Mola + Missfall

Har inte varit med om Mola men missfall och jag har slutat räkna efter 7, väntar dock mitt sjunde barn nu och är lika orolig för varje dag.
Näst sista missfallet var i v.22+2, den tiden var hemsk men min sambo han stöttade mig lika mycket som han gjorde de gånger tidigare vi förlorat barn, hans kärlek och våra barn gjorde vardagen så mycket lättare, visst.. Det tog länge innan jag ville vistas ute bland folk, de yngsta fick icke till dagis för jag kunde inte helt enkelt.. Jag vet att ett missfall tar på alla krafter, sorgen man bär är outhärdlig men ta vara på de lyckliga stunderna i ditt liv, din man, dotter och familj.. Hur ledsen man än är så mår ingen bättre utav det, sörj i form av att skriva, rita/måla, sjung, lyssna/se på något som glädjer dig, gör dig lugn, får dig att skratta, träna, Yoga, mindfulness.. Jag tänker då inte sitta och säga att allt går över, klart som faan att du kommer bära med dig detta livet ut, dock så kan det hjälpa med processen att hantera känslorna och detta gäller inte bara missfallet men även ekonomin och annat som kan ligga och gnaga.
Jag hoppas innerligt att du får all hjälp du förtjänar, att din man står tryggt vid din sida och att din dotter växer och mår bra. 
Jag har ingen dunder magi när det kommer till ekonomin men jag hoppas att även den reder sig så du slipper att gå på knäna.

Ta väl hand om dig och hoppas att jag inte gjorde dig mera upprörd, ledsen eller trampade på en eller tio tår. 

Tackar så hjärtligt för dina otroligt fina ord.
Jo tungt har det varit många gånger och även är.
Men jag försöker bita ihop, för min, sambons och barnens skull. 
Min oro för detta liv i magen är stark, önskar så att allt går bra, hela vägen.
Orkar nog icke 'gömma mig igen' som jag gjorde de gånger tidigare.. Men att ha något att göra när sorgen kryper på hjälper. 

Gör så, det är så avkopplande på så många sätt..
Jag sjunger för de barn jag mist och de barn jag har,  min sambo och hans familj men även vänner får höra mig 'gala', jag kluddar på små papperslappar, räkningar, kaffefilter, ja allt jag kan hitta.. Har kanvasdukar, staffli, kolpennor, konstnärspennor, barnens pennor, tusch, kritor och bläck.. Nej, jag är ingen konstnär men tycker det är roligt att skapa, vara kreativ och låta hjärnan arbeta.
Yoga kör jag och min sambo tillsammans och ibland så är även barnen med.

Så vackert av dig, han är garanterat stolt över sin mamma, hennes styrka, hennes förmåga att hålla ihop och alla de vackra ord hon skriver till/om sin prins.

Hemska individer (de förtjänat inte att få kallas människor).
Må dessa få känna samma smärta om än inte ännu värre.. Sedan så kan de rannsaka sin enda hjärncell för det onda dem utsatte dig för. 
De ska vara glad att jag inte vet vem dessa är (förhoppningsvis). Men dig hade jag gladeligen funnits för i verkliga livet och inte bara över text.
Men ibland så får man ta allt som det kommer/blir, så en dag.. När jag är stark nog att visa mig.. Kvinnan som fått fler missfall än vi har fingrar på våra händer.

Jag skrev det jag själv hade velat höra, 
fått veta att jag icke är/var ensam varken då eller nu.
Du har mitt fulla stöd.
Jag hoppas att du lyckas somna,
jag står och värmer mat till min sambo som strax kommer hem efter lång arbetsdag.
Barnen sover sedan länge... det lät lockande, jobbar på lasarettet så är hemma lagom att hämta de små på dagis. Hahaha.

Tack, är lite nojig ska på ultraljud på måndag, idag är jag i v.12 (11+4).
Jag tackar dig som ödmjukast och önskar dig detsamma.

Kram.

Beklagar det du tvingats gå igenom och känner med dig. Jag har själv inte drabbats av mola men i min första graviditet så fick jag ett ma i v 13 som upptäcktes på kub. Mina graviditeter har efter det kantats av en enorm oro men jag har fått fyra friska och välskapta barn efter mitt ma.

Jag förstår inte riktigt hur andra människor kan tala om
vilka känslor som är okej när något sådant inträffar. Alla känslor är okej och man måste få sörja på sitt eget vis. Vad andra tycker och tänker är inte relevant. Bara för du har barn sedan innan betyder inte det att du inte få sörja det du har förlorat. 

Har du blivit erbjuden samtalsstöd? Fråga efter det annars. Ibland är det skönt att få prata med någon utomstående som kan hjälpa en vidare. 

Hej, jag har råkat ut för en mola förra året. Styrkekramar till dig, detta är inte lätt och ingen skulle behöva uppleva detta. Skitmola. Det finns en svensk grupp på facebook semi heter ?molagraviditet Sverige?. Ännu större grupp på engelska är ?My molar pregnancy?. I de grupperna finns mycket information och stöd. 

Du är välkommen att fråga mig om det är nåt som jag kan hjälpa dig med. men det viktigaste, ta hand om dig <3

Fick i min första gravidi en partiell mola som upptäcktes i v.14. Dock så fick jag bara hjälp med att skrapa ut moderkakan som dom såg något avvikande på, för blödde ut allt under natten tills jag skulle tbk på gyn mottagninge. Tog ca 4-6 veckor innan vi fick ett litet besked men dom skickade vidare till karolinska tror jag för ytterligare kontroller. Men det tog lite längre, fick gå på efterkontroller på hcg för att se så det minskade och när det var nere på noll fick vi bli gravida igen. Men blev dock gravid under tiden och ett missfall i v.5 så fick några extra månader med kontroller och det ända man tänkte på var att bli gravid igen! 

men tråkigt för dig och hoppas du får den hjälp och stöttning du behöver!

Tack, jag trodde aldrig jag skulle sitta här med fyra barn den där marsdagen för 10 år sedan när vi fick veta att bebisen dött några dagar innan. Och visst känner man sig ensam för ingen pratar om det, det är lite tabu på något sätt. 

Tyvärr har min oro varit stor och blivit större för varje graviditet för att vara störst denna sista (yngsta dottern är knappt 1 månad). Har liksom känt att det kan inte gå bra fyra gånger på raken, sådan tur har man inte osv. Denna fyra var även oplanerad så har gått till psykolog hela graviditeten och även nu efter för att hantera min oro och mina känslor. 

Lider verkligen med dig, hoppas det inte var mola och att ni snart kan försöka bli gravida igen. Vet hur långsamt tiden går och hur jobbigt det är att inte ens få försöka bli gravid. 

Tråkigt när människor i den närmaste kretsen beter sig så. Tycker du kan ta en paus från dessa människor. Kan man inte stötta och förstå vad andra går igenom kanske man inte bör vara i närheten. Det spelar ingen roll att man är ung, om man har barn sedan innan, eller vad som sorgen är ändå lika stor för man har förlorat något som skulle blivit ens barn, eller de man trodde skulle bli ens barn. Tror en del har svårt att förstå som inte varit i situation själv. Sen reagerar alla olika och det är okej. Man ska inte trycka undan sin a känslor för att andra tycker det. 

Jag fick samtalsstöd direkt efter via kvinnokliniken/förlossningen. Denna graviditeten fick jag via mvc. Vet att det även går att få via BVC om man har barn under 6 år. Hoppas du kommer intill, det är skönt att få prata om sin sorg och hur människor runt reagerar på den. 

Morgonskaffet

Hej! Ursäkta sent svar, lillan här hemma har åkt på öroninflammation så vi har haft ett par jobbiga dagar! ???? 

Vad tråkigt att höra att du också haft Mola. Ja, Jävla skit Mola. Tusen tack för tipsen, ska kika på de sidorna! 

Sitter och kollar 1177 hela tiden efter svar, men inget än. Blir galen???? 

Vad snäll du är, tusen tack <3