• 4BarnÅenCocaCola

    Bo trångt ett tag - hur hade ni gjort?

    Vi ska flytta till ny stad och har fått lägenhet där. Dessvärre bara en trea och vi är 2 vuxna och 4 barn så lite trångt blir det allt Obestämd. Lägenheten är tänkt som ett kortsiktigt boende; dels har vi ett hus att sälja och har inte råd att hyra något större innan det är sålt, dels fick vi ta det vi fick för att ha någonstans att bo helt enkelt. Som tur är går det att möblera smart, det finns en stor klädkammare där ett av de mindre barnen kan ha ett krypin med sina grejer , de två mindre barnen sover fortfarande med oss föräldrar och lägenheten är åtminstone på 86 kvadrat. De två sovrummen tänkte vi då överlåta till våra två tonårstjejer, 15 och 17 år. Det som  17-åringen får är dock stort och skulle funka fint att dela till två rum med provisorisk vägg som skulle bli runt 8 kvadrat vardera. Det skulle göra att ett av de yngsta barnen får ett eget rum och därmed har alla 4 ett krypin att få vara ifred i. Det tycker då absolut inte 17-åringen utan hon tänker flytta hemifrån om vi gör så (blir svårt utan inkomst). Alternativt bo kvar i vår nuvarande stad hos farmor. Har försökt bolla lite andra lösningar med henne, som att vi kan dela av med någon bokhylla så kan hon ha matbordet eller soffan i sitt rum för att lösgöra utrymme i kök/vardagsrum men näe. Soffan skulle ju funka men hon vill inte att alla ska vara inne hos henne Skrikandes. Så, 2 barn har helt egna rum medan vi andra delar på vardagsrum, kök (som vi dessutom delar med tonårstjejerna också) och klädkammare. Jag känner mest för att säga åt 17-åringen att dra åt pipsvängen och flytta till farmor men det vill jag förstås inte! 


    Hur hade ni gjort; försökt tillmötesgå 17-åringens krav på att ha hela rummet för sig själv eller satt ner foten och krävt lite empati för resten av familjen..? 

  • Svar på tråden Bo trångt ett tag - hur hade ni gjort?
  • Anonym (tvillingmamma)
    Anonym (Aldrig) skrev 2022-05-18 22:32:55 följande:
    Jag hade aldrig satt mig i den sitsen öht. Har full förståelse för att 17-åringen vägrar. Så hysteriskt trångt så jag får ångest bara av att läsa det! Men ni får lösa det bäst ni kan. Blir det farmor så blir det. En 17-åring kan fatta det beslutet. Jag flyttade 125 mil när jag var 17.
    Jag tycker tvärtom att 17-åringen låter ganska bortskämd. Inget duger. Det finns tonåringar som inte ens har eget rum. Här är det inte för alltid, det är en tillfällig lösning och alla får eget rum eller eget krypin. Men 17-åringen vill inte dela av ett större rum, hon vill inte bo i klädkammaren (som hon då skulle få helt för sig själv) osv.

    Jag förstår att du är trött på henne TS. Tänk på vad du säger, men vill hon hellre bo hos farmor kanske det är en bättre lösning? Hon är trots allt ändå nästan vuxen. Hon kanske egentligen mest vill bli mer självständig eller ogillar förändringar?
  • Anonym (qwerty)
    4BarnÅenCocaCola skrev 2022-05-18 22:10:51 följande:
    Bo trångt ett tag - hur hade ni gjort?

    Vi ska flytta till ny stad och har fått lägenhet där. Dessvärre bara en trea och vi är 2 vuxna och 4 barn så lite trångt blir det allt Obestämd. Lägenheten är tänkt som ett kortsiktigt boende; dels har vi ett hus att sälja och har inte råd att hyra något större innan det är sålt, dels fick vi ta det vi fick för att ha någonstans att bo helt enkelt. Som tur är går det att möblera smart, det finns en stor klädkammare där ett av de mindre barnen kan ha ett krypin med sina grejer , de två mindre barnen sover fortfarande med oss föräldrar och lägenheten är åtminstone på 86 kvadrat. De två sovrummen tänkte vi då överlåta till våra två tonårstjejer, 15 och 17 år. Det som  17-åringen får är dock stort och skulle funka fint att dela till två rum med provisorisk vägg som skulle bli runt 8 kvadrat vardera. Det skulle göra att ett av de yngsta barnen får ett eget rum och därmed har alla 4 ett krypin att få vara ifred i. Det tycker då absolut inte 17-åringen utan hon tänker flytta hemifrån om vi gör så (blir svårt utan inkomst). Alternativt bo kvar i vår nuvarande stad hos farmor. Har försökt bolla lite andra lösningar med henne, som att vi kan dela av med någon bokhylla så kan hon ha matbordet eller soffan i sitt rum för att lösgöra utrymme i kök/vardagsrum men näe. Soffan skulle ju funka men hon vill inte att alla ska vara inne hos henne Skrikandes. Så, 2 barn har helt egna rum medan vi andra delar på vardagsrum, kök (som vi dessutom delar med tonårstjejerna också) och klädkammare. Jag känner mest för att säga åt 17-åringen att dra åt pipsvängen och flytta till farmor men det vill jag förstås inte! 


    Hur hade ni gjort; försökt tillmötesgå 17-åringens krav på att ha hela rummet för sig själv eller satt ner foten och krävt lite empati för resten av familjen..? 


    Varför låter du inte 17åringen ta det rummet du tänkt åt 15åringen, och så kan hon ta klädkammaren medan de små får dela på det stora.
  • 4BarnÅenCocaCola
    mari123 skrev 2022-05-19 09:41:21 följande:
    Och VAR flyttade du som 16-åring? Till farmor? Du kan ju inte hyra ngt eget.
    Till min fd kille som då var 20 Obestämd. Så jag hade ju ingen vuxen släkting alls hemma hos mig, det blir förstås inte samma sak som att bo hos farmor. Jag hade dessutom föräldrar med alkoholproblem och var mest glad att ta mig därifrån. Inte fick jag nåt slutbetyg heller för jag skolkade mest. Det fick jag plugga upp för att senare läsa högskola. Ganska stor skillnad från dottern med andra ord.
  • mari123
    4BarnÅenCocaCola skrev 2022-05-19 09:59:36 följande:
    Till min fd kille som då var 20 Obestämd. Så jag hade ju ingen vuxen släkting alls hemma hos mig, det blir förstås inte samma sak som att bo hos farmor. Jag hade dessutom föräldrar med alkoholproblem och var mest glad att ta mig därifrån. Inte fick jag nåt slutbetyg heller för jag skolkade mest. Det fick jag plugga upp för att senare läsa högskola. Ganska stor skillnad från dottern med andra ord.
    Men hade du eget rum hemma hos din fd pojkvän? Han var ju en fd så kanske fick du eget utrymme?
  • Anonym (tvillingmamma)
    4BarnÅenCocaCola skrev 2022-05-19 09:09:30 följande:
    Du har ju rätt! Det finns dessutom andra som har det betydligt värre än att behöva leva i ett rum på 8 kvadrat som föräldrarna fixar för att man verkligen ska ha något eget, trots att familjen är trångbodd ett tag  Drömmer.
    Alltså, jag förstår inte detta. Jag växte själv upp i ett rum på ca 8 kvadrat. Där bodde jag på heltid tills jag var 19 år, till och från tills jag var 22. Min lillasyster hade ett något större rum på ca 10 kvadrat och min mamma hade det största sovrummet på ca 12 kvadrat, för hon hade en dubbelsäng.

    Vi hade dock en fyra, så ingen behövde sova i vardagsrummet.

    Mina egna barn har varsitt rum på ca 7 kvadrat. Det kommer de att få ha tills de flyttar hemifrån, för detta är vårt drömhus och jag kommer inte flytta härifrån om jag inte absolut måste. Och alla har eget rum, även om de inte är så stora.

    Så vad är detta med att tonåringar plötsligt ska ha stora ytor för sig själva? Det finns familjer i er storlek som bor _permanent_ på den yta ni ska bo på _ett tag_.

    Kan det inte vara så att er 17-åring tycker att förändringen _i sig_ är jobbig? Eller inte riktigt vet vad hon vill och tar ut det på detta sätt. Det är ju en känslig ålder som sagt. Kanske skulle hon trivas bättre hos farmor? Låt henne välja och se det inte som ett nederlag. Hon är snart myndig och kul för farmor / kul med närmare kontakt med den äldre generationen?
  • Anonym (?)
    mari123 skrev 2022-05-19 09:41:21 följande:
    Och VAR flyttade du som 16-åring? Till farmor? Du kan ju inte hyra ngt eget.
    Så ovanligt är det väl inte? En vännina flyttade vid 16, detta för att det var väldigt långt att pendla till gymnasiet. Hon bodde inackorderad. En svåger flyttade också vid 16, då till ett kollektiv.
  • mari123
    Anonym (?) skrev 2022-05-19 10:41:33 följande:
    Så ovanligt är det väl inte? En vännina flyttade vid 16, detta för att det var väldigt långt att pendla till gymnasiet. Hon bodde inackorderad. En svåger flyttade också vid 16, då till ett kollektiv.
    Apropå väninnan som flyttade för att slippa pendla så KANSKE mamma och pappa var med på det. Hon flyttade till en snäll moster närmare aktuell gymnasieskola!? "Kollektiv" låter som ngt från 70-talet och jag skulle för egen del inte vilja ha min tonåring i den miljön!  
  • Anonym (?)
    mari123 skrev 2022-05-19 10:56:52 följande:
    Apropå väninnan som flyttade för att slippa pendla så KANSKE mamma och pappa var med på det. Hon flyttade till en snäll moster närmare aktuell gymnasieskola!? "Kollektiv" låter som ngt från 70-talet och jag skulle för egen del inte vilja ha min tonåring i den miljön!  
    Nej, hon var inackorderad som jag skrev. Självklart betalade föräldrarna. Det är inget ovanligt upplägg om man bor off - hon är uppväxt på landet.

    Svågern flyttade hemifrån på 80-talet. Vet inte hur roade svärföräldrarna var av upplägget men de hade nog bara att gilla läget.
  • mari123
    Anonym (?) skrev 2022-05-19 12:12:39 följande:
    Nej, hon var inackorderad som jag skrev. Självklart betalade föräldrarna. Det är inget ovanligt upplägg om man bor off - hon är uppväxt på landet.

    Svågern flyttade hemifrån på 80-talet. Vet inte hur roade svärföräldrarna var av upplägget men de hade nog bara att gilla läget.
    Nä det är många barn genom historien som måst inackorderas då familjen bott avsides. Samer och Inuiter etc etc. En värld de flesta av oss har lite insikt i. 
  • Anonym (6rok)
    4BarnÅenCocaCola skrev 2022-05-18 22:53:19 följande:
    Smart tänkt med förvaringsutrymmet! Lillasyster är 8 så det skiljer ju några år. Just nu är 17-åringen mycket med kompisar, men samtidigt är hon väldigt hemmakär också och hänger gärna själv på rummet. Hade kunnat bli supermysigt med tonårsrum i klädkammaren; bygga upp sängen med byråer etc. men jag får inte med mig någon av tonåringarna på det. Det går att dela av matplatsen i köket till ett rum, kanske får göra så istället! 
    Om ni delar av både stora sovrummet och matplatsen samt använder klädkammaren som sovrum så får ni ett rum till varje barn OCH ett vuxensovrum (fast ni kanske behöver skaffa en smalare säng)!

    Då blir vardagsrummet enbart till för familjeumgänge och alla har varsitt eget krypin.
  • 4BarnÅenCocaCola
    Anonym (?) skrev 2022-05-19 10:41:33 följande:
    Så ovanligt är det väl inte? En vännina flyttade vid 16, detta för att det var väldigt långt att pendla till gymnasiet. Hon bodde inackorderad. En svåger flyttade också vid 16, då till ett kollektiv.

    Neej, verkligen inte ovanligt! Särskilt om man går någon typ av spets som bara finns på vissa gymnasium. 


     


    Anonym (6rok) skrev 2022-05-19 13:17:50 följande:
    Om ni delar av både stora sovrummet och matplatsen samt använder klädkammaren som sovrum så får ni ett rum till varje barn OCH ett vuxensovrum (fast ni kanske behöver skaffa en smalare säng)!

    Då blir vardagsrummet enbart till för familjeumgänge och alla har varsitt eget krypin.

    Gillar idén! Men jag vet inte om äldsta dottern blir gladare för det Skrattande.


    Anonym (tvillingmamma) skrev 2022-05-19 10:06:57 följande:
    Alltså, jag förstår inte detta. Jag växte själv upp i ett rum på ca 8 kvadrat. Där bodde jag på heltid tills jag var 19 år, till och från tills jag var 22. Min lillasyster hade ett något större rum på ca 10 kvadrat och min mamma hade det största sovrummet på ca 12 kvadrat, för hon hade en dubbelsäng.

    Vi hade dock en fyra, så ingen behövde sova i vardagsrummet.

    Mina egna barn har varsitt rum på ca 7 kvadrat. Det kommer de att få ha tills de flyttar hemifrån, för detta är vårt drömhus och jag kommer inte flytta härifrån om jag inte absolut måste. Och alla har eget rum, även om de inte är så stora.

    Så vad är detta med att tonåringar plötsligt ska ha stora ytor för sig själva? Det finns familjer i er storlek som bor _permanent_ på den yta ni ska bo på _ett tag_.

    Kan det inte vara så att er 17-åring tycker att förändringen _i sig_ är jobbig? Eller inte riktigt vet vad hon vill och tar ut det på detta sätt. Det är ju en känslig ålder som sagt. Kanske skulle hon trivas bättre hos farmor? Låt henne välja och se det inte som ett nederlag. Hon är snart myndig och kul för farmor / kul med närmare kontakt med den äldre generationen?

    Tror du kan ha rätt när det gäller förändringen med flytten! Det svåra är väl att hon inte lyckas bestämma sig, det som bestämts ändras liksom på någon vecka. Och nu börjar det verkligen bli dags för att inte stå utan gymnasium eftersom SYV har hjälpt henne att skriva över sig till nya staden from hösten. Känner att jag måste försöka prata med henne en gång för alla liksom (men då blir det ju lite press också såklart). Nu känns det som att det vore bäst för alla om hon fick plugga klart här. Jag får försöka svälja mina saknad isf, inte lägga över den på henne.

Svar på tråden Bo trångt ett tag - hur hade ni gjort?