Värsta och bästa?

Övertygad om att jag skulle dö på min första förlossning, sprack en massa och är inte återställd än idag. Blir inga fler barn för mig 

Första var inte bra på det sättet att det gick för fort, ingen hängde med alls, skulle bara på toaletten sen ser jag ett huvud.   Var inne knappt 30 min  Sprack en del

Andra barnet fick de hjälpa till med klocka för hjärtljuden gick ner väldigt mycket,  sprack ännu mer och blev sydd för mycket.  Var inne ca 1 tim. Hann få lite lustgas. 

Hoppas denna går ganska fort men inte för fort.... 

Har bara haft en, men det gick bra. Dock typ motsatsen mot vad jag var beredd på. Visste ju att det kan hå hur som helst och att man inte kan förbereda sig. Men alla sa ju att det är vanligt som förstföderska att 1. Gå över tiden och 2. Ha utdragen förlossning/latensfas. 

Men mina värkar började från ingenstans en kväll 9 dagar före BF. De blev regelbundna, täta och sjukt kraftiga redan från början så åkte in 2 timmar efter att det drog igång. När jag kom in var jag 9 cm öppen. Var på förlossningen typ 1 timme och 45 min innan hon var ute, hann inte få bedövning och sprack grad 2. 

Så det var tufft att det blev så intensivt direkt men skönt att det gick så fort. När hon var ute mådde jag hur bra som helst, inte ett dugg trött eller så utan hade kunnat göra vad som helst efter typ! :)

Eftersom jag är praktiskt lagd och hyfsad på att krishantera utgick jag från att förlossningen skulle bli den värsta smärtan jag känt i mitt liv.
Men eftersom ingen haft problem att föda i min släkt hade jag ingen anledning att förvänta mig något allvarligt strul eller stirra upp mig i förväg.

Varför grubbla över något man inte kan påverka hur det blir?

Det gick på det hela jättebra, in på sjukhuset åtta på morronen, klar med barn i famnen halvåtta på kvällen. EDAn satt som en smäck och min kropp är grym på att tillverka endorfiner så jag var hög som ett hus i 4-5 timmar efter förlossningen.

Men jag fick ett stort barn som knäckte till svanskotan så jag fick sitta på en uppblåsbar kudde i tio dar efteråt, och jag blev hopsydd i hela 45 minuter. Frågade hur många stygn men det ville jag inte veta, sa läkaren. Blev som oskuld på nytt efteråt, det var trångt och skavigt nedtill, men det gick till sig efter några gånger försiktigt sex.

Så jag tyckte det gick jättebra och sa "detta kan jag göra om" en halvtimme efter han var ute, men en annan kanske hade tyckt det var hemskt, vad vet jag?