Ta banklån och låna ut till annan?

Det finns en anledning till att personen får dåliga villkor (hög ränta) hos banken, då personen bedömts som en risk för banken. Skulle personen hamna i knip, kommer banken gå före dig, vad gäller fordringar. Så nej, ställt inte upp, då du riskerar hamna i knip,

Om du tar det där lånet får du också vara beredd på att betala det helt själv.
Väldigt många människor som har skulder har det av en anledning. Den anledningen är oftast att de inte har något ekonomiskt sinne överhuvudtaget.
Att du tar ett lån kommer den andre personen att se som att den har fått pengarna från tandfén.

En släkting hjälpte mig med ett större lån så jag blev skuldfri.

Allt är betalt tillbaka och har numera mycket hög kreditvärdighet  

Beror vad personen ska göra med pengarna och hur mycket insyn du har i dens ekonomi.

Jag hade inte hjälpt med köp av något om personen inte kunde få egna lån. Där litar jag på bankernas bedömning. Men om är det för att samla skulder för ett av mina barn så hade jag kanske övervägt det. Men du behöver förstå att sannolikheten att du får tillbaka allt eller ens något är mycket låg.

Det var det jag gjorde. I själva verket hjälpte jag henne att fortsätta med sitt destruktiva ekonomiska beteende som nu är mycket värre. Jag har ändå full koll vad medberoende och möjliggörande är när det gäller alkohol. Men här såg jag inte likheten. 

Gör aldrig någonsin något som ens liknar detta. Allt kamn gå bra och du får dina pengar tillbaka men alla odds talar ju emot det tyvärr.
Låna ut pengar till någon som inte får lån på egen hand är ju varningstecken "de- luxe" kan man tycka.
Som många andra redan skrivit - kolla Lyxfällen!

1. Litar du på personen?
2. Kommer hen ha råd att betala tillbaka?
3. Kan du försäkra dig om att pengarna går till alla skulder?

Jag hamnade i en kris efter en svår separation. Jag studerade och arbetade på 75%, hade tagit lån och avbetalningar med min man fast jag stod som ansvarig för dem. Bor i lägenhet för 9200 med 2 barn.
När vi separerade blev jag lämnade med allt det ekonomiska, han tog inget ansvar. Jag försökte få hjälp via kommunen men pga olika omständigheter så blev jag inte beviljad hjälp.
Därför ställde mina barns svärfar upp och tog ett lån på 100tusen. Han tog på sin egen bank i sitt namn. Sedan förde han över det till mig och jag betalade av alla skulder. 
Betalar av varje månad. Har gjort en automatiskt överföring som sker varje månad den 25e.
Fungerar jättebra för oss iallafall. 

Just att du behöver ta ett lån för att låna ut är ytterst tveksamt.
Det innebär att du själv inte har några sådana marginaler eller sparade pengar?

Om du har tillräckligt med sparade pengar och anser att du har råd att förlora dem så tar du av ditt eget kapital. Det är fortfarande en riktigt dum idé (av skäl som många redovisat redan) men då tar du en medveten risk.

Den avgörande frågan du behöver ställa dig själv:
1. Kan jag hantera situationen om jag inte får tillbaka ett öre?

Om svaret är nej - eller att er relation i så fall kraschar på ett sätt som du vill undvika - ska du inte låna ut några pengar.

Ganska ofta sker nån form av känslomässig utpressning i den här typen av situationer. Först ett vädjande till ditt hjärta, omtanke.. säger man nej då kan det bli ilska och skuldbeläggande; 'jag kommer att gå under och tvingas ta livet av mig..'

Önska lycka till och säg att du kan stötta med att bjuda på middag emellanåt eller ett mindre lån (gåva) för att täcka räntekostnad en period.

Håller med om den känslomässiga utpressningen. Mitt barn försökte tre år efter att pengarna slutat komma få mig som säkerhet till en lägenhet. Jag sa nej. Fick då höra -då blir jag hemlös. Jag sa nej ändå. Nu har barnet brutit kontakt med mig. Jag vet att jag gjorde rätt. Men det gör ont. 

Min mamma och särbo lånade ut kontantinsats till mig vid köp av ny lägenhet då jag inte fått sålt den gamla lägenheten innan kontraktet var påskrivet. Det var på ca 300 000 kr.

Utan deras hjälp hade det blivit mycket bekymmer eftersom lånelöftet från banken då hade dragits tillbaka.

Jag sålde sedan min lägenhet och betalade tillbaka allt på en gång, inga konstigheter, så fort pengarna för lägenheten kom in på kontot.

Så ibland kan det gå bra.

Men det var en väldigt jobbig situation att befinna sig i och är glad att det är i det förflutna. 

Ja, mina föräldrar var också medlåntagare vid köp av min första lägenhet då jag var student. Det var heller inga bekymmer.

Jag betalade det man skulle gällande räntor och amorteringar och var tacksam att de kunde vara mina medlåntagare eftersom jag annars inte kunnat köpa lägenheten.

Nej snälla ts, tänk nu efter lite innan du gör nåt sådant där. Även de bästa av förhållanden, ss föräldrar-barn, har förstörts av dylika handlingar.

Om du har en massa pengar på banken och kan avvara dem, så skulle det eventuellt kunna vara en bra idé att låna ut dem. Men att själv ta ett lån för att hjälpa någon annan är verkligen inte bra. Om banken bedömer att personen inte kan betala tillbaka beror det förmodligen på att den inte kan det. Lån ges snarare för lättvindigt idag, så får man nej är återbetalningsmöjligheterna riktigt dåliga. 

Om personen hamnat i knipa på grund av dåliga val är dessutom ofta inte ett lån en hjälp utan tvärtom, du understödjer att hen kan fortsätta på samma sätt. 

Det är för att förhindra kriminell verksamhet. Kriminella använder sig ibland av målvakter för att flytta pengar i flera steg. Är det dina pengar så gör du som du vill men i det här fallet skulle du vara en mellanhand och däri ligger skillnaden. Sen är sannolikheten att du blir åtalad i det här fallet väldigt liten. 

Jag säger som de flesta andra gör det inte. En släkting till mig skulle vara snäll och hjälpa sin sambo så hon tog lån på nästan 100 000 och övertalade av hans lån. Han skulle betala till henne och på så vis få ner räntan. Han gjorde slut med henne några månader senare och hon satt där med en skuld som tog flera år att betala av. Det är en klassisk fälla och det är lätt att bli lurad.