Framtidsångest!
Jag är en kille på 17 år som slutar 2:an nu. Jag mår bara allmänt riktigt dåligt, vet inte vart jag ska börja.
Jag har alltid hatat förändring och bara tanken på det får mig nästan panikslagen.
Jag är helt enkelt orolig över framtiden. Jag är tvingad att byta lag i min sportklubb, jag har inte riktigt lyckats skaffa riktiga vänner i klassen, jag har ingen aning om framtida jobb/utbildning och efter gymnasiet känns som alla kompisar jag har nu kommer försvinna och jag sitter där själv. Vart ska jag bo? Vilka ska jag vara med? Kommer jag verkligen träffa någon partner?
Liknande frågor finns i huvudet konstant och känslan av att förlora hoppet och kontrollen över det mesta får mig helt förstörd. Sedan blir det inte bättre av att jag har allmänna katastrof-tankar om nära och mig själv.
Jag måste hitta en väg ur detta. Är det att acceptera verkligheten och strunta i det man inte kan påverka för att sedan försöka förbättra det jag tycker är jobbigt? Har någon något tips om vad jag kan göra för att lindra de jobbiga tankarna?