Pressen på att få ett visst kön.

Mitt första barn är en son, när jag ett år senare blev gravid med en dotter blev alla runt mig så nöjda att jag gick omkring och var passivt aggressiv. "Vad roligt med en av varje!" Jag brukade svara: "Ja, jag hoppas att det blir två olika barn, för vi har inte försökt klona vår son..." 

Jag har dock burit och fött ytterligare två barn, ett som
dog i magen i v. 21 och ett som dog i psd och jag kan säga att även när det gäller dem så slänger sig folk med klyschor. "Fokusera på de barn som är vid liv" och andra märkligheter. (Som om jag inte har tunnelseende på familjens bästa? Behöver jag den uppmaningen?)

Jag svarar numer så fort som någon frågar om kön eller dylikt (är gravid igen) "På vilket sätt spelar mitt barns kön dig någon roll?" Inte med otrevligt tonfall, utan med lätt roat, nyfiket. 
Och hade jag insett hur många människor som bara går omkring och kastar ur sig fraser utan påkopplad hjärna tidigare så hade jag börjat med det redan då jag väntade dottern. Ställ folk som pratar om era barns kön mot väggen och fråga hur deras liv påverkas beroende av ERT barns kön. 

Jag har aldrig fått såna kommentarer, så det är nog väldigt olika beroende på vilka man umgås med. 

Min kära mor har en del konstiga helt ovetenskapliga ideer om hur man tillverkar en flicka respektive pojke och var väldigt mycket på om detta för att hon ville att jag skulle få en dotter (Vilket jag fick).

Men fick sätta ner foten när hon började tjata på min man att han måste vara still, komma snabbt och låta mig vara överst när vi har sex. Det var att gå lite för långt och gränslöst i sin önskan att få ännu en flicka till barnbarn (Min syster har 2).

Vet en familj som fick först fyra flickor.Men längtan efter en son blev stor och den femte barnet blev den efterlängtade sonen.

Måste nog erkänna att jag får sådana kommentarer och det gör lite ont i mig. Nu vill vi inte ha fler barn men jag kommer nog sörja lite att jag inte fick uppleva bägge könen. Jag älskar mina barn så det är inte barnen man har som man sörjer utan mer att man inte fick uppleva det man hade önskat eller tänkt sig. Det var jobbigt hela graviditeten för jag fick många kommentarer ? hoppas du får en av varje? så jag fick bita ihop bara. 

Det känns som att idag ska allt vara så perfekt. Det kollas vad det blir för kön, det tas massa prover för att kolla än det ena och än det andra... Visst är det bra att kunna upptäcka ett barn som är mycket allvarligt sjuk. Men jag tycker det börjar gå till överdrift: det ska vara perfektion, man ska planera utefter kön osv. Man får väl ta det barnet man får. 

Har en av varje och aldrig fått några konstiga kommentarer, varken innan eller efter. (Vad känner ni för typer eg...? : P)
Folk har verkligen bara vairt glada och trevliga. Kanske nån sagt "kul med en av varje", men den meningen behöver ju faktiskt inte behöva betyda någonting negativt heller. 

Älskar min flicka och min pojke exakt lika mycket. 

när vi väntade barn nr 2 ve alla så nyfikna, vad ska det bli???

vi kollade och meddelade dessa personer att vi ska få en HEN :D

?Hur tänker du nu?? svarade jag på sånt. Ofta hörs det då hur dumt det låter.
och att vilja ha ?två olika?. Där spelar jag dum och säger att det har jag ju verkligen fått, men det hade säkert varit kul med två lika också.
Olikheterna mellan syskon sitter väl inte i könet heller.
Sanningen är att jag är helt nöjd med pojkar och i tysthet tycker det är väldigt skönt att slippa vissa grejer som man oftare får brottas med som mamma till flickor.