Är det någon mer som känner så?
Födde nyss vårt sista barn, och det känns så tomt och konstigt att veta att det verkligen var sista gången.
Sorgset på något sätt.
Att aldrig mer få plussa, känna symptom, göra ultraljud, känna små sparkar, föda, första mötet med sitt barn...
Aldrig mer.
Kan inte citera.
Är helt nöjd med de barn vi har, och vill inte ha fler.
Men det är själva känslan, att aldrig mer i mitt liv få uppleva graviditet och födseln, med allt vad det innebär.
Det är en så stor upplevelse och tanken på att det aldrig mer kommer att hända känns sorglig.
Fler barn vill vi egentligen inte ha, har fem, och både pojkar och flickor.
Och nej, jag lever inte enbart för mina barn. Jag har definitivt andra intressen också.
Men mina barn är det viktigaste i mitt liv, absolut.
Är det någon mer som känner så?
Födde nyss vårt sista barn, och det känns så tomt och konstigt att veta att det verkligen var sista gången.
Sorgset på något sätt.
Att aldrig mer få plussa, känna symptom, göra ultraljud, känna små sparkar, föda, första mötet med sitt barn...
Aldrig mer.
Så blir det när man inte har något annat man lever för än för sina barn. Själv så tycker jag det är oerhört skönt nu när mina barn äntligen börjar bli självgående eftersom jag i övrigt har ett rikt liv. Jag lever således endast inte för mina barn.
Jag tänker att om man är inställd på att det inte blir fler kanske det är lättare att ställa in sig på det,
Jag känner igen den där sorgsenheten! Förstår precis!!
Jag kände den känslan under ca 1 år efter att sista barnet kom. Jag blev tvungen att hela tiden stoppa känslan genom att resonera rationellt med mig själv. För grejen är att jag orkar verkligen inte med ett till barn. Så att skaffa unge efter unge bara för att få uppleva allt igen.. det hade inte varit rätt mot någon. Om man har bristande ork så är det ju bättre att vara en någorlunda bra mamma till några få barn, än att vara en sönderstressad, utarbetad och utmattad mamma till många barn.
Nej. Jag födde också mitt sista barn nyligen och tycker det är skönt att ?ha gjort bort? det och nu bara kan njuta av mina 3 barn. Jag avskyr att vara gravid med alla krämpor och all oro.
Jag är en av dem som har det snäppet värre än ni som faktiskt fått varit gravida och fött era barn. Jag kommer aldrig kunna bära mitt egna barn pga sjukdom och därmed aldrig heller få känna lyckan över att plussa eller vara gravid.
Förstår dig helt. Det är verkligen fantastiskt att vara gravid, föda, följa ett barn från nyfödd och växa upp... Hela paketet. Jag är gravid med sista (också nr 5) och känner en enorm glädje över att gå igenom det, och en sorg över att det är sista gången. Samtidigt vill jag inte ha fler barn efter denna lilla, och min man ska sterilisera sig så det är verkligen sista. Och den som antydde att man inte har annat i livet har väldigt fel, i alla fall här. Har ett jobb jag älskar (är kommunikatör), har fantastiska vänner, har intressen (dans, matlagning, löpning, resor, vandring, fotografering) och jag är i ett fantastiskt förhållande med min man. Det betyder ju inte att jag måste känna att barnen inte är så viktiga, som personen som skrev det verkar höra, märkligt resonemang.
Och den som antydde att man inte har annat i livet har väldigt fel, i alla fall här. Har ett jobb jag älskar (är kommunikatör), har fantastiska vänner, har intressen (dans, matlagning, löpning, resor, vandring, fotografering) och jag är i ett fantastiskt förhållande med min man. Det betyder ju inte att jag måste känna att barnen inte är så viktiga, som personen som skrev det verkar höra, märkligt resonemang.
Skönt att det finns andra som känner som jag!
Tack för era svar!
Det är ju inte längtan efter fler barn det handlar om, utan just det slutgiltiga att aldrig mer få uppleva graviditet och födsel med allt vad det innebär...
Jag tänker att jag är klar med mina graviditeter och barnaår för detta liv. Jag kommer att ha möjlighet att skaffa barn igen i kommande liv. Så, inget att bli förtvivlad eller sorgsen över. På så sätt finns nu utrymme åt mig själv, för att finnas för mina medmänniskor och för annat som jag vill göra för min egna utveckling och egna intressen, och för att på så sätt även hjälpa andra. ...
Mvh,
Pentra