Vän med ekonomiska problem

Jag undrar varför du känner så starkt att du måste "rädda" den här personen? Vad är det inom dig som gör att du önskar att vara behövd?

Två månader med knackig ekonomi är inte så mycket. Sen kommer ju pengarna som jag förstår det. Han har förhoppningsvis en del sparat som han kan ta av. Han kan även sälja saker eller ta ett mindre lån. Även om jag generellt inte uppmuntrar till dessa pga den höga räntan.
Och om han ska låna pengar så tycker jag att han i första hand ska vända sig till sina föräldrar eller andra närstående, inte en vän.

Vill du ändå låna ut pengar så skriv avtal på detta, helst med vittne. Var även beredd på att du kanske aldrig får igen dessa pengar och att ni är ovänner efter detta. 

Annars tycker jag att en matkasse var ett bra förslag. 

 Nu frågade jag och ja han vill gärna ha hjälp o sa att de tar emot o fråga. För mig är de bara glädje att ge. Allt annat skiter ja i om ja får de igen eller ej. 
Glad att se honom glad bara.

Bra där!

sv.wikipedia.org/wiki/Empati

Hahaha ojoj ja det är ju förstås fredag.

Empati kan man ha i överflöd utan att direkt när någon berättar att den kommer att ha dålig ekonomi i två månader börja fundera på hur man ska skicka över pengar och att det är ok om de inte betalas igen.

Är det en god vän som man litar på så kan man säga lite försynt att personen får säga till om den behöver hjälp. Och vill personen ha hjälp så ska man göra upp om det på ett korrekt sätt. 

Det finns tyvärr otaliga historier med personer som lånat ut till bästa kompisen, syskon, släktingar etc och aldrig fått igen dessa och relationen är med detta förstörd. I värsta fall sitter de sedan själva i knipa då de egentligen inte hade råd att låna ut. 

Du frågade varför TS kände ett behov av att hjälpa andraOch svaret på det är empati. Sen om man väljer att agera på det eller inte och hur man gör det är en helt annan fråga. Din fråga är ju lite märklig då du får empati att framstå som någon sjukligt, som att det skulle beror på nån slags behov att att känna sig behövd. Varför tror du det? Är det helt otänkbart att vilja hjälpa andra bara pga att man känner empati för dem? Måste man ha ett kompulsivt behov av att känna sig behövd för att vilja hjälpa en vän i knipa?

Ja absolut, empati kan missbrukas, men bara för att empati ibland missbrukas, så betyder väl inte det att man ska bli empatilös istället? Skulle du själv vilja leva i ett samhälle där ingen hjälper någon? 

 Jag har absolut inget behov av o känna att andra är i behov av mig. Jag kan få dåligt samvete om jag lever loppan o har de bra när jag ser att de rasar för min vän, jag vill inte se dom jag tycker om må dåligt ,, kanske är något fel på mig inte vet jag eller så kan de vara efter egen erfarenhet jag har haft jätte tufft med en stor kris i mitt liv och den här vännen var där för mig de va inte ekonomisk kris utan jag var deprimerad och gick in i väggen. 

Märklig för dig kanske men inte för andra som läst en hel del psykologi.

Det är inte alla som direkt skulle börja fundera på att bidra ekonomiskt och därtill fundera på om man ska skicka i smyg eller vara öppen, att det är ok att inte få tillbaka pengarna osv när någon säger att den kommer att ha det lite knackigt i två månader. 

Då har man ett väldigt omhändertagande sätt och samtidigt som det är oerhört fint är det också något som kan leda till att man blir utnyttjad gång på gång. 

Många har ju ett sparkonto att nalla av. Och så kanske det räcker om man håller hårt i pengarna under de två månaderna  Eller man kan fråga närmaste familjen. Eller sälja något och där få in nån tusenlapp. 
Det rätta är inte alltid att någon utifrån ska komma in och rädda situationen. 

Man kan ju fråga sig varför personen inte klarar två månader med mindre inkomst? Jag vet att många lever på marginalen men samtidigt kanske denna person måste lära sig vikten av att ha en buffert. Att ha jobb som ger pengar som även kan sparas undan. 

Då förstår jag att du vill ge tillbaka till en fin vän. 
Mitt svar var menat att du ska ta hand om dig och tänka till först. Det är som sagt väldigt många därute som ställt upp för vänner och släktingar på olika sätt och sedan aldrig fått igen det och relationen är ovanpå det förstörd.

Jag har själv varit en sån som rusat till vänner och familj så fort de varit ledsna eller behövt hjälp. 
Med tiden har jag tyvärr märkt att det är inte alltid man får tillbaka det man gett. Det handlar inte alltid om pengar utan kan vara att man funnits till och stöttat och uppmuntrat. Sen när man själv är låg så är vännen borta.

Fundera på hur du vill göra och vad som passar dig och er bäst.

Om du läst psykologi så borde du väl oxå förstå att empati är något väldigt naturligt för de flesta människor och att det är snarare avsaknaden av empati som är sjukligt?

Man kan fråga sig det ena eller fråga sig det andra, men allt detta är ju inget annat än spekulationer som man lätt kan få svar på genom att prata med personen?

I dina psykologistudier, fick ni lära er att låta bli att prata med andra och försöka dra slutsatser baserat på egna gissningar och spekulationer eller fick ni lära er att prata med personer och dra slutsatser ifrån vad de faktisk säger?

Han ville bara öppna upp sig och du ska inte skicka några pengar oombedd.

Hur väl känner ni varandra? Om ni inte känner varandra väldigt väl så tycker jag att situationen är lite udda. Vem sitter och berättar om att man har ekonomiska problem? Varför finns inget sparande som kan täcka upp för två månader? Varför frågar han inte sin familj om hjälp? Var försiktig så du inte blir lurad.

Oj, har du verkligen läst psykologi?

Ta detta med kriget i Ukraina. Så många människor som ställer upp och hjälper till, utan att förvänta sig något tillbaka. Både ekonomiskt och i handling.

 

Det är tunt med information om vad för hjälp som behövs men det verkar handla om tillskott av pengar. TS se om du kan ställa upp med rådgivning och mentalt stöd så att din vän löser sin ekonomi på lång sikt. Att bara skjuta till pengar kanske bara skjuter på det som måste göras. Har du koll på att det bara är en tillfällig svacka? 

Fint att du vill hjälpa din vän! 

Det bästa är nog dock att aldrig låna ut pengar. Kommer de då inte tillbaka kommer det inte kännas bra för dig. Och personen som lånar kanske vill betala tillbaka men inte kan, och risken är stor att vänskapen förstörs.

Då är det bättre att GE bort. Och då utan motkrav. För vill man på riktigt hjälpa någon så bör det inte vara villkorat. Känns det inte bra att ge bort pengar kan man ge en matkasse, eller köpa med sig pizza och gå hem till vännen när man umgås etc.

Hade inte hjälpt. Bra till närmaste familj.

Mer regel än undantag att man blir blåst

Måste vara tråkigt att inte ha nära vänner som man vet aldrig skulle blåsa en.

Är du bra på att laga mat? I så fall kan du erbjuda dig att göra storkok så han får bra mat. Om ni brukar umgås hemma hos varandra så skulle du kunna köpa med dig livsmedel och så gör ni storkok tillsammans hemma hos honom. Men det passar ju inte för alla.

Håller med

Om man inte kan vara av med pengarna helt så är det bäst att inte låna ut, det blir ofta tråkigheter efter sådana lån.

Jag har ställt upp med lån två gånger och båda gångerna har det lett till att jag avslutat relationen 1-2 år senare då personerna har slutat höra av sig så snart man inte kan vara "nyttig" för dem.

Inte vet jag, kanske är det någon mekanism som gör att man skäms för att ta lån av en vän så mycket att man inte vill påminnas om det sen och därför inte vill träffa den som hjälpt? Eller kanske de tycker att jag bara borde ha gett dem pengarna, vad vet jag? Det gällde drygt 10 000 kr, i båda fallen, och visst har jag pengar men det är inte så att jag inte har nytta av 10-12 000 kr.

Själv vill jag också göra rätt för mig och tänkte att det skulle kännas bättre för dem, vi kom överens om avbetalning 500 kr/månad och ingen ränta så säg den som kan få ett bättre lån? 

Men nu har jag lärt mig min läxa, det blir inga mer lån till vänner här eftersom det ändå inte uppskattas.