• Anonym (Anställd)

    Hur är det att vara lönesättande chef?

    Jag jobbar inom offentlig sektor sedan många år och har haft ett antal lönesamtal med olika chefer. Jag har oftast varit nöjd med chefernas uppfattning om mig på lönesamtalen, men förra året råkade jag ut för en chef som sänkte mig rejält i bedömningen, vilket gjorde mig besviken då det inte kändes som att hon sett mitt arbete alls utan bara lyssnat på andra. Jag bad henne förklara lite mer kring det som var mindre bra och jag uppfattade det som att hon blev nervös och hade svårt att motivera sig vilket jag såg som en bekräftelse på mina misstankar. Dock blev löneökningen samma som året innan, så jag kan känna att det var ett rätt onödigt alltihop.


    Iallafall har jag efter detta funderat mer på hur det är att var chef och tänker att några här kanske kan svara på det?

    1.Tycker ni att ni har tillräckligt underlag inför lönesamtal?
    2. Tycker ni att den individuella lönesättningen förbättrar verksamheten? 3.Tycker ni att ni kan vara objektiva i er bedömning?
    4. Har ni upplevt att relationen till någon medarbetare påverkats av lönesamtalet? 

  • Svar på tråden Hur är det att vara lönesättande chef?
  • Anonym (Ej lönesättande)

    Är tillförordnad chef, dock ej lönesättande, och det är en jävla mardröm. Kan inte hjälpa dig med dina huvudfrågor bara att positionen är en jävla mardröm.

    Hur nån kan vilja vara chef övergår mitt förstånd. Det är personalkonflikter, ofta på så jäkla låg nivå att man tar sig för pannan, men man måste ge sig in i dem, reda i dem, alltså fyfan. vikarier, fackskit och en massa skit hela tiden. Man jobbar inte 40h i veckan utan det blir 50-60 jävla timmar. Man har ångest, vill kräkas och ber till Gud varje dag att den riktiga chefen skall sluta ha cancer. Delvis för att man tycker om henne och inte vill att hon skall dö men även av det sjukt själviska skälet att hennes position är en jävla mardröm.

  • Anonym (Chef)

    Jag är chef och ensam lönesättande för en grupp och lönesättande med mellanchefer för resterande personal. Jag avskyr verkligen lönesamtal. Det är omöjligt att uppnå något som alla blir nöjda med. Den som är högutbildat tycker att den ska få lön för alla sina år med studier, den som har varit anställd länge tycker att den ska få lön för sin trohet mot företaget, den som arbetat upp sig i hierarkin utan utbildning tycker att den ska få lön för sin kompetens, o.s.v.

    1.Tycker ni att ni har tillräckligt underlag inför lönesamtal?
    Både ja och nej. Jobbar nära alla som jag sätter lön för, och kan bedöma relativt bra hur de presterar. Men det är jättesvårt att i detalj värdera ändå.  Men det riktigt svåra är att jämföra olika befattningar med varandra när ingen jobbar med exakt samma sak. Skulle vara lättare om man hade en grupp med personer som hade exakt samma befattningsbeskrivning.
    2. Tycker ni att den individuella lönesättningen förbättrar verksamheten?


    Kanske mer att det är ett nödvändigt ont.... Det andra alternativet är inte heller bra och skapar konflikter och känsla av orättvishet. Jag är chef över olika arbetsgrupper som har olika "modeller" - så jag har testat flera olika varianter. 


    3.Tycker ni att ni kan vara objektiva i er bedömning?
    Förhoppningsvis... Men då är vi tillbaka till punkt 1. Det kanske är lättare att se prestationen hos någon man har lättare att samarbeta med. Det finns också många som har väldigt lätt att lyfta sig själva och berätta hur duktiga de är. Andra säger nästan ingenting. Det gäller att bortse från hur duktiga förhandlare man sitter med. Självklart i teorin, men statistik visar att lönerna höjs mer för de som är offensiva och pratar för sig. 
    4. Har ni upplevt att relationen till någon medarbetare påverkats av lönesamtalet? 
    Just under perioden då lönesamtalen pågår kan jag uppleva att besvikelse kan kännas i luften. Det är jobbigt att säga till någon att hen inte är så bra som hen tror (eller försöker säga att den är i alla fall). 

    Jag avskyr lönediskussionerna och det är den värsta biten av att vara chef!!! 

  • Anonym (lönesättande)

    Jag är lönesättande chef

    Vi har kollektivavtal och KPI:er vi går efter som många andra företag som gör det hyfsat enkelt. 


    Men ja, det är svårt med lönesättning därför att arbetstagare har en uppfattning om hur de jobbar och en chef en annan. Man ska absolut göra en egen bedömning men tänk alltid på att feedback ifrån ditt team också räknas, det är helheten som bedöms.
    Det är viktigt att kunna presentera ett underlag för det du tycker att du presterar UTÖvER din förväntade nivå om du tycker det saknas i samtalet, och om din chef tycker du underpresterat så fråga vad som krävs för att du ska nå upp till förväntad nivå.
    Att bli nervös vid ifrågasättandet är rätt naturligt (vi är också människor) men ändrar sällan en chefs åsikt.
    Speciellt en chef som inte förberett sig på att kunna svara sakligt eller kanske inte vill såra en arbetstagare kan uppvisa ett sådant beteende.

  • Fredde1981

    Det är en av de absolut värsta delarna med mitt arbete.
    Arbetstagarna verkar i många fall leva i någon form av rosa bubbla, där deras prestationer och värde höjs till skyarna.
    Det är inte många som förstår skillnaden mellan att "göra sitt jobb" och att bidra till att utveckla verksamheten.
    Det finns dom som kommer till jobbet, gör exakt det som står i deras arbetsbeskrivning. De gör varken mer eller mindre men förväntar sig löneökningar på flera tusen kronor per månad. Jag själv förstår inte hur dessa människor fungerar, ingen självinsikt kanske. 

    Nu är det mesta ovan lätt att "skjuta ned", men jag askyr verkligen att behöva vara den som agerar "bödel".

  • Anonym (Ellen)

    Jag har lyssnat på ett par intressanta poddar den senaste tiden om just lön och lönesättning, samt även HR.
    Senast igår kom Fråga Forskaren med just en forskare som heter Bengt Larsson, som handlade om lönesättning. SJUKT intressant!
    Och deras förra avsnitt hade Anna Fogelberg Eriksson som gäst inom ämnet arbetsvärdering och lönekartläggning.
    Kanske lite stöd på vägen!?

  • Anonym (Anställd)

    Tack för att ni delat med er av intressanta synpunkter, erfarenheter och podd-tips! Jag läser gärna om fler vill skriva något om det här ämnet.

  • Anonym (Ellen)
    Anonym (Anställd) skrev 2022-03-11 17:41:27 följande:

    Tack för att ni delat med er av intressanta synpunkter, erfarenheter och podd-tips! Jag läser gärna om fler vill skriva något om det här ämnet.


    Det här kom idag och handlar dels om solidaritet och lönesättning generellt på arbetsmarknaden, samt lön i konceptet "tid och pengar". Men på slutet en del om förhandlingsordning i allmänhet och förberedelser inför kongressen i synnerhet.
    Sen kan man hoppa över det om man vill, särskilt om man inte är inom kommunal sektor. Men det ÄR intressant. Hur vi först har ett "märke" som baseras på löneläge och konkurrenskraft i Europa kortfattat. Och sen hur det ändå kan utmynna i att kommunal sektor, har en negativ löneglidning?
    I en av poddarna ovan som jag tipsade om tidigare idag görs också en reflektion kring vad man egentligen bedömer och att man där egentligen ska räkna bort personliga egenskaper. De har inget med prestationen att göra... eller har de? 
    Inte helt lätt att separera och reda ut vad exakt det är som lönesätts egentligen?
  • Anonym (Fyförlönerevision)
    Anonym (Chef) skrev 2022-03-11 07:45:29 följande:

    Jag är chef och ensam lönesättande för en grupp och lönesättande med mellanchefer för resterande personal. Jag avskyr verkligen lönesamtal. Det är omöjligt att uppnå något som alla blir nöjda med. Den som är högutbildat tycker att den ska få lön för alla sina år med studier, den som har varit anställd länge tycker att den ska få lön för sin trohet mot företaget, den som arbetat upp sig i hierarkin utan utbildning tycker att den ska få lön för sin kompetens, o.s.v.

    1.Tycker ni att ni har tillräckligt underlag inför lönesamtal?
    Både ja och nej. Jobbar nära alla som jag sätter lön för, och kan bedöma relativt bra hur de presterar. Men det är jättesvårt att i detalj värdera ändå.  Men det riktigt svåra är att jämföra olika befattningar med varandra när ingen jobbar med exakt samma sak. Skulle vara lättare om man hade en grupp med personer som hade exakt samma befattningsbeskrivning.
    2. Tycker ni att den individuella lönesättningen förbättrar verksamheten?


    Kanske mer att det är ett nödvändigt ont.... Det andra alternativet är inte heller bra och skapar konflikter och känsla av orättvishet. Jag är chef över olika arbetsgrupper som har olika "modeller" - så jag har testat flera olika varianter. 


    3.Tycker ni att ni kan vara objektiva i er bedömning?
    Förhoppningsvis... Men då är vi tillbaka till punkt 1. Det kanske är lättare att se prestationen hos någon man har lättare att samarbeta med. Det finns också många som har väldigt lätt att lyfta sig själva och berätta hur duktiga de är. Andra säger nästan ingenting. Det gäller att bortse från hur duktiga förhandlare man sitter med. Självklart i teorin, men statistik visar att lönerna höjs mer för de som är offensiva och pratar för sig. 
    4. Har ni upplevt att relationen till någon medarbetare påverkats av lönesamtalet? 
    Just under perioden då lönesamtalen pågår kan jag uppleva att besvikelse kan kännas i luften. Det är jobbigt att säga till någon att hen inte är så bra som hen tror (eller försöker säga att den är i alla fall). 

    Jag avskyr lönediskussionerna och det är den värsta biten av att vara chef!!! 


    Håller med om allt och även med övriga i tråden. Lönesättning är det värsta i chefsskapet! 

    Tycker att lönesättning generellt är svårt. Jag har också en grupp med olika roller. Är en roll/person värd 30 kkr eller 33 kkr eller 36 kkr? Jättesvårt att värdera olika roller och statistik är ofta missvisande. 

    När det gäller den årliga revisionen så håller jag också med er andra i tråden. Många lyfter sina prestationer och förväntar sig fantasisummor, när jag tycker att det ingår i det ordinarie jobbet. För mig ingår ett visst mått av förbättringsarbete i den ordinarie rollen. Sen ska de som visar framfötterna givetvis få mer än de som aldrig gör något mer än det nödvändiga. Medarbetarna undrar vad de ska göra för att få en rejäl ökning, men i ärlighetens namn krävs det i mina ögon i princip att man byter roll, förutsatt att den ingångslön man fått är rimlig. Dessutom kan ju inte alla utvecklas och jobba med mer avancerade uppgifter heller, det arbete de har i grunden måste ju göras!

    Det känns som att man inte förstår att vid den årliga lönerevisionen är inte tanken att man ska förhandla om hela sin lön. 

    Ibland tycker jag att jag och medarbetaren är helt överens om prestationen (exempelvis att den varit bra). Bara det att vi är helt oense om vad det ska generera i pengar. Jag har ju en ram att förhålla mig till och det verkar man inte alltid förstå. Tycker även ibland att arbetsgivaren har lite förståelse för problematiken. Man ska inte använda ramen som argument, men det är ju ändå sanningen, att jag har den att förhålla mig till!

    Sen har jag fått jobba mycket med mig själv att skilja på sak och person. Det är svårt att vara objektiv kring en persons prestation när man har svårt för personligheten. Finns massa mallar etc i företaget att använda, men till syvene och sist handlar det mycket om vad man som chef premierar. Har sett hur olika personer lyfts när det kommit en ny chef.   

    Ska genast lyssna på podden som rekommenderades!
  • Anonym (Ellen)
    Anonym (Fyförlönerevision) skrev 2022-03-16 22:55:42 följande:
    Håller med om allt och även med övriga i tråden. Lönesättning är det värsta i chefsskapet! 

    Tycker att lönesättning generellt är svårt. Jag har också en grupp med olika roller. Är en roll/person värd 30 kkr eller 33 kkr eller 36 kkr? Jättesvårt att värdera olika roller och statistik är ofta missvisande. 

    När det gäller den årliga revisionen så håller jag också med er andra i tråden. Många lyfter sina prestationer och förväntar sig fantasisummor, när jag tycker att det ingår i det ordinarie jobbet. För mig ingår ett visst mått av förbättringsarbete i den ordinarie rollen. Sen ska de som visar framfötterna givetvis få mer än de som aldrig gör något mer än det nödvändiga. Medarbetarna undrar vad de ska göra för att få en rejäl ökning, men i ärlighetens namn krävs det i mina ögon i princip att man byter roll, förutsatt att den ingångslön man fått är rimlig. Dessutom kan ju inte alla utvecklas och jobba med mer avancerade uppgifter heller, det arbete de har i grunden måste ju göras!

    Det känns som att man inte förstår att vid den årliga lönerevisionen är inte tanken att man ska förhandla om hela sin lön. 

    Ibland tycker jag att jag och medarbetaren är helt överens om prestationen (exempelvis att den varit bra). Bara det att vi är helt oense om vad det ska generera i pengar. Jag har ju en ram att förhålla mig till och det verkar man inte alltid förstå. Tycker även ibland att arbetsgivaren har lite förståelse för problematiken. Man ska inte använda ramen som argument, men det är ju ändå sanningen, att jag har den att förhålla mig till!

    Sen har jag fått jobba mycket med mig själv att skilja på sak och person. Det är svårt att vara objektiv kring en persons prestation när man har svårt för personligheten. Finns massa mallar etc i företaget att använda, men till syvene och sist handlar det mycket om vad man som chef premierar. Har sett hur olika personer lyfts när det kommit en ny chef.   

    Ska genast lyssna på podden som rekommenderades!
    Jag förstår verkligen känslan av "rävsax". Ibland vill man ju också ge och belöna extra (pga rejäl snedsits) men då är de flesta inom vår verksamhet överens om att man får lyfta ur dessa och ta dem separat. Men då blir följden ofta stor löneglidning dvs man håller sig inte inom de ramar man hade satt och det uppstår stora kostnader.
    Lyssna gärna på alla tre, dvs först avsnitten av Fråga forskaren med först arbetsvärdering och lönekartläggning med Anna och sen lönesättning med Bengt. Och slutligen den som jag länkat till i inlägg nr 8. 
Svar på tråden Hur är det att vara lönesättande chef?