Hej!
Jag är GBP opererade, gjorde OP för ca 2 år sedan.
Jag blev sjuk, hormonsjukdom och en matsmältning som inte lirade helt så jag gick upp ca 40 kg på ca 1 år..
Läkarna påpekade alltid att jag var stor, har fått testa piller för viktnedgång samt även Victoza/ozempic (främst diabetes medicin) men funkar även som medicin mot fetma då man tappar matsuget ganska rejält, jag hade det både mot min diabetes och vikt.
Skickade in en egenremiss till överviktsenheten, mest för att se om jag skulle bli godkänd med ett BMI på strax över 30. Så blev jag kallad på informations möte ca 2 månader senare.
Efter det mötet och all information, så bestämde jag att om jag vill leva längre än till kanske 50 så bör jag ta denna hjälp.
Lärde mig extremt mycket om fetma, sånt som jag inte hade en aning om tidigare!! Jag hade bestämt mig innan för sleeve då den är ett lite enklare ingrepp så man slipper koppla om tarmar OSV, tänkte jag som alltid vart elitidrottare men som blev sjuk vid 19 års ålder ska väl inte behöva göra ett så stort ingrepp som en GBP.... Men från att jag blev sjuk vid 19 års ålder fick jag även en drös med andra sjukdomar alla kopplade till hormonsjukdom då även diabetes typ 2 vid 24 års ålder som inte är så jätte vanligt vid så ung ålder.. DÄR OCH DÅ bestämde jag mig för att göra en GBP från att vara helt inställd på sleeve innan.
Informationsmötet var verkligen super bra!!
Allt som allt tog ca 1,5 år från ansökan till OP. Men då stängde dom ner 5 månader pga covid också så egentligen skulle det tagit ca 1 år från den dagen jag ansökte till OP.
Kan säga att man behöver den tiden innan för att reflektera och verkligen inse att det är ett livsavgörande beslut man tar och det är inget enkelt sätt att gå ner i vikt på, tro mig.
Dom som är okunniga tror att detta är en genväg, men det är det INTE man får kämpa. Antingen enbart med motion och måltider eller så med psyket speciellt under första året.
Jag ångrar inte min operation idag, den funkar precis som den ska om inte lite för bra.. har gått från 106,9 till 47 kg, vilket är extremt jobbigt då många kommenterar.
Men jag mår bra och försöker gå upp till åtminstonde 58kg till mina 165cm.
Jag har inte några komplikationer direkt förutom hypoglykemi, så håller koll på blodsockret dagligen, men en blipp på armen. Men annars tror jag denna operationen räddade mitt liv. Men man ska veta vad man ger sig in på och inte ta lätt på det.
Önskar dig all lycka till!
