi prata om det helt enkelt och se vad vi gör åt saken. Våra barn är i lågstadieålder och ingen av oss vill vara utan dem.

Så bra reflektion och råd, och något jag även funderat på. Det som jag tror skulle kunna bli svårt för mig är att "dela" någon jag är intim med. Men skulle den möjligheten dyka upp, skulle det vara en fantastisk sak att fundera på, det skulle jag ärligt erkänna. Blir man ganska exklusive i ett sådant upplägg så skulle det definitivt fylla behovet av intimitet. Tror dock att min fru inte ser det som en möjlighet utan då skulle jag behöva sköta det utan hennes vetskap.

Men jag tror att på sikt så är det ju egentligen den "känslan" jag vill ha hela tiden. Sedan har vi en del andra saker med fix hemma och förväntningar i vårt hus som skapar frustration i vardagen också, men kanske skulle jag kunna överse det, inte omöjligt.

Anonym (älskarinna?)

Tue 15 Feb 2022 12:33

#30

Maninorr skrev 2022-02-15 12:13:42 följande:

Så bra reflektion och råd, och något jag även funderat på. Det som jag tror skulle kunna bli svårt för mig är att "dela" någon jag är intim med. Men skulle den möjligheten dyka upp, skulle det vara en fantastisk sak att fundera på, det skulle jag ärligt erkänna. Blir man ganska exklusive i ett sådant upplägg så skulle det definitivt fylla behovet av intimitet. Tror dock att min fru inte ser det som en möjlighet utan då skulle jag behöva sköta det utan hennes vetskap.

Men jag tror att på sikt så är det ju egentligen den "känslan" jag vill ha hela tiden. Sedan har vi en del andra saker med fix hemma och förväntningar i vårt hus som skapar frustration i vardagen också, men kanske skulle jag kunna överse det, inte omöjligt.

Och då blir det plötsligt otrohet och då är det faktiskt bättre att lämna helt. Att gå bakom ryggen på sin partner är ju inte ok någonstans.

Men är man villig att leva med personen men inte ha intimiteten så är det ändå något jag anser att man ska överväga, att låta den som saknar intimiteten hitta just den biten utanför "huvudrelationen" så länge det sker med diskretion.

Men så är jag ju lite udda ibland i mitt tankesätt

Maninorr

Tue 15 Feb 2022 14:18

#31

Anonym (älskarinna?) skrev 2022-02-15 12:33:40 följande:

Och då blir det plötsligt otrohet och då är det faktiskt bättre att lämna helt. Att gå bakom ryggen på sin partner är ju inte ok någonstans.

Men är man villig att leva med personen men inte ha intimiteten så är det ändå något jag anser att man ska överväga, att låta den som saknar intimiteten hitta just den biten utanför "huvudrelationen" så länge det sker med diskretion.

Men så är jag ju lite udda ibland i mitt tankesätt

Du har en fin tanke om att hitta den överenskommelsen, men tror inte det är något för mig då jag gärna vill ha den relationen resten av dygnet också =) Känner mig periodvis som en 18-åring i min känsla att vilja ha intimitet med någon. Men det är förstås ett uppdämt behov sedan många många år som växt fram.

Anonym (Jag gjorde det)

Tue 15 Feb 2022 15:32

#32

Hej
Jag var i din situation för några år sedan. Jag bodde till slut med en "kompis".
Till slut tog jag i situationen och gick vidare. Jag skilde mig.

Tusen saker hände på vägen och man måste förbereda sig på många oväntade saker. Men jag har aldrig aldrig ångrat mig.

Jag har nu ett nytt liv och jag har nu ett regelbundet samliv/ sexliv med återkommande daglig ömhet.

Du har bara ett liv. Ta vara på det. Lev väl!

Anonym (J)

Tue 15 Feb 2022 16:23

#33

Kan ni inte skilja er men fortsätta bo ihop?

Maninorr

Tue 15 Feb 2022 18:17

#34

Anonym (Jag gjorde det) skrev 2022-02-15 15:32:27 följande:

Hej
Jag var i din situation för några år sedan. Jag bodde till slut med en "kompis".
Till slut tog jag i situationen och gick vidare. Jag skilde mig.

Tusen saker hände på vägen och man måste förbereda sig på många oväntade saker. Men jag har aldrig aldrig ångrat mig.

Jag har nu ett nytt liv och jag har nu ett regelbundet samliv/ sexliv med återkommande daglig ömhet.

Du har bara ett liv. Ta vara på det. Lev väl!

Tack för att du delar med dig, det känns lite trösterikt att lyssna på andra som stått i vägval också, även om det kanske låter klyschigt att säga på ett sådant här forum, men för mig är det på riktigt. Framför allt det sista, du skriver. Man har bara ett liv.

Maninorr

Tue 15 Feb 2022 18:22

#35

Anonym (J) skrev 2022-02-15 16:23:50 följande:

Kan ni inte skilja er men fortsätta bo ihop?

Det är inte en helt tokig tanke, om inte annat för en övergångsperiod. Det skulle om inte annat ge lite tid att avveckla och landa i en ny väg.

Hur ska jag kunna skilja mig, vad gör jag?

INNEHÅLL