Mina barn vill inte leka med bonusbarn. Måste dom?

En grej är ju att ni kan åka till ett badhus, trampolinpark, nöjespark eller nåt där barnen kan hitta en gemensam glädje till något och bonda med varandra. Typ som vi vuxna som åker på team building. 

Både och. Precis som barn inte ska uteslutas från all lek i gruppen på fsk, ska de inte uteslutas hemma. Men sen får ni ju aktivera barnet med annat, så de andra ibland kan leka själva.

Men 14-åringen leker väl ändå inte med de andra?

Ni vuxna ska skapa förutsättningar till att alla barnen ska må bra hemma. Det är inget man bara ska låta vara för att det är bekvämas. Ni behöver aktivt engagera er för att nya band ska skapas och inget barn ska känna sig utfrysen. Det handlar inte om att tvinga utan om att uppmuntra och skapa trevliga situationer där nya gemensamma band skapas.
Man kan exempelvis sära på barnen som sitter ihop och göra roliga saker i nya konstellationer.

kräver som sagt ett aktivt och medvetet föräldraskap.

Vi har åkt på olika utflykter ihop. Och vi har särat på de två som sitter ihop med. Men då vill dom hellre leka själva. Sambons barn har en tendens att ta över när hen väl är inne i en lek med de andra. Vi har även tidigare sagt att hem ska få vara med men det slutar ändå med att de slutar leka och försvinner var o en för sig.

Även du har svårt för barnet? Ja men vad tror du då att du ger för signaler till dina barn? Det är "ok" att inte riktigt tycka om det andra barnet, ungefär. 
Jag har svårt att förstå hur man kan välja bli sambo på de premisserna ( jag bor själv i bonusfamilj, men jag har inget svårt för mina bonusbarn). 
Det är ETT problem ni har (kanske det största). 

Det du tar upp i tråden om hur barnen kan/bör umgås/leka tänker jag så här om:
De äldre barnen är ju mycket äldre så det är rätt givet att de inte är så sugna på att leka med ett litet barn. Jag är uppvuxen med 3 syskon och vi var ett antal år emellan var och en. Mitt äldsta syskon är 8 år äldre än jag själv. Vi lekte verkligen aldrig. Man har så olika intressen i olika åldrar så det går sällan. Det blev tex sällskapsspel med hela familjen, krocket på sommaren, bada osv - sånt som är enkelt att göra alla tillsammans. 

Kanske kan vara en ide att göra någon aktivitet med hans 5-åring och din 7-åring, så att dom två kan få möjlighet att umgås och lära känna varandra utan att 11-åringen är med. Likväl som ni vid något tillfälle kan hitta på något med 11-åringen och hans barn utan att den andre är med? 

Att ni helt enkelt hittar på något som barnen uppskattar och gör tillsammans med hans och då separat från den andre parhästen så att säga. 

Hur har det fungerat med barnen innan ni flyttade ihop? Vad gjorde ni då tillsammans som dom uppskattade, utgår från att ni innan flytt har känt/testat efter om dom trivs med varandra? 

Tänker att det blir ju dessutom lite underläge för hans barn där barnen är yngst och kommer in med 4 nya personer där de andra barnen inte bjuder in och där du som styvmamma dessutom verkar se och dela upp er nya familj i två läger? 

Varför flyttade ni ihop är den stora frågan?
Att tycka synd om dina barn som blivit "påtvingade" ett extra syskon låter rätt så vidrigt i mina öron. 
För mig är det antingen eller, antingen går man "all-in" för att skapa en konstellation som alla trivs i, särskilt barnen, eller så skiter man i det och sköter sin vuxenrelation separat från familjelivet, dvs särbo och träffas mest utan barnen. 

Att göra som du gör och tolerera bonusbarnen är inte bra för någon, allra minst barnen. 

Oj men chilla lite här nu. Alla kan väll ha svårt för vissa barn. Jag o min sambo vet detta båda två och vi kollar bara om nån har liknande erfarenheter och önskar tips. Han tycker det e jobbigt att hen inte får vara med men är också inne på att man kanske inte ska tvinga ihop några utan låta det gå med tidens gång. Men för det kan han ju vilja att hen ska få leka. O inte så att jag ratar det sa bara min åsikt o önskade tips inte påhopp.

Hur har det fungerat mellan barnen innan ni flyttade ihop, fungerade det då? 

Tänker att detta är ju något som går att jobba på. Som tagits upp tidigare så kan ni ju separera barnen och hitta på något som hans barn och exempelvis din minsta tycker om och att ni då gör något med bara dom två. 

Så att dom två får en positiv upplevelse tillsammans och kan få bättre kontakt och börja bonda, likaså med din andre osv. 

Har ni testat något sådant? 

Givetvis kan man inte tvinga dom till att leka eller umgås, men man kan ju jobba på att dom ska lära känna varandra och som det är nu så är ju dina två yngre helt enkelt parhästar och klart att det inte är så lätt att komma in där eller ens släppa in. Därav att ni får hjälpa till och hitta saker och situationer som förhoppningsvis hjälper dom att få bättre kontakt. 

En annan tanke som slog mig är om DU hittar på något med hans barn när ni är hemma, om ni exempelvis spelar, pysslar, bygger lego, planterar, bakar eller vad ni nu vill göra.  

Om du lägger tid och fokus på hans barn medan dom andra leker, hur reagerar dom då?

Om du och hans barn exempelvis bakar eller spelar spel, vill dom vara med då? Sådana saker kan ju också vara en början, dels att du får kontakt med hans barn men även att dom andra kanske ansluter när ni gör något och där har ni en början till något ni kan hitta på tillsammans? 

Varför i hela fridens namn flyttar ni ihop. Du har själv svårt för barnet skriver du. Jag fattar inte varför vuxna människor utsätter sina egna barn för sånt här. De har inte valt varandra och det är orimligt att begära att de ska bli familj bara för att ni är "kära". Vad är det för fel på att vara särbos. Stackars barn. 

Självklart ska man inte tvinga dem.