• eeeelliinnnn

    Bråkig vid amning

    Min dotter på 1 månad har börjat spänna sig, sparka och fäkta och börjar skrika vid bröstet. Nästan som hon vägrar äta. Sen fortsätter hon skrika hysteriskt när man tar bort henne, någon som varit med om samma och vet vad det beror på? Inatt fick jag efter många försök att amma både stillasittande och gående, gå med henne fram och tillbaka i lägenheten tills hon däckade. 

    Mår så fruktansvärt dåligt när hon är missnöjd, knappt sovit på 1 månad och blivit så isolerad hemma sen tjejen kom då hon ska vara vid bröstet hela tiden och ingen annan passar. Vill inte vara i sele eller sjal heller så sitter fast i soffan med henne från morgon till morgon. Nu vill hon inte ens vara vid bröstet och så fort det känns som om det börjar gå framåt så kommer det alltid en massa bakslag. Orkar inte gråta mer och känna mig så misslyckad..

  • Svar på tråden Bråkig vid amning
  • Anonym (Sandra)

    Kan det inte vara så att det inte kommer ut tillräckligt med mat och att hon blir frustrerad på grund utav det? 


    Prata med BVC!
    Du kanske ska testa pumpa ut och ge flaska?
    Eller kanske behöver komplettera med ersättning. 

  • Anonym (lll)

    Min son gjorde liknande, men det var efter att jag börjat ge ersättning i flaska som tillägg för jag hade inte mjölk så att det räckte. Han fick både amma, ibland mjölk i flaska och ibland ersättning. Det visade sig rätt snart att det var lättare för honom att suga ur flaskan, så han blev som arg när jag försökte med bröstet. Jag fick ge upp amningen när han var ca 2,5 mån för det gick bara inte. På BVC sa de till mig att han troligen upptäckt att det gick lättare att få i sig maten via flaskan. Min son hade lite svårt med sugreflexen också, så vi fick ha amningsnapp, vilket väl inte gjorde saken enklare för honom. 

    När jag tog beslutet att sluta amma, blev livet mer harmoniskt för oss båda. Jag pumpade ur mjölk så länge jag kunde och övergick sedan successivt till mer ersättning. 

  • Anonym (Elin)

    Försök att inte vara så hård mot dig själv. Du är ny som förälder (om det är första barnet?) vilket är en enorm omställning. Sen har barnet sin egen process i att lära känna sin nya miljö, sina föräldrar och sig själv. Det går i perioder. Det kan vara att hon är orolig av någon anledning eller så kommer det för mycket eller för lite mat. 
    Och jag förstår att det är skitjobbigt att vara så låst. Det var jag också. Jag var i och för sig redan från början lite avvaktande till att vistas mycket "på stan" eller så eftersom jag inte ville amma offentligt. När det sen strulade och vi också valde att flaskmata delvis så föll det helt för då skulle man ha flaskor och grejer med också. Det var ingen ide. Men det var bara att liksom köpa läget, det var så det var. Jag kunde inte göra så mycket för att påverka så man får landa i det. Tänka att var sak har sin tid. Och det finns ingen annanstans för en själv att vara just där och då. Vartefter minuterna och timmarna går så blir man så småningom mer trygg. Och är det jobbigt så kan man lita på att just DEN minuten faktiskt aldrig kommer åter, den är förbi.

    Ta hjälp av amningsmottagning eller BVC om du behöver stöd, tips och råd. Om inte så tycker jag att amningsmottagningen alltid varit bra på att lugna och peppa, även om de såklart aldrig kunnat svara på varför exakt min bebis stånkar och gnäller så känns det skönt att prata med en annan mamma som också varit där.

  • Anonym (MammaM)

    Mitt barn var kanske inte frustrerad på det sättet du beskriver men amningen var knölig och jobbig tills dess att jag insåg att tungbandet var för kort. När det blev klippt fungerade amningen mycket bättre! 
    Så skönt att upptäcka att det inte var vi som bara inte "fått till tekniken" efter 1,5 månad. Kommer ihåg hur ledsen och uppgiven jag var innan som inte fick till det hur mycket jag än kämpade.

Svar på tråden Bråkig vid amning