Man kan inte älska personen på djupet som man bedrar

Tycker otrohet blir så okomplicerat beskrivet här ofta. Är ju 10000 anledningar till varför en människa agerar som hon gör. Behov som är komplexa att beskriva.  Man kan absolut älska en person men ändå bedra den anser jag. Jag har bedragit den man jag varit mest kär i av alla människor.  Den man jag älskat högst. Jag tror alla skulle kunna vara otrogna under vissa omständigheter. De som tror annat har för lite erfarenhet av livet på olika plan. Tror jag. Den jag älskar skulle gå under om jag lämnade honom. Jag tror risken t o m är stor att han skulle ta livet av sig. Han har gått igenom för mycket annat jobbigt i livet för att klara en sådan krasch. Han är 14 år äldre än mig. Vårt sexliv funkar inte. Jag kommer inte gå in på varför här. Och det går inte göra mer åt det än vi redan gjort. Jag går under om jag ska leva resten av mitt liv i sexuell total fattigdom. Vad ska jag göra? Han är pappa till mina barn och vi har det bra i övrigt. Han skulle aldrig klara att jag fick vara med andra. Ska jag lämna honom och han kommer aldrig mer vara lycklig och det kommer även drabba våra barn eller bedra honom utan att han vet och ge honom lycka den tid vi har kvar i livet tillsammans? 

Om det finns anledningar till att ni inte har något sexliv och han i sin tur älskar dig är jag rätt säker på att han unnar dig sex på annat håll. 
Frågan är mer om han vill veta eller inte, som jag ser det. 

Äntligen lite hederlig mansplaining. 

Det är skönt att det finns såna som du som kan tala om för andra vad de egentligen tycker och tänker. 

Argumentet att det finns de som lever i horribla förhållanden utan att vara otrogna är verkligen top notch. 

Det finns många som lever lever i horribla förhållanden men hur tycker du att det är ett argument? 

Vadå påhittade teorier? Vad har det med ditt mansplainande att göra och hur du talar om för andra hur de egentligen känner och agerar?

Öh? Vad är det för konstigt cirkelresonemang? Har jag påstått att det inte existerar? 
Jag påstår att du inte kan tala om för andra att deras tankar och göranden nödvändigtvis ÄR det. 

Hur är det ett argument att folk lever under usla förhållanden och är trogna? 

Varför fortsätter du påstå att jag menar saker jag aldrig ens skrivit en rad om? Det är ett larvigt påstående och ingen argumentation. 

Fast jag har påstått varken eller. Jag frågar bara hur det är ett argument för något? 

Snacka om kognitiv dissonans. 

Du citerar exakt det jag påstår. Jag frågar dig på vilket sätt det är ett argument.  Jag påstår varken det ena eller det andra. 

Du skapar argument åt mig som du besvarar. Allt är dina egna motstridiga teorier för att du inte tycker om att konfronteras med din egen bristfälliga argumentation. 

Hela ditt beteende uppvisar flera former av kognitiv dissonans. Allt du skriver här är för att övertyga dig själv. 

Jag ska inte lägga mig i mer. Var snäll och dra inte in mig. 

Människor som hävdar att  människor utiftån om de varit otrogna eller inte har dåliga eller bra värderingaroch att det är det som avgör om man kan vara otrogen eller inte, väger inte tungt för mig. Visst kan det vara det som avgör men långt ifrån i alla otrohetssituationer. Det är ett väldigt  förenklat synsätt på människor och  min syn på det  kommer inte ändras av försök till argumentation här. Jag tycker snarare det är betydligt mer moget att inse att man själv också under vissa omständigheter skulke kunna begå handlingar mot den man älskar än att hålla fast vid att man inte kan det- utan bara andra med sämre värderingar. Jag har levt under många många år med svårigheter i min relation och ändå varit trogen. Minst 15 år.  Hade jag haft " dåliga väderingar" och det hängde på det hade jag varit otrogen för länge sedan ( jag skulle inte haft svårt hitta någon). Jag hittar inte en egen argumentation för att försvara mina handlingar. Jag har tyckt så här hela mitt liv. Långt innan jag var otrogen. 

Jag tycker att du blandar i hop allt. Förälskad är man på sin höjd de första två åren. Under förälskelsen brukar man oftast inte vara otrogen eftersom hormonerna under denna tid inte riktigt tillåter det. 

Kär och älska händer sen. Att älska en person kan man göra på olika sätt. Och har du en relation med en person du älskar men inte är förälskad i kan du absolut vara otrogen med din förälskelse utan att det betyder att du inte älskar din partner. Man kan också älska flera samtidigt - du kan ju tex älska flera barn utan inbördes rang. 

Frågan är också vad vi lägger i uttrycket att älska någon? Vi har väl alla gjort saker mot de vi älskar som antagligen inte signalerar djup respekt och kärlek men ändå säger vi att vi älskar dem. Hur många kan säga att de känner en innerlig kärlek och respekt för sin partner att man älskar dem helt villkorslöst. Få tror jag. För när han/hon har smackat sig igenom den 1000:e middagen och inte plockat upp den 1000:e strumpan i ordningen och dessutom har slutar vara spännande i sängen då vankas det ofta skilsmässa? villkorlös och innerlig kärle? i think not. 

Kanske är det dem vi inte har en kärleksrelation med som vi respekterar allra mest och sviker minst - tänker här på vänner 

Jag tror dessutom att vi måste sluta tro att allt i denna värld kretsar runt den som är bedragen eller relationen i fråga. Otrohet kan ofta handla om orsaker som ligger hos individen som är otrogen. Därmed inte sagt att otrohet är bra. Snarare ställer otrohet till mycket oreda och är inte att rekommendera. Otrohet är dock en mycket logisk följd av att vi har svårt att anpassa oss till de konventioner som finns. Otrohet finns och har alltid funnits sida vid sida om äktenskapet - inte för att vi inte älskar våra partners utan just för att vi gör det och inte vill bryta förbundet men blivit förälskade i någon annan. 

Jag tror inte man kan älska en person som man medvetet riskerar att göra så fruktansvärt illa! Däremot tror jag inte på "en gång otrogen, alltid otrogen". När den otrogne landat med "rätt" person vill den inte såra mer och förblir trogen!