Otrevlig 13 åring

En 13 åring som är dryg.

well. Låt det rinna av tänker jag. Inget att fästa sig vid. 

13-åringar kan var såna, även utan diagnos. Däremot kan diagnosen möjligen försvåra för för honom, då han kanske mest lever i nuet och inte har utvecklat konsekvenstänk? 

Pappa är förstås nyckeln här. Om pojken gör allt han säger så får pappan säga: "du ska också lyssna på XX, precis lika mycket som på mig. Här är vi två vuxna som bestämmer lika mycket här hemma". 
Att mamman inte verkar bry sig om äldsta är väldigt tragiskt och det spelar också in i hans beteende så klart. Om det går, så sätt er tillsammans alla tre. Du och pappa får hjälpas åt att förklara att i det här hemmet ska alla trivas, ni älskar honom men ni behöver alla tillsammans se till att det är trevligt och mysigt hemma (och HUR måste ni också prata om - HUR bidrar man så att det blir trevligt hemma). Det här behöver ni säkert säga varje vecka, innan det långsamt går in.
Han behöver känna sig lyssnad på också, inte bara att ni ska tala om vilka regler som gäller. Ungdomar får man bäst med sig på tåget om de upplever att de själva varit med och bestämt lite. Har man NPF-diagnos krävs tydlighet, konsekvent beteende och svar från hela precis hela tiden (men det vet du säkert redan). 

Och med den yngre också förstås - blir väldigt dumt att han ska spela ut folk för att han kortsiktigt tror att han gynnas av det. Men prata med dem en och en.  Lillebror kanske måste få frågan om vad han tror det hjälper att skylla på storebror när det är tillfällen med ren lögn.
Sen kan ni sitta tillsammans alla fyra. 

Pappan borde också boka in samarbetssamtal med mamman. Tycker han ska ringa socialtjänsten och be om stöd i detta. De kan bjuda in till såna samtal. Ni har ju oro för barnen - då kan man kontakta socialtjänsten för att få hjälp. Han behöver inte göra en orosanmälan om han inte är beredd att göra det, utan han ringer och säger att det behövs stöd för samtal, man gör då en ansökan. 

Stödsamtal har redan testas och det fungerar ej, orosanm har är gjord mot mamman (inte av oss utan av andra) och det hjälpte ej då hon lyckas prata sig ur situationen med soc. pappan och mamman har vart iväg och det löser problem en stund med henne sen är bollen i rullning  igen tyvärr. 

jag och pappa  har pratat med den äldre och det löser problemet en stund sedan är äldre tillbaka men vi tragglar på, just nu så hoppar jag inte in i diskussioner med den äldre då vi just nu känns som två familjer. En där pappan och han är en familj och i nästa är det jag och sambon. 

jag förstår jag också att det är en tid just nu. Men är grymt jobbigt. :)