Gravsymtom som är bortblåsta i v 10/11

När jag fick MA så hade jag i början av graviditeten haft en otrolig värk i magen en kväll. Så att jag låg dubbelvikt och nästan kräktes. Det måste ha varit i v.7. Jag ringde Vårdguiden och dom sa att det antagligen inte var någon fara men att om jag var orolig så kunde jag åka in. Smärtan höll i sig i några timmar men jag åkte aldrig in. Senare så har jag tänkt att det antagligen var då som fostret dog. Men jag visste inte ens vad MA var på den tiden så jag gick på till v.13 då det upptäcktes på ultraljud. Det var fruktansvärt. MEN denna gång så är jag mentalt förberedd. Och eftersom jag redan har ett barn så tänker jag att jag får nöja mig med ett om detta blir ett MA. Jag har förresten fortfarande symptom som att jag blir väldigt trött på eftermiddagarna och måste lägga mig i sängen och vila, magen är spänd och så. Men det hade jag även när jag fick MA, kroppen är lurig och kan tro att den är gravid fast den inte är det. Jag hoppas och håller tummarna för oss båda! 

Jag förstår, då sa kroppen till dig på något sätt vad som höll på att hända. Jag ska försöka lyssna på såna signaler om det kommer. Jag har ju inte ont någonstans, blöder inte eller har konstiga flytningar. Igår kväll mådde jag lite illa igen, vet inte om det var ett gravsymtom eller nåt annat. Hoppas att det var ett gravsymtom men jag har ju läst att oavsett symtom eller inte så är det inte säkert att den lever. Som du säger så kan kroppen vara lurig, gravida kvinnor kan gå runt med alla möjliga symtom i flera veckor i tron om att allt är frid och fröjd.. sen kommer käftsmällen på ultraljudet. Herregud! Vet inte om jag klarar ett sånt besked! Men jag kan inte göra annat än att vänta på mitt ul som är om tre veckor. Kommer definitivt åka in till akuten om jag skulle blöda eller få smärtor. Igår fick jag trombyl utskrivet av en läkare via barnmorskan som kan minska risken för missfall. Varje dag ber jag om att få ett tecken/symtom på att jag fortf är gravid med ett levande foster, kan väl inte vara för mycket begärt?!

Ja precis, helt sjukt att behöva tänka ens tanken om att risken finns att den inte lever. Oron är ju riktigt obehaglig men kan inte göra mer än att försöka ta hand om sig själv, om det skulle vara ett kromosomfel så är det ju ändå inget man kan påverka. Gillar bara inte att inte ha någon kontroll över sin egna kropp och den här frultansvärda ovissheten :( Ja jag gjorde ett ultraljud i v 9 och fick se ett litet hjärta slå, magiskt var det och oron försvann efteråt men dagarna efter kom den tillbaka. Jag vill ju tro att det ska gå bra denna gång och vill även kunna njuta. Kommer man någonsin kunna njuta? Självklart kan vi följa varandras resa här. Jag vill gärna höra allt om din utveckling och ditt konmande ul. Ska du göra kub också? :)

Jag upplevde att mina symptom försvann för 2-3 veckor sedan (är i v.12 idag) och var jätteorolig att något var fel men förra veckan var vi på ultraljud och fick se en liten en som sprattlade och vevade för fullt med både armar och ben och hjärtslagen såg bra ut.

Vissa symtom är fortfarande inte tillbaka - brösten ömmar bara precis när jag vaknat och illamåendet/tröttheten kommer och går.

Jag är också jätteorolig för missfall och gjorde första UL redan i 6+0 och fick se ett litet flackande hjärta, men efter ett tag så kommer oron tillbaka. Det är samma sak nu, nu börjar man oroa sig igen för att det kan ha hänt saker sedan man fick se lillen sprattla runt. 

Jag försöker sätta upp delmål att se fram emot, för min del var det jätteskönt att boka in privata UL för att minska tiden mellan kontroller nu i början. Nu är mitt nästa delmål KUB om drygt en vecka. Efter det hoppas jag att min oro minskar och att man kan sätta ett längre delmål till RUL och börja njuta lite av att äntligen vara gravid.

Min läkare berättade för mig att de första symptomen brukar avta mellan vecka 5 och 8. Detta beror på att HCG dippar lite. 

Vill dela detta eftersom jag själv oroade mig något så hemskt. 

Detta berättade min gynekolog för mig. Han är en av Sveriges främsta fertilitetsläkare. Jag väljer att tro på honom. 

Tack till er som försöker peppa med statistik osv. Det känns betryggande. Jag är lite äldre och har haft två missfall före denna graviditet, ett av dom var ett ma i v.13. Fostret hade dock dött i v.7. Så det är därför jag inte tar ut något i förskott denna graviditet, trots att jag har hört hjärtslag i v.8. Jag väntar till ultraljudet i v.13 innan jag ropar hej. 

se.clearblue.com/graviditetstest/hcg

Jag vet att risken är väldigt liten om man har fått se ett hjärta slå i v 9, men pga av mina tre tidigare missfall så går det inte att undvika oron. Däremot vill jag tro att allt ska gå bra denna gång men vågar inte heller hoppas för mycket förrän ul om tre veckor, kanske att oron t.o.m fortsätter enda fram till rul. Yes jag kommer också göra kub-testet. Men visst är det något fostervattensprov man kan bli erbjuden över 35 år? Nejlika08, är den du ska göra?

Punkt? Sluta läxa upp vuxna människor. 

Se till att föda dina ungar istället. 

Hur går det för dig Nejlika08? Det har ju gått en tid nu. Själv väntar jag på min för kub nästa vecka. Känner fortf inga symtom som är solklara så oron finns hos mig fortfarande! Får ibland såna gråtattacker då jag tror att jag har fått ett MA. Det enda som att bekräfta att allt är bra är kub nu.

Men gud så glad jag blir för din skull!! Låter helt underbart! :) I vilken vecka är du i nu? Tack! Jag vågar inte hoppas på för mycket, tiden får visa helt enkelt.