Dålig ekonomi - livskris

Kunde inte citera.. angående egna erfarenheter som du nämnde, så har jag två i min närhet som till följd av dödsfall samt psykisk ohälsa dragit på sig stora skulder och levde i total förnekelse. Lite som att, låtsas jag som att problemen inte existerar så är det sant. För att bara ta två exempel ur en lång historia. Den ena trots arbetslöshet köpte en ny dator för 60k, med två skärmar dessutom. Den andra sa upp sig från jobbet för att åka på en hitta-mig-själv-resa med pt utomlands. Trots att de båda hade skulder på 100 tusentals kronor och slutat öppna posten. 

Och efter att nu läst hela tråden så ja, för mig är det uppenbart att det skaver någonstans. Ekonomin påverkar indirekt allt i ens liv och där ingår måendet. Reagerar framförallt på:

 1. Pågått i 5 år trots krediter. Motiverat med ?att det är en favorit sysselsättning? känns minst sagt verklighetsfrånvänt. 

2. Att sen gå från stark integritet till en synlig och ytlig fasad 

3.Att hon verkar orkeslös och kunde sova på dagarna/göra annat än studier - fastän det är något hon brinner för. 

ADD /ADHD brukar väl ändå märkas i unga år och den här kvinnans problem kom när hon var runt 40 år. Tycker inte att det stämmer riktigt. 

Hon nämnde, när vi träffades, att hon var ointresserad av ekonomi, det löser sig, brukade hon säga. Minns att jag tänkte "varningsflagg", när hon nämnde det, så man själva måste lösa det.

1. Hon har hoppat mellan utbildningar i fem år. Krediter (förutom studielån), har hon tagit under 2020/2021 och sannolikt ökat dessa under detta år, inte tidigare (tror hon har levt på tidigare sparade tillgångar fram till 2020). Vet inte storleken på krediterna, men gissar på minst 50.000kr. Kan tyckas hanterbart, men är man student, är det inte någon bra idé att ta krediter, för att klara vardagen, då hon inte köpt något, under våran tid.

2. Under vår tid, hade hon stark integritet och publicerade väldigt sällan något på FB/Instagram, nästan uteslutande var det bara länkar. Numera har hon öppnat upp sitt Instagram, så att vem som helst kan se och publicerar nästan dagligen vad hon gjort med sina "favorit sysselsättningar", men även annan information, som åtminstone jag, inte skulle lägga ut publikt.

3. Jag tyckte hon verkade vara orkeslös, låg ofta i soffan och tittade på social medier, istället för att studera. Om jag själv skulle gå på studiemedel, skulle jag plugga på dagarna, för att snabbt komma genom studietiden, då lån inte är någon gåva och ska betalas tillbaka. Hade oftast en ganska negativ inställningar till saker, (glaset var halvfullt), men när hon höll på min sina hobbys, lyste hon upp.

Hon pratade ofta vad hon var intresserad och brann för (sina hobbys). Hon använde inte orden jobb eller arbete. Tänker att det kan vara så att hon är medveten om att dessa intressen inte leder till jobb och därmed inte nämner dessa ord, någon form av avståndstagande till problemen.

ADHD/ADD, är inte det första jag tänker på. Funderar mer på om hon börjat inse att hennes hopp mellan utbildningar, snart är över, då "inkomst" från CSN sannolikt snart börjat ta slut (vet inte hur länge man kan ta lån via CSN).

Alla hennes vänner, jobbar (som de flesta andra i samhället) och detta utanförskap, tror jag skapar stress och oro hos henne. Jag har frågat om just boende, ekonomi, studier och jobb, stressar henne, men det gjorde det inte, enligt henne. Det kan dock bara en försvarsmekanism i kroppen, men bara för att jag skulle vara stressad i hennes situation, betyder det inte att hon behöver vara det.

Har läst dina inlägg igen TS, och jag tror inte du behöver ängslas så mycket. På det du beskriver och även det hon svarar på dina frågor angående stress så låter hon ju inte stressad alls utan verkar må bra.

Däremot får jag intryck av att hon är lite naiv, ombytlig och något ansvarslös. Kanske inte heller den skarpaste kniven i lådan. Men det är ju faktiskt hennes problem och inte ditt.

Min känsla är att hon vill visa upp en fasad, då hon tidigare haft en stark integritet och varit noga med att inte exponera sig själv, men den verkar vara som bortblåst nu, då hon numera nästan dagligen lägger ut i sociala medier, helt öppet, som tidigare var stängt för alla, utom vänner.  Tidigare la hon nästan aldrig ut något, förutom att hon någon gång, kunde länka inlägg. Inlägg som hon tidigare skrev, bortsett från länkar, var bara några per år, så stor förändring har skett.

Naiv och ansvarslös, kan jag instämma i, lite av verklighetsflykt på något sätt, då hennes val, sannolikt får negativa konsekvenser i morgondagen, åtminstone ekonomiska. Känns som att hon gör saker som får henne att må bra för dagen. Kortsiktigt tänk, utan hänsyn till konsekvenser, valen medför.

Däremot är hon både intelligent och intellektuell, men på något sätt använder hon inte kapaciteten, utan väljer enkla vägar.

Håller med

Hon är inte en del av mitt liv längre, så visst är det så att jag inte ska ängsla mig för henne längre. Hon klarar sig på något sätt. Men visst är det en sorg (säkert för henne också) att det inte är vi längre. Tror största anledningen till mina frågor, är jag aldrig förstod hennes livsval, vi hade helt olika visioner om framtiden, där jag tänkte framtid och hon nutid. Varför det var så, finns det säkert många svar till, ett som jag själv tror, är att vi befann oss i olika livssituationer och därmed frågeställningar i vardagen. Hon nämnde månaden innan hon gjorde slut, att det kändes som hon var i en livskris och kände sig deppig, för att fem veckor senare göra hon slut och hon gör därefter ett antal livsval som kommer påverka henne för lång tid framöver.

Visst skrev du om er relation medan ni var tillsammans? Du med bra jobb, god ekonomi och betalt hus (typ?) och hon med osäker inkomst, dåligt boende och som vägrade ta emot hjälp? 

I många fall stämmer klyschan lika barn, leka bäst. Min systers sambo låter lite som din fd flickvän, med ett yrke mer som en hobby utan fast inkomst, och ingen koll på egentligen någonting.

Dom levde ett lyckligt liv skulle jag säga, på hennes inkomst, och hon bytte yrke med plugg emellan runt 40 års ålder. Barn var dock ingen av dom intresserade av. Med de personligheterna så var det nog bäst så. 

Jag tror du behöver acceptera att ni aldrig passade ihop.

Det stämmer, det är stora skillnader mellan oss, vad gäller mycket, men känslorna fanns där för båda. En av det sista hon sa till mig, var att hon tyckte om mig mycket och älskade mig, men fungerade ändå inte, enligt henne. För mig hade dessa skillnader i livet, ingen betydelse, men tror att det inte var det omvänd. Vi passade ihop känslomässigt, men hennes övriga liv, var annorlunda. Hon pratade ofta om vad hon var intresserad av och brann för, men inte vad hon ville jobba med, vilket för mig är verklighetsfrånvänt. Levde lite för dagen, vilket inte jag gör. Någonting säger mig att det finns annat som ligger bakom hennes beslut, som hon inte vill berätta. I och med att vi inte längre är tillsamman, kanske det är irrelevant, men än dock något som gnager inom mig att jag inte visste.

Hennes intresse då är det av sådant slag att det skulle gå att försörja sig på, men med typ 1% chans? Som tex konst?Hamnade ni i diskussioner om detta? Var du intresserad av att försöka förstå hennes val (utifrån hennes känslor) eller var det mer att du sa som du resonerar i tråden till henne IRL? 

Det skulle inte ens gå att försörja sig med 0.001% chans. Ett mycket smalt hantverksområde, där marknaden är ytterst begränsad och där den finns, finns det inga pengar att tjäna. Materialkostnad och nedlagt tid för att få fram produkten, överstiger vida vad marknaden är villig att betala. 

Jag stöttade henne i hennes val, berömde henne, för hur fantastiskt duktig hon var och de resultat hon åstadkom. Gjorde även insatser, så att hon under studietiden, skulle få det lite bättre. Det är först efter att hon gjort slut, som jag berättade om min tankar och funderingar. Har inte på något sätt, kritiserat henne för hennes val, med nämnde att det alltid går att han det som en hobby. Hon sa att "Det här min grej och något jag brinner för", bara det här hon riktigt vill göra. Hon nämner inte "Jobba med" eller "Arbeta med". Det hon behöver, är en stabil inkomst att leva på, då hon har två barn hemma, men det är hennes liv och hennes val. Jag har aldrig styrt henne. Nu när vi inte är tillsammans längre, kan jag inget göra och ska nog släppa det också, men visst grämer det mig, att hennes val, enligt mig, var lite verklighets frånvänt.

Du får nog bara släppa det, ja. Det finns många som jobbar med sin dröm även om de har en knackig tillvaro rent ekonomiskt sett. Tror inte det är det minsta unikt faktiskt utan ganska vanligt i exempelvis konstnärliga yrken, eller inom teater, dans och liknande. 

Tyvärr inte bara knackig, det är backväxel. I sociala mediet, som numera är helt öppen och som tidigare varit helt stängd, skriver hon om att hon litar på den inre rösten och att hon följer sitt hjärta.

För mig och de vänner jag känner och som följer henne, skakar på huvudet och undrar vad som hänt henne, medan flera av hennes kvinnliga vänner, stöttar och hejar på henne och ser henne som modig. Helt vansinnigt av dom, men dom vet nog inte hela bilden. Som att uppmuntra någon som ror utför att vattenfall och tycker att personen är modig, medan jag och mina vänner, ser en person som inte behöver uppmuntrande ord om att hon är modig, utan funderar istället hur man ska få henne iland, utan att hon åker över kanten.

Hon måste veta att möjligen till jobb inom området, är närmast obefintlig, åtminstone om hon ska gå plus på det. Framtid.se bedömer det som svårt att få jobb inom yrket i hela Sverige.

Nåja, en del människor väljer något som känns bra för dagen, utan de konsekvenser besluten får för morgondagen. Flummigt och ansvarslöst enligt mig, men andra kan ha annan uppfattning.

Det du egentligen kan göra är att välja att inte umgås med sådana personer, det finns ju fog för uttrycket lika barn leka bäst. Det här hade antagligen retat gallfeber på dig i längden. Så låt du henne ro nerför sitt vattenfall, och skaffa en ny flickvän med samma värderingar och referensramar angående ekonomi som du själv har. Det blir antagligen bäst för alla.

Helt klart skaffa ny flickvän med tiden. Samtalade en stund med henne idag och inser nu hur olika vi är. Inget ont om henne, en väldigt fin människa, men vi har helt olika syn och värderingar i livet. Att inte skuldsätta sig för att förverkliga sig själ, är en sak, sedan finns det mycket annat också. Efter samtalet idag, är jag övertygad om att hon var fel för mig, trots att jag älskade henne, men det går inte att ändra på andra människor, såvida dom inte själv inser att ett beteende är problematiskt och själv vill ändra, men bättre att då leta efter någon som delar sina egna värderingar.