Hallonglass91 skrev 2022-03-24 00:15:56 följande:
Har inte direkt så många kloka ord men delar mina erfarenheter då jag känner igen mig i allt det du skriver.
Jag har också gått upp mycket i vikt under graviditeten och tyckt det varit vääääldigt jobbigt samtidigt som om det känts som att jag inte kan kontrollera vikten. Jag äter bra mat, inget fika eller så förutom efterrätt ibland på helgen osv. Rör mig mycket och tränar fortfar även om jag tränar mycket mindre än när jag inte är gravid.
De senaste åren har jag vägt runt 57-59 kg men för ca 10 år sedan gick jag upp mycket i vikt och vägde då som mest 74 kg! Jag kände då att mina hormoner var helt ur balans för jag tränade och åt rätt bra men gick bara upp mer och mer. Sedan dess har det har tagit tid för mig att komma ner igen till en vikt jag trivs på vilket är just runt 57-59 som jag hållit i ca 4 år.
På inskrivningen vägde jag 58 kg men vet att jag vägde 56 när jag blev gravid.
Jag mådde så illa de första typ 16 veckorna och åt mindre men oftare för det hjälpte (och tränade mindre då jag mådde så dåligt). I vecka 19+0 vägde jag helt plötsligt 64 kg. Så galet mkt!! Jag tror på något sätt att min kropp är känslig för hormoner och när jag ändrar mina vanor så den typ lagrar på sig massa.
I vecka 25+0 vägde jag 68 kg. Jag uttryckte då till min BM att jag tycker det va alldeles för mkt viktuppgång och hon sa att jag kunde få träffa en dietist om jag ville, men känns inte som det är det som är mitt problem så jag avstod. Hon sa att även hon tyckte det var lite snabb viktuppgång och att det va bra om vi höll koll på den men sa att vissa går upp mkt i början och andra mer i slutet. Nu i vecka 29+0 vägde jag 69,9 och hon tyckte det var super, och att jag inte skulle oroa mig för vikten mer, men att vi kan fortsätta väga mig om jag vill. Kändes bra även om jag själv tycker att det känns som att något är fel men jag tror faktiskt att min normala träningsmängd och energinivå, i jämförelse med nu när jag är gravid, gör så stor skillnad för vikten. De är ju svårt att äta mindre än man gör normalt när man är hungrigare och tröttare som gravid?
Jag vill verkligen inte gå upp något mer alls men jag försöker att bara vara lite hälsosam och hoppas att jag inte går upp så mycket mer och litar på att jag kommer gå ner rätt fort sen när jag kan röra mig och anstränga mig mer normalt.
Har du fått några nya tankar de senaste dagarna?
Det är SÅ skönt att höra att man inte är ensam med dessa tankar, alla jag pratat med i min omgivning har gått upp mer totalt sett och bemöter mig därför bara med något i stil med "men herregud, det där är ju ingenting".
Jag tror, precis som det var för dig, att dietist inte skulle göra varken till eller från eftersom jag inte har dåliga kostvanor. Vidare vet jag inte ens om min barnmorska skulle erbjuda mig det då hon verkar ha fått uppfattningen av att jag inte har en helt sund inställning till vikt, vilket kanske delvis stämmer. Det jag tror många missuppfattar är att jag skulle vilja gå ner i vikt eller rent av banta, men så är ju inte fallet - jag vill ju bara inte skjuta iväg i vikt av fel anledningar.
Tankarna just nu går väldigt mycket upp och ner. Ena dagen tänker jag inte nämnvärt på vad vågen visar, för att nästa dag känna mig lite deppig när kilogrammen ökat. Jag tror den jobbiga känslan ligger i att det känns som att det ligger utom min kontroll och att jag också har för dålig uppfattning om vad som är normalt och inte. 15 kg viktökning är väl kanske inget som skulle få en att tappa hakan, men om jag skulle ha "klarat mig" på att gå upp 10 kg hade ju det varit ännu bättre. Mindre belastning för kroppen och en mindre uppförsbacke efteråt.
Idag, två veckor sedan jag startade inlägget, vägde jag in på 64,3 kg (vecka 29+3) - en ökning på ca 1,5 kg på två veckor. För mig känns det mycket att gå upp 3 kg i månaden, det är ju ändå 2,5 månad kvar så om det fortsätter i denna takt kommer jag gå upp ytterligare 7,5 kg vilket skulle ge en slutvikt på 71,8 kg. Det ensamt känns i min värld mycket, men då finns också oron för att ökningen kommer gå snabbare och att slutvikten blir än högre.
Det är så otroligt svårt att prata om detta, för direkt man ens yppar ett ord om funderingar kring viktökning är det precis som att alla direkt kopplar det till att man skulle ha en ätstörning och att det är farligt för bebis. För mig handlar det bara om att jag vill vara så hälsosam jag kan och må bra, vilket jag vet att jag inte gör när jag väger "mer än jag borde", om du förstår hur jag menar.
Hur går det för dig?
