Känner mig värdelös

Tack så mycket för svar, detta ger mig verkligen hopp. Men när man är mitt i det så känns en dag som 2 veckor typ :(

Försöker citera dig TS, men det funkar inte. Pepparkakor var en av de saker jag fick undvika. Jag åt väldigt milt under amningsperioden. Man får testa sig fram.

Börja utesluta kryddigt,även lök och kål som kan ge gaser och starka saker (röda bär och frukter kan ge reaktioner) och lägg till en sak i taget under en dag eller två så ser du vad som händer. Ingefära tror jag var knepigt också. Testa, testa, testa. 

Det finns även receptfria droppar som heter minifom som vi använde parallellt m Sempers magdroppar. De hjälper till att minska gasbildning. 

Testa och håll ut TS. Det blir bättre. 

Hej, som flera andra redan skrivit - det kommer bli bättre. Men jag vet det är inte enkelt att tänka så när man är mitt uppe i det.
Om hon ofta är missnöjd så kan det bero på att hon är hungrig, men det kan också vara kolik. Spädbarn har ju känslig mage och vissa mer än andra. Har själv en bebis som hade kolik han hade dock mest ont på kvällarna. Vi gjorde magmassage, gav semperdroppar och använde pysventil ibland. Det mest effektiva var faktiskt magmassagen. Så testa det och ge mer ersättning. Har du pumpat ut bröstmjölk nån gång så du vet att du har mycket mjölk? 

Förstår att det känns så tufft just nu, när den där bebisbubblan spricker och inget blir riktigt som man tänkte. Min första dotter hade kolik, det var fruktansvärt, trodde jag skulle bli galen. Vi testade akupunktur, det krävdes ingen remiss, var bara att ringa rehab och fick tid ett par dagar senare, en minimal nål som sattes mellan tumme och pekfinger, för vår del blev det slutet på koliken. Väl värt ett försök tycker jag, även om inget alltid funkar till 100%, och ofta är det ju en kombination av många små saker som hjälper. 
Var stark, du klarar detta! Och lämna ifrån dig bebisen ett par timmar om du behöver en paus, det är bara mänskligt och det förtjänar du! 

Tack så mycket, ber till gud att det inte är kolik men vad jag förstått så ska det vara skrik i princip hela tiden och en otröstlig bebis. Min dotter har varit otröstlig 2 gånger sen hon föddes så känns inte som kolik. Tycker bara jag sett bebisar som är så harmoniska när de är spädbarn, ligger lugnt och fint och ammar och sen bara sover. Min dotter ligger och sparkas och fäktas och rivs och spänner sig ofta när vi ammar. Vet inte om det kan vara att hon blir frustrerad på amningsnappen eller vad det kan vara. Får bita ihop bara och hoppas hon blir gladare och mår bättre snart. <3

Som sagt jag ber till gud att det inte är kolik. Men känns som om hon hade skrikit mer då och varit mer otröstlig? Har läst att kolik är när en bebis skriker och är otröstlig flera timmar minst 3 dagar i veckan, här är det mest gnäll så länge hon inte får ligga vid bröstet som utvecklas till gallskrik om man inte ger henne bröstet tillräckligt snabbt. Tyvärr ligger närmsta möjlighet till akupunktur flera timmar ifrån mig. Men tack för ditt pepp och för att du tror på mig????

Kunde varit jag som skrivit detta, känner exakt igen dina känslor! Enda skillnaden att vår tjej fick ersättning från start. Nu är hon 3,5 månad och det börjar verkligen släppa. Jag har börjat våga åka iväg mer med henne och kvällarna går bättre, ibland inget skrik alls och blir det skrik är det inte alls som förut. Hon känns mycket mer nöjd med livet och vi har roligare ihop! Håll ut - det blir bättre! <3

Känner igen mig väldigt mycket. Har tyvärr inte uppskattat föräldraledigheten särskilt mycket med något av mina två barn men det blir bättre och jag upplevde att kärleken växer ännu mer när det blir lite enklare och man får sova och får en liten stund för sig själv ibland. Det ÄR ju enormt ansträngande om man får en bebis som inte bara äter nöjt och somnar enkelt i både vagn, säng och bil. Det finns sådana mönsterbebisar men jag försöker intala mig själv att det nog ändå är ovanligt och att det inte är jag som gör något fel men det är klart man blir avundsjuk när man här om bekantas bebisar som somnar enkelt i spjälsäng varje vila och kväll och sover 19-06 med bara typ två-tre uppvak där de direkt somnar om efter matning? Våra har haft problem med magen vilket ju såklart var jobbigt (även om det inte var kolik), vill amma hela tiden, inte bli nerlagda vid sömn utan bara sova i famn eller bärsele eller att man själv ligger precis bredvid så det har inte funkat med spjälsäng, väldigt känsliga för intryck och inte kunnat amma förutom i sovrummet så kunde inte åka någonstans förrän de kunde äta en liten portion mat eller klämmis. Så kvävd och låst och svårt att upprätta ens basal hygien när jag endast kunde duscha om min man gick med bebisen sovande i vagnen (inte nöjd med någon annan än mig i vaket tillstånd första året). Så det kan ta lång tid innan det känns bättre men det BLIR bättre och bättre. När jag läste om så kallade plus-barn (high need babies) så stämde nästan allt in på vårt andra barn och det hjälpte mig att acceptera att jag inte gjort något fel utan det bara var såhär känsligt att vara det här barnet och därmed såhär krävande att vara mamma till det här barnet?

Minifom-droppar hjälpte våra bebisar enormt mycket!!! Finns på apotek och det står att det är mot kolik men hjälper även barn som bara har lite känslig mage ibland och för dem försvann smärtan inom tio minuter. Sempers är nog mer förebyggande medan jag upplevde att Minifom funkade som behandling i stunden. Vi gav inte vid varje matning utan bara när vi hade försökt få dem att rapa etc och inget hjälpt. 

Va inte ledsen allt kommer bli så mycket bättre!
Jag har varit i din situation!
Min bebis har haft kolik sedan 3 veckor gammal.
Han skrek varje dag och när pappa kom hem kunde jag lämna över så jag fick duscha och gråta ut.
Det jag gjorde för att trösta var att sätta på mig en mysmorgonrock lägga bebis på sidan med ansikte och mage in mot mig, sen stoppa in en napp och sjunga olika lugna barnsånger.
åh vad fult jag sjöng.. men det hjälpte och bebis blev lite mer lugn för varje dag.
Bebis läkare sa att det som hjälper vid kolik är närhet, kärlek och mat.
När bebis var 8-9 veckor började koliken släppa, idag är han 3 månader och koliken är borta och han är en mycket nöjd bebis.
Släpp alla krav och dåligt samvete som du har på dig själv!
Du är bebis finaste och bästa mamma och ni kommer lära känna varandra Men det tar lite tid!
kram

Vår son hade kvällsmagont och fick bäras runt i skift varje kväll
från 6 veckor till 5 månader.

Jag fick sluta med lök, vitlök, kål, bönor, alla starka kryddor, kaffe, choklad och skaldjur- då fick han i alla fall sova i selen, även om han vaknade samma minut man la ner honom.

Så det är bara att fundera över vad i maten som gör din tjej sämre, så länge hon ammas.

Men sedan mognar mage och tarm med tiden också, och magmunnen som ska hindra reflux kan också behöva mogna- den håller inte tätt hos alla bebisar.

Det är alltså inte säkert att man alltid kan "fixa" magont när de är så små- de måste kanske bara växa. Försök turas om med din man och att ni får avlastning och extra sömn då och då.

Jag minns i princip inget av det första halvåret med bebis för vi hade sån sömnbrist, men det blev ju bättre till sist.

Du är inte alls en värdelös mamma!   
När man läser det du skrivit framstår du som en helt normal, kärleksfull mamma som vill det bästa för din baby och att hon ska må bra.
Jag är mamma till fem barn, det yngsta är tre månader nu. 
Jag har uppfattat alla mina barn som mer eller mindre ledsna och missnöjda i början, och jag kände mig ledsen, frustrerad och otillräcklig...
 Men det tar lite tid att lära känna det nya barnet och hens behov.
Nu när min yngsta dotter är tre månader, känns det lättare.
Hon ler och kommunicerar, och gråter hon så har jag lärt mig vad hon vill (oftast i alla fall)
Hon avskyr att åka bil och ligga i vagnen, så det har blivit många jobbiga stunder, då hon skrikit oupphörligt.  Har mest suttit hemma sedan hon föddes. 
Magont behöver inte vara just kolik, utan även gaser.  Min dotter är väldigt känslig för det.   Finns Minifom på apoteket mot gaser, men det kanske du redan testat? 
Jag lovar, det blir bättre med tiden!   

Du gör ingenting fel utan ditt barn kanske är sån att hon helt enkelt kräver lite mer än många andra. Finns ett begrepp som kallas High need baby. Min äldsta son var extremt missnöjd som bebis, och även den yngsta till viss del. För oss hjälpte dock sjal så jag bar dem extremt mycket. Den yngsta lärde jag mig amma i sjalen också. Mina har velat amma extremt ofta, ibland en gång i timmen eller mer. Enklast är om man fixar att försöka acceptera att det är så det är under en period. Jag lovar att det går över! Sen är det olika hur lång tid det tar. 

Mår du extremt dåligt så kanske det är så att du har fått en förlossningsdepression? Isåfall försök få stöd av din BVC-sköterska. Man kan bli sjukskriven ett tag och pappan kan då också vara hemma. Detta önskar jag att jag hade förstått med mitt första barn. Du ska inte gå och känna att allt är skit hela tiden för då är det tokigt. Kram 

Har du testat med en annan ersättning? Min son sov aldrig på natten när han fick ersättning. Hade ständigt ont i magen och var inte nöj, vi kunde dock sluta med den så han bara ammade och då blev det helt annat. 

Tänkte att en annan ersättning kanske kunde göra det bättre ? Men det kanske du redan testat. 

hoppas det vänder snart

Det låter helt normalt för en bebis i den åldern, och helt normalt för en mamma att känna som du gör. Blir det alltför jobbigt tycker jag att du ska kontakta BVC. Som flera redan sagt; det kommer bli bättre! kram till dig 

Hej!

Har bebis som är lika gammal som din. Sedan BB har jag känt stark oro, min bebis är krävande och jag upplever absolut ingen bebislycka eller sådant alla andra pratar om, myset finns ej då barnet är missnöjd för det mesta. För min handlar det om förlossningsdepression och jag har börjat träffa psykolog genom Bvc, skönt att få prata ut samt få andra perspektiv. Barnet är otroligt efterlängtad men något gick fel och jag äts upp av min sorg. 

Jag hoppas att jag snart kan släppa på all oro och acceptera läget, att jag knyter an till mitt barn och börjar leva igen men jag känner mig så ensam i det hela fast att har hela min familj bakom mig och en underbar man. Allt har bara varit sorg för min del och jag är uppe i varv nonstop. Just av mig får du ingen jättepositiv historia men jag vill skriva att du inte är ensam om hur du känner. Bra att du skriver av dig och får läsa hur andras upplevelser, sådant hjälper. 

Sök hjälp om du känner att du inte kan hantera det, hjälp finns att få. 

kram!

Tack snälla för ditt svar. Skönt att höra att man inte är ensam när man känner sig så extremt ensam i det. Hur mår du nu? Kram