Hur orkar folk vara förskollärare?

Jag har själv vikarierat på två förskolor när jag var 21 år gammal (och då hade ännu mera energi) för att testa hur det är att jobba "inom yrket". Jag läste då böcker på egen hand för att kunna bidra till barnens utveckling och lärde mig av mina kollegor.

Det var ett av de tuffaste jobb i mitt liv. Ungarna var fantastiska! Men arbetsmiljön var inte så bra och det var det som tog på krafterna i mitt fall. Det var första gånger jag fick smärtsamma magkatarr-kramper så jag inte kunde gå ett steg.

Problemet var både tidsbrist, arbetsmiljön och personalbrist.

Det var ofta någon i personalen som var sjuk så det hände att vi var 2 personer per tjugo 2-3 åringar. 

Vi fick för det mesta försöka äta lunch under de sekunder vi hade mellan att resa oss för att hämta mera mat för barnen (medan min kollega jobbade i köket) eller reste oss för att torka av syltfläckar från golvet innan dessa skulle bli hårda, eller för förhindra småbråk mellan barnen. Någon fika på förmiddagen eller eftermiddagen var det förstås inte någon tid med. Den 30 minuters långa rasten tillbringades i bästa fall på en soffa i chefens kontor (vilket också var vårt personalrum), och chefen var ingen person att leka med så det var inte roligt att vara där och jag stannade hellre med barnen.

Vi hann göra mycket med barnen och de var helt underbara så jag förstår de som vill jobba med barn hela sitt liv. 

Det var mycket bättre förhållanden på en annan förskola inom samma organisation och med samma chef. Det var fina, ljusa lokaler, ett bra personalrum och chefen köpte även in en massa frukt och godis till de anställda där. Det var en fin uteplats för barnen, mina kollegor verkade må bra och trots att vi inte hade mer tid där än på den andra förskolan så var det lite lättare att gå till jobbet och att ha lite mer energi till ungarna.

En fråga ts, jobbar du i Göteborg? Tänkte på läslyftet som även min förskola har. Kanske fler kommuner som har det. I vilket fall, jag känner med dig! Jag själv går igenom en inre resa nu som är jättetuff som handlar om mitt yrkesval som förskollärare. Vore så skönt att få prata med någon i samma situation.

Ts det måste till en förändring.

För det första, ring dig sjuk på måndag. 8 dagar får du vara hemma utan sjukintyg och behöver du fler dagar så kontakta vårdcentralen.

De dagar du är hemma, stressa ner och andas! Gör ingenting, bara rå om dig själv. Ta långa bad/duschar, gå promenader, titta på feel-good på TV.

När du känner att du lyckats landa, fundera på vad du måste förändra.
Byta arbetsplats? Eller byta yrke?

Det är aldrig för sent att byta bana. Någon skrev att efter 40 är det svårt, inte sant säger jag! Jag vet många som är runt 50 och som läst yrkeshögskola i den åldern.

Yrkeshögskola kan ju faktiskt vara ett alternativ för dig eftersom du kanske inte har så många år kvar med csn på högskolenivå? 

Annars sök jobb som inte kräver utbildning. Jag vet några som hade stressiga arbeten som valde att börja städa inom kommunen. De har sagt att det är det bästa de gjort. Inte så bra betalt kanske, men de får lägga upp dagen lite som de vill, inget stress, får gå i egna tankar eller musik i öronen och städa.

Du måste inte vara förskollärare. Det finns alternativ! Du måste bara hitta det du vill göra istället. Men som sagt så ta någon vecka/månad för dig själv nu, utan jobb. Det är uppenbart att du behöver det.